Ola-Svensson
Nog handlar det om en genetisk defekt. Det är säkert bara någon enda trasig gen inblandad. Men visst kan man argumentera för att det inte finns genetiska defekter. Varför OB existerar är intressant. Orsakerna är säkert likartade och det är ju inte bara hos malawiciklider de existerar. Det intressanta är snarast varför de inte selekterats bort hos vissa arter och populationer.
citat: För övrigt brukar man inte värdera och uppdela genetiska varianter i bättre och sämre. Snarare är det ur evolutionär synpunkt en fråga om vilken som är bättre eller sämre anpassad till en miljö
Visst brukar man det. Gener som hamnar på fel ställe anses dåliga oavsett om de har högre fitness. Att bara sätta hög fitness=bra är att göra det väldigt enkelt för sig.
När det gäller odlingsformer hos fisk så anser jag att det finns två saker som ska uppfyllas för att jag ska acceptera dem:
1. De ska bete sig någorlunda normalt.
2. De ska inte ha förvrängda kroppar eller fenor.
Färgvarianter tycker jag är OK, även om jag själv inte är speciellt intresserad av dem. Slöjfenor är det inte, åtminstone inte den som endast handlar om någon enstaka gen (exempel slöjsebrafisk, slöjscalare). Guppy och liknande där fenorna är under sexuell selektion har jag inte riktigt tagit ställning till.
Exemplet med pigeonblood är däremot inte är OK enligt mig pga. beteendeförändringarna. "Inte ok" innebär för mig att jag kommer föra fram det som ett argument för att inte skaffa dem, medan jag nog anser att det är en smaksak när det gäller färgvarianter. Däremot kommer jag självklart fortsätta att beskriva vad det är som gör mig mer intresserad av naturliga färgvarianter.
När det gäller CBs syn på odlingsformer så vet jag inte om den varit uttalad på samma sätt i Akvariet. Där kommenterades t ex artikeln om slöjsebran i samma nummer. Det är privatpersoner som skriver i CB. Ett argument som förts fram är att "elitisterna" vill ha vildformer medans "vanligt folk" vill ha odlingsformer. Personligen så tror jag att det handlar om kunskap och att många av det "vanliga folket" skulle låta bli odlingsvarianterna om de fick reda på att dessa inte fanns i naturen. Tror föresten. Erfarenhet från år i akvarieföreningar har övertygat mig om att många faktiskt hellre väljer en vildform när de väl får reda på hur det ligger till. Sedan kanske de inte blir lika fanatiska som jag och Calle som undviker alla odlingsformer. Samtidigt så är många intresserade av "lättare" urvalsodling hos malawi (OB, rödare rödsebra etc). En annan aspekt är att vi sysslar med avel oavsett om vi vill eller inte. Tyvärr saknas nästan alltid genomarbetade avelsmål. Är det någon skilnad på målen "behåll färger och beteenden" eller "förbättra färger och oavsett förändrade beteenden"? Enligt mig så måste fertilitet, yngelöverlevnad och beteenden sättas främst. Sviker det på någon av dessa punkter ska man inte avla på fisken.
Mvh.
Ola
imported_na4
Tack för klarlägganden i inläggen. Att alla discusvarianter som avlas fram skulle överleva i naturen är det väl ingen som tror på allvar. Hur många av våra hundar och katter t ex kan vi släppa ut i skogen och hoppas att de skaffar sin egen mat och förökar sig för att inte tala om alla våra husdjur. Det som gör mig lite bekymrad är om en hobby som akvaristik också får ett drag av fanatism i sig och om man frånsäger alla förändringar av det redan existerande som defekter och mindre önskvärda element i hobbyn. Om inte annat borde vi väl ha lärt oss något av det senaste århundradets historia.
Ola-Svensson
Ett litet klargörande från min sida. Med "Visst brukar man det. Gener som hamnar på fel ställe anses dåliga oavsett om de har högre fitness" tänkte jag på hybrider och genkontaminering med gener från främmande populationer.
