PatCashMike-N: Håller med om att det låter logiskt. Har du gjort experiment på det här med att plonka ner en fisk rätt från pH 9 till 6,5?!
Ja, fast det här med 'samma konduktivitet' är ett större problem än jag kanske lät påskina.
Mina låg-pH kar har alltid låg konduktivitet, och att snabbt flytta en fisk från hög konduktivitet till låg innebär stor risk att den dör. Så när jag flyttar från hög konduktivitet till låg acklimatiserar jag så långsamt jag bara kan.
När jag flyttat från låg till hög bryr jag mig dock aldrig om att acklimatisera fisken, och har aldrig förlorat någon fisk.
Om ditt resonemang stämmer så borde jag ju kunna lägga av med bikarbonaten i mitt tanganyika-kar och istället bara tillsätta grovsalt (huvudsak natriumklorid), och låta pH bli vad det är i kranen.
Visst, fast jag skulle säga att du kan skippa grovsaltet och köra rakt av med kranvattnet.
En sak som talar emot ditt resonemang är ju att det går finfint att behandla vissa fisksjukdomar genom att släppa ner firren i saltlösning. Gjorde det nyligen själv med min N.brichardi hona. Hon verkade inte reagera nämnvärt på att bli släppt ner i vatten med mer än dubbla salthalten.
Mja, från låg konduktivitet till högre går oftast bra (inom rimliga gränser, sötvattensfisk grejar normalt upp till ett par promille salthalt utan problem), men att gå från hög konduktivitet till lägre är farligt. De parasiter man vill döda med salt-dippar har tunnare kroppsvägg och sämre kontroll på sina kroppsvätskor än fisken, och dör (oftast) före fisken.
Från låg till hög innebär att fisken förlorar vatten, dvs den blir dehydrerad, men fisken kan som regel reda upp det. Från hög till låg innebär att vatten rusar in i fisken, fiskens celler sväller och kan brista - och det kan döda den.
Typfallet är när en ambitiös akvarist köper en fisk i zooaffären (där fisken går i kranvatten a 300 uS/cm eller så) och släpper ned den i sitt torvfiltrerade akvarium fyllt med RO-vatten (med en ledningsförmåga på kanske 50 uS/cm). Även en bra inkoppning går för snabbt; fisken ser enormt stressad ut direkt, och har stor chans att dö inom ett dygn.
Sen har vissa fiskar förstås större förmåga att reda upp ändringar i konduktivitet än andra. Ål t.ex. är nog praktiskt taget omöjlig att döda med konduktivitetsförändringar, medan t.ex. malar verkar vara känsliga.