citat:Det ar skilnad pa att (1) definiera VAD en art ar och (2) definiera en art.
Japp. Inom taxonomi är (1) alltså "det en kompetent taxonom anser är en art" och (2) är "samtliga organismer som en kompetent taxonom anser är tillräckligt lika den deponerade typen". Det är alltså ett rent subjektivt beslut, reproduktiv isolering är bara antaget.
citat:Har jag (vi) inte ratt att uttala oss om 1 eftersom att vi (oftast) inte pysslar med 2?
Jodå, men kom ihåg att taxonomers arter är subjektiva och bara indirekt baserar sig på evolutionsmekanismer som reproduktiv isolering.
Hornsimpa och röding är bra exempel. Bara i Sverige har vi ett dussin morfologiskt distinkta och reproduktivt isolerade populationer. Jag känner faktiskt inte till nån artdefinition som INTE innebär att de populationerna egentligen är separata arter, men konsensus/tradition är att inte erkänna dem som arter.
citat:Om man ar intresserad av hur arter evolverar dvs. mekanismerna sa maste man anvanda ett artbegrepp som har nagon form av relevans. Vad haller isar arter. Fragan ar t ex varfor arter inte gar upp i varandra, som t ex tva populationer som mots gor (dvs. det finns en skilnad mellan art och population).
Sedär, där omdefinierade du art och population. En art är alltså en grupp individer som inte koalescerar med andra grupper av individer de kommer i kontakt med, dvs interbreeding är tillräckligt låg för att inte utplåna skillnader. Nordamerikansk rödvarg är alltså en population av varg, medan gråkråka och svartkråka är separata arter.
Ett sånt artbegrepp ger en skillnad mellan population och art, men kan bara användas på sympatriska grupper.
citat: For de som studerar artbildning och artisoleringssmekanismer sa ar ett fenetiskt artbegrepp relativt meningslost som annat an diagnostik (jag anvander fenetiskt som synonymt med Linneanskt :)).
Pja... Jag tror allt mer att "art" som koncept är meningslöst, eller rättare sagt att det är en taxonomisk artefakt precis som alla andra ranger, som släkte eller familj. Vet dock inte hur man skulle fixa det, alla uppenbara lösningar ger resultat som strider mot "sunda förnuftet", som att man kan dubbla antalet arter genom att bygga en motorväg genom en regnskog, eller att alla orkidéer egentligen är en och samma art.
Jag gillar intuitivt LITU och kladistisk klassificering, men blir alltmer osäker på om någondera är praktiskt användbart.
citat:Att detta inte sager nagot, och ar relativt oanvandbart om man jobbar med HUR arter evolverar ar val ratt naturligt?
Javisst. Jag var inte säker på att du såg det bara. Som taxonom får man ibland intrycket att ekologer inte alltid har helt klart för sig att taxonomiska ranger är subjektiva mänskliga uppfinningar helt utan nödvändig koppling till någon evolutionär enhet - jag har t.ex. sett studier av biodiversitet där man jämfört antal släkten i två områden. No offence.
citat:Det jag vander mig mot ar att det finns de som pastar att det inte finns arter, bara populationer. Det haller jag inte med om. Arter ar inte en subjektiv taxonomisk artefakt (vilket nog alla andra namn pa taxonomiska enheter ar - fast "branchingen (forgreningen) de forhoppningsvis har satt sitt namn pa ar forstas "objektiv").
LITU (least inclusive taxonomic unit) är ett försök att ta bort subjektiviteten som omger rangen/begreppet "art", och är i korthet att om en grupp är diagnosticerbar (vilket antyder viss men inte nödvändigtvis fullständig reproduktiv isolering) så namnger man den, och bryr sig inte om ifall det är en population eller en art (de går ju ändå inte att skilja åt med säkerhet eftersom de graderar ihop). LITU löser några problem, men har aldrig slagit.
citat:Det taxonomerna pysslar med ar i basta fall en effekt av ifall de parar sig eller inte.
Grejen är att de definitioner som betyder något evolutionsmekaniskt inte är synonyma med de som används för att definiera eller identifiera arten.
Personligen tror jag som sagt att hela artkonceptet är dåligt, och borde överges, fast det torde aldrig inträffa.