Sedan sätter jag nog inte automatiskt genetisk defekt=onaturlig och dålig. Jag skulle kalla albinism och xantism som genetiska defekter eftersom det handlar om enstaka trasiga gener. En stor röd citrinellum har däremot en fördel eftersom alla andra fiskar får för sig att den är ohygligt aggressiv då den aldrig visar annat.
Defekten som Calle tar upp tycker jag däremot är högst oönskad inom hobbyn. Fiskar som inte förstår varandra=dåligt.
Med "Att bara sätta hög fitness=bra är att göra det väldigt enkelt för sig" menade jag att eftersom vi har ansvar för fiskarna så ska de ha de bra. Att säga att det vi odlar på och folk vill ha=hög fitness=bra är väldigt cyniskt. Med det kan man ju faktiskt gå med på precis vad som helst.
Mvh.
Ola
imported
Nils och Ola,
tack för era balanserade svar. Jag var ganska provokativ i mitt första inlägg men tror att jag egentligen ligger ganska nära era egna åsikter. Det jag främst vänder mig emot är generella pekfingrar mot allt som avviker en smula från den mest typiska vildformen. Jag vill också säga att jag inte har sagt att allt med ökad fitness är bra, resonemanget var mest tänkt som en tankeställare. Jag håller med om att man ska odla friska och normalt fungerande fiskar. Däremot färgformer "som inte skulle klara sig i naturen" har jag ingenting emot. En balja vatten i vardagsrummet är inte natur, och där gäller helt andra förutsättningar (liksom för labradoren som ligger och småfiser i soffan). Man kan försöka intala de tusentals koifantaster som håller olika koivarianter i sina påkostade trädgårdsdammar att vildkarp är snyggare eller mår bättre. Själv odlar jag färgformer av guppyer, det är mycket intressant! Men jag skulle aldrig odla de populära storfenade triangelstjärtsguppyer som i mitt tycke inte kan simma normalt. Jag odlar dubbelsvärd som inte precis har sin motsvarighet i naturen (fast det finns diverse fenförlängningar också i naturen), men dessa fiskar simmar och fungerar helt normalt. Det borde vara upp till var och en att sätta sina etiska gränser för vad man kan acceptera, lite tråkigt att vissa personer propagerar för nån sorts påtvingad nolltolerans mot avelsformer.
Håkan
imported_na4
Tack för detta. Visst kände jag mig glad på -70talet då jag fick fram en stabil stam av helt blå svärdbärare, så jag kan förstå dig Håkan som håller på med denna verkligt fina fisk. Att den svärdbäraren skulle överleva också i naturen hade jag inga förhoppningar på men att den däremot trivdes förträffligt i akvariet kan jag intyga. Jag tyckte inte då och tycker det nog inte heller nu att det skulle finnas någon anledning att sätta ut den i centralamerika för att prova. Nog var den fisken så långt man kan komma från den vilda gröna formen ( som ju också är superb tycker jag) Det är nog lite så jag ser på akvaristiken, och jag tycker väl inte att alla/ någon behöver tycka som jag.Envar blir nog salig på sin tro.
imported
Hej,
jag diskuterade ämnet igår med en akvarieföreningskompis under en sen foderfångst och han nämnde någonting jag tyckte var intressant: Nämligen att han slogs av att många ansåg att just det faktum att man kan få fram odlingsformer var ett tecken på speciellt stor skicklighet. Detta trots att man med hård inavelsodling förhållandevis lätt kan få fram alla möjliga färg- och formdeformationer. Att hålla små akvariepopulationer friska och så nära ursprungsformen som möjligt över en mängd generationer är tyvärr betydligt svårare. Trots detta verkar det som om just detta inte anses som eftersträvansvärt utan istället gapar man med öppen mun inför varje ny färgform som akvariefiskindustrin i Sydostasien sprutar fram. Jag tycker att det är märkligt helt enkelt.
Anledningen att jag tog upp de genetiska defekterna hos Pigeon Blood diskusar var att jag ansåg att det var en intressant iaktagelse. Det var någonting jag inte kände till tidigare. Om man sedan, trots att man nu vet att fiskarna som simmar i akvariet är gravt handikappade i sitt naturliga beteende ändå väljer att köpa dessa så må det vara hänt. Personligen skulle jag aldrig köpa eller ens vilja få dessa fiskar till skänks. Speciellt inte som det finns så många otroligt fina och ståtliga vildformer av just diskusen. Fiskar som kan styra sina pigmentceller och föda upp sina yngel naturligt. I mina akvarier vill jag försöka efterlikna ett stycke natur. Ett färgglatt sydasiatiskt tivoli tilltalar mig marginellt.
Hälsningar,
Calle
PS. Bli inte sura, men jag kunde inte låta bli att raljera på slutet.
Mats
Hej Carl. Jag håller med dig fullständigt fasten jag själv har några " smällkarameller simmande " här hemma .VF formen är mycket roligare att se på när dom skiftar i humöret allt efter hur dom mår. Hälsn, Mats
Kjell-Fohrman
Hej,
Man kan naturligtvis ha många åsikter om detta med framavlade fiskar som olika diskus, guldfiskar, koi, svärdbärare, guppy, platy, skalarer osv osv osv.
Att "skapa" fiskar har en tradition som går århundranden tillbaka och idag kan man nog säga att uppskattningsvis 70-80% av de fiskar som idag finns inom akvariehobbyn inte finns i naturen och utan alla dessa "konstgjorda" skapelser så skulle det knappast finnas en akvariehobby.
Den utveckling som idag sker pekar också på att det snarare blir vanligare och vanligare med skapade fiskar och sannolikt kommer det också att inom något årtionde att komma regler från myndigheternas sida som gör det svårare att i naturen fånga fisk för akvariebruk.
Man får ju inte heller blunda för det faktum att många av dessa framavlade fiskar i allmänhet är betydligt tåligare i akvariemiljö än naturformerna, ett exempel på just detta är just diskusarna.
NCS som organisation har idag inte något emot att det t.ex. odlas fram nya diskus och jag besökte ju t.ex. alldeles nyligen den största akvariefiskutställningen överhuvudtaget nämligen Diskuschampionatet i Tyskland där 90% av de diskus som visades var framavlade, så detta är en del av vår hobby och vi får faktiskt leva med det.
Däremot tar Carl upp en helt annan sak nämligen odling av "sjuka" fiskar. Ett exempel som jag kan nämna på detta är att de "nya" "papegojciklider" som på senare tid kommit ut på marknaden är "målade" och att denna färg försvinner på ett par månader.
Vad gäller det exempel som Carl tar upp om diskus så hade vi gärna sett att vi fått in en sådan artikel så vi kunnat publicera den. Nu är det tyvärr så att vi som en liten ideell förening med en begränsad ekonomi inte har råd att som giganten Datz bedriva en undersökande journalistik eller har råd att köpa in artiklar för dyra pengar.
Hade vi haft denna möjlighet skulle jag gärna sett att vi kunnat presentera faktaspäckade artiklar med kritiska synpunkter så såväl olika avarter av odling, men även om någon fiskfångststation skulle göra sig skyldig till utfiskning av någon art.
Sedan behöver vi väl inte heller gå över ån efter vatten för att hitta avigsidor att belysa - hur många odlare i Sverige är det som kläcker substratruvaryngel artificiellt eller skakar munruvande honor - vad kommer detta att betyda för framtida generationers akvariefiskar.
Sedan tycker jag väl i och för sig att vi i Ciklidbladet faktiskt hela tiden gör vår bästa för att genom det positiva exemplet skjuta fram just naturformerna i våra artiklar. Vi har ju t.ex. just nu en tävling om den vackraste cikliden och där tävlar enbart naturformer.
Calle skriver:
"Men i korthet tycker jag att följande borde gälla för en ideell förening: Vildformer: JA - Färgformer: NEJ - För vem: ALLA."
Detta är i alla fall inte min åsikt även om jag själv helt klart föredrar naturformer (jag är dock inte renlärig så har jag t.ex. en odlad stam av MC-trewavasae i mitt malawiakvarium och alla stabila stammar på MC förutsätter nästan korsningar och jag har guldfisk i min utedamm) så tar jag inte avstånd från framavling av fiskar som princip.
Om man anser att NCS inställning i denna fråga är felaktig så är det självklart upp till varje medlem att ta upp det på årsmötet, eftersom det är där det bestäms vilken inriktning styrelsen skall arbeta efter.
Ciklidhälsningar
Kjell Fohrman
imported_na4
Tack Kjell för ditt kloka och väl avvägda inlägg. Jag hoppas att det aldrig kommer därhän att denna förening kommer att drivas i en fundamentalistisk anda. För min egen del gäller vildformer ja, färgformer ja och en hobby för alla som är intresserade av akvaristik.
imported_na4
Kära ciklidvänner!
Många läser men få har synpunkter. Det är alltid bra att bryta åsikter med andra som inte tycker som jag själv gör. Så håller man liv i en förening där naturligtvis inte alla tycker, ska /få tycka likadant heller. Varför inte fästa ner det på några rader här för det är ju alltid roligt att veta hur andra medlemmar i sällskapet ser på detta.
Pelle
Hej
Har läst inläggen i denna fråga med stort intresse. Som vanligt är det en fråga som engagerar många. Jag tror själv att denna fråga är en av de ödesfrågor som avgör akvariehobbyns framtid.
Jag kan till att börja med säga att jag håller med Calle till 100% när det gäller hans åsikter om odlingsformer och framodlade färgvarianter.
Under mina år som akvarist har jag märkt att det finns två helt olika förhållningssätt till fiskhållning bland oss akvarister.
Typ A) Den naturintresserade akvaristen.
Är mycket intresserad av fiskartens plats i ekokedjan och hur den lever i naturen. Vill gärna ha en biotopriktig miljö i akvariet.
Ser inte fiskarna som ett tillbehör till akvariet utan mer akvariet som ett tillbehör till fiskarna och den miljö som har skapats.
Typ B) Den akvarieintresserade akvaristen.
Är egentligen mer intresserad av filterkapacitet och bakgrundsbyggande än av innevånarna i akvariet. Fiskarna är mest valda för att få lite "liv och rörelse i akvariet". Sen är det ju bra om fiskarna är färggranna, dyra och ovanliga (så att man kan skryta för grannen)
På sin höjd kan man berätta om sina fiskar att de kommer från t.ex Malawisjön eller sydamerika.
När det gäller akvarister av typ "B" så finns en tendens att se fiskarna som ett slags tillbehör till akvariet. De har egentligen inget egenvärde (förutom inköpspriset). Framodlade varianter accepteras eftersom de är just "akvariefiskar". Skräddarsydda för akvarier (tillbehör alltså!)
Under många år så har jag i min enfald trott att just ciklidintresserade akvarister har varit seriösare i sin inställning till akvariefiskar. Men i mitten av 90-talet avbröt jag min prenumeration av ciklidbladet p.g.a. en serie artiklar om hur man skulle odla fram de färgmässigt mest ultimata Tropheus. Diverse tips och trix avlöste varandra. Jag började undra om jag prenumererade på en tidning för koiodlare. (Nu är jag medlem igen och trots allt ganska nöjd med tidningen :-)
Hoppas att jag rörde upp lite känslor nu:-)
Jag tror att det är bra om vi kritiskt betraktar hobbyn och var den är på väg. Alla har ett val och det är viktigt vilket ställningstagande man gör. Att nybörjare strular i början är inget man ska bråka om.
Men erfarna akvarister bör faktiskt ta ställning mot avarter inom hobbyn.
Mvh/ Per
imported_na4
Tack Pelle. Vad menar du med avarter som skulle kunna vara vår ödesfråga? Varför jag inte reagerar så mycket på färgvarianter beror kanske på att jag har hållit på med fiske sedan jag var en tvärhand hög. Bäcköringen och rödingen såg förvisso inte lika ut trots att de fångades i samma vatten. Detta var långt före de odlade fiskarnas tid och någon inplantering i dessa norrländska vatten förkom inte då. Samma öring kunde nästan se ut hur som helst med mörk eller ljus bottenfärg, det vita under buken kunde stöta i vitt och eller gult för att inte tala om det röda i prickarna.Det enda jag kunde vara förvissad om var att en harr såg ut som en harr= alla såg lika ut.
Pelle
Hej Nils
Jag skrev att det var "en av de ödesfrågor" som avgör eller påverkar akvariehobbyns framtid.
Antalet "manipulerade" arter ökar i akvarierna år efter år. Listan kan nästan göras hur lång som helst. Även ciklidarterna (som tidigare har varit ganska förskonade från manipulation) har drabbats hårt. Ex;
A.Cacatuoides, A. Macmasteri, Fjärilsciklid, Scalare, Discus m.fl.
Antalet hybridiserade arter har också ökat. Jakten på "nya" arter lockar odlare att korsa närbesläktade arter i syfte att få fram nya färgvarianter.
Jag gissar att denna utveckling inte är speciellt intressant för den akvaristtyp som jag nämner under "typ A".
Andra fakorer kommer också att påverka framtiden naturligtvis. Högre fraktkostnader tillsammans med hårdare exportrestriktioner i många länder kommer att gynna massodling av många arter i sydostasien.
När jag skrev "avarter av hobbyn" syftar jag på företeelser som;
"aqua babies", framavling av missbildningar hos div arter.(orkar inte rada upp alla exempel), import av utrotningshotade arter m.m.
Hoppas att jag har lyckats förtydliga mig.
Mvh/ Per
Bilbo
Jag har en fråga till Pelle!
Hur skall vi stackare som beslutat oss för att prova Discus göra nu då, man har lagt ner tusentals kronor på akvarie, inredning, pumpar mm., för att få ner kostnaderna lite valde jag att inte köpa viltfångade discus, som med största sannolikhet inte heller hade klarat sig hos en "discusnybörjare". Detta resulterade i 4 st "Red Pigeon" och 5 st "Red Turquoise". Inga vildformer alltså utan odlade avarter allihop. De är jättevackra, friska, matglada och allmänt trevliga fiskar, men enligt dig och Calle stöder jag nu något ohyggligt, nästan lika hemskt som att köpa en Golden Retriever, eller gud förbjude en blandrashund. Jag tycker precis som ni vad gäller defekter som påverkar fiskens möjlighet att röra sig, och liknande problem. Men döm inte ut de som köper en röd svärdbärare istället för en viltfångad grön, eller för den delen en som köper en Golden Retriever istället för en Varg. Varför skall just akvariehobbyn vara totalt befriad från odlade färgvarianter när den finns inom all typ av djurhållning. Hur gärna ni än vill kan ni aldrig återskapa en svartvattenbiotop i era akvarier, eller för den delen ha malawisjön i vardagsrummet, så jag ser inte problemet med gulröda discusar.
Som avslutning kan jag bara meddela att Carl Weinbergers ursprungsinlägg hade poänger och det är synd att det är så, men jag betackar mig för alla typer av fundamentalister, särskilt sådana som slår lite extra bara för att de vet att de kan.
// Magnus
Pelle
Hej Magnus!
Tråkigt att du uppfattar mig som en "fundamentalist". Jag känner mig inte som en sådan i alla fall. Jag har självklart respekt för dem som gör andra val än jag själv, men sen kan jag ju ha åsikter om själva valet, eller hur?
Du för också in diskussionen på något som jag inte tror har diskuterats i denna tråd. Jag tror inte någon (inte jag i alla fall) har påstått att endast vildfångat skulle duga. Vad som sagts är att vildformer är att föredra framför framodlade färgvarianter. När det gäller discus så är jag säker på att du kan hitta svenskodlade vildformer av mycket hög kvalitet, och säkert till mycket konkurrens- kraftiga priser (kanske billigare än direktimporterade från Singapore?)
Sen har jag inte sagt att framodlade färgvarianter skulle vara en "avart" av akvariehobbyn. Under begreppet "avarter" tog jag upp en del andra exempel.
Jag tror ändå att vi ligger på samma våglängd i denna fråga, men kommentera gärna mitt inlägg. Diskussioner är väl kul? :-)
Mvh/ Per
Bilbo
Jo, vi ligger nog på samma våglängd, såhär i efterhand tycker jag väl att jag tog i lite. Men om du läser ett tidigare inlägg kan du se att jag efterlyser precis det som du skriver om.
citat: Istället tycker jag att de svenska odlare som odlar på viltformerna skall ta sitt ansvar och sälja till rimliga priser och inte de fantasipriser som förekommer bland svenskodlad discus.
Det som gör mig lite irriterad är att många som håller vildformer passar på att slå lite extra, bara för att de vet att de har torrt på fötterna. Om inte discus vore en såpass avancerad fisk att hålla och diskussionen t.ex handlat om svärdbärare istället kanske en sådan här diskussion kunnat leda till att oerfarna akvarister laggt ned sina akvarium för att de tror att de är djurplågare, det vill vi ju inte!
// Magnus
Kjell-Fohrman
Hej,
Avelsformer har en månghundraårig historia och utan dem hade det inte funnnits någon akvariehobby. Idag är dessa avelsformer 70-80% av omsättningen i en akvarieaffär och dessa varken kan eller vill sluta sälja dessa om de har tänkt fortsätta som affär. Faktum är också att vissa avelformer faktiskt är tåligare och mer lämpade att hålla i akvarium än vildformerna.
Man måste inse dessa fakta och även acceptera detta om man skall kunna lyfta fram positionerna för naturformerna.
Felet som de flesta gör som förespråkar naturformerna är att de inte låtsas om dessa fakta utan istället för att lyfta fram naturformerna istället fördömer avelsvarianterna.
Detta är en tämligen vanligt fel hos en usel försäljare som vill prata sig varm för en "produkt". Hur trevligt tycker vi det är att gå in i en affär som bara står och pratar skit om konkurrenten?
Vad det handlar om är att lyfta fram sin egen "produkt" och inte prata skit om konkurrentens.
Utan tvekan är de som idag kommersiellt jobbar med att ta fram olika avelsvarianter bra mycket smartare än de som arbetar för naturformerna. De akvarieutställningar som äger rum visar till 95% framavlade fiskar som guppy, diskus, koi etc. etc.. Såg t.ex. att det redan nu var på gång en stor utställning med "Flower Horn"-cikliden.
Vad gör då de som förespråkar naturformerna, jo de flesta av dessa bara gnäller över utvecklingen i en förening, eller kanske på någon nätsida.
Det som skulle vara positivt för naturformerna vore att de istället accepterade avelsformerna (även om de mest vanskapta måste kritiseras) och istället jobbade med det positiva exemplet genom att t.ex. skriva artiklar till Ciklidbladet om sina favoriter, gick med i en förening och arrangerade en akvarieutställning där naturformerna lyfts fram. Fast det klart det innebär ju jobb, det är ju mycket enklare att göra sin "plikt" genom nöja sig med att gnälla.
Ciklidhälsningar
Kjell Fohrman
Pelle
Hej Kjell
Känns trist att du uppfattar en saklig diskussion som "gnäll".
Mvh/ Per
Bilbo
Nu blev det alldeles knas! Jag skrev ett inlägg råkade skicka två gånger skulle ta bort inlägget försvann helt mm.
Jag vill bara meddela att jag håller med Pelle, i detta fallet.
// Magnus
Kjell-Fohrman
Hej,
Har inte sagt att alla "gnäller" - det är flera som skriver bra artiklar till Ciklidbladet etc. som lyfter fram naturformerna, då och då (alltför sällan) äger någon akvarieutställning rum i Sverige -så det är inte alla som gnäller utan en del gör något i praktisk handling också.
Hur många tror ni har blivit omvända av denna diskussion. Hur många blir omvända av en akvarieutställning som visar naturformer i vackra akvarier.
Ciklidhälsningar
Kjell