Kalle-Maja
Hur stressad kan en fisk bli? Traumatiserad för evigt, tappa sexlusten, död...
Caset som triggar ingång mina funderingar kring detta är att jag alldeles strax ska byta rum på ett akvarium. Det är ett 540 SA sällskapsakvarium med ett VF hantelpar, några bujurquina moriorum, ett par Ap hongsloi, ett par dvärggäddor, 10 rödryggstetror och tre ancistrus. Jag kommer att tömma i 150-200 liter vatten i en regnvattenstunna där jag oxå motionerar ytterfiltret för att hålla bakterierna igång. Det enklaste är ju då att slänga i rubbet med fiskar där.
Det är då mina funderingar kommer. Mina fiskar är känsliga på olika sätt. Bujurquinorna kan bli så rädda så dom helt tappar kroppskontrollen och pangar rakt in i grenar, rutor eller varandra. Hantlarna kan vara lite långsint fjolliga och stå och trycka ganska länge efter t ex vattenbyte. Dom andra verkar ganska sturska.
Alltså, tror ni i detta fall det finns någon av mina fiskar som riskerar att traumatiseras av att bo i en bullrig tunna utan trygga gömställen några timmar?
Förutom detta fall, vilka fiskar är känsligast för störningar i form av ljusförändringar, rörelser i rummet, vattenbyten etc? Finns det kända dödsfall av ren stress? Att fiskar blir stressade av olika anledningar och utvecklar sjukdom av detta vet jag, vad jag söker är extremfallen och där man bör vara extra försiktig.
wofflan
jag tror att det är lungt Kalle-Maja, de borde klara av att bo i tunnan några timmar utan bestående men.
Försäkerhets skull hade jag tagit upp fiskarna innan lyset går på täckt över tunnan under tiden samt inte satt igång lyset när karet väl är på plats igen på ett tag.
Wilhelm
Dina VF Hantlar har väl flugit i ett bullrigt flygplan ett antal timmar så de klarar säkert en väsentlig mindre bullrig tillvaro i en "tunna" några timmar.
Sen är fiskar så dumma så de har inte vett att få posttraumatiskt stressyndrom.
Ola-Svensson
Det finns ett ohyggligt klassiskt experiment gjort pa en lax. Forskaren petade pa laxen med en pinne valdigt ofta. Efter nagra dagar var den dod. Detta var valdigt forbryllande eftersom att den inte blivit fysiskt skadad. Nagot annat maste alltsa ha dodat den. Nu vet vi att det ar de stresshormoner som tar nagra dagar att bryta ner som dodar fisken. Detta gor att man later later lax vila i tre dagar mellan en stressande behandling. Da byggs inte dessa amnen upp till skadliga nivaer.
Wilhelm
Jag får ta tillbaka detta
"Sen är fiskar så dumma så de har inte vett att få posttraumatiskt stressyndrom"
Kalle-Maja
Näe, jag är väl inte så jätteorolig för just dom här fiskarna men tycker ändå det är intressant att läsa vad ni säger. Har ni inte något exempel på någon fisk som har dött relativt omgående p g a för fisken ovarsam hantering? Förutom det "ohyggligt klassiska" pinnpetartricket;-)
Ola-Svensson
Andra fiskar kan ju stressa ihjal en fisk ratt fort. Det tar nagra timmar. Fisken ligger pa botten och flamtar nar hormonnivaerna blir for hoga. Fortsatter fisk att naffsa sa dor den. Sant har hande lite da och da nar jag var liten. Fiskar "jagas ihjal".
Sedan maste jag ju papeka att detta skiljer sig enormt mellan arter. Leklusten ar det forsta som forsvinner, men mina Pundamilia verkar vilja leka omedelbums nar de slapps i ett nytt kar. Ok, inte sa stressande att fangas upp, vagas, matas och laggas i nytt akvarie, men anda.
Sandstubbar (smorbult/Gobiidae) ar extremt stresstaliga. Jag fangar dem med handvad dar de rullar runt med sand och musselskal, sedan hamnar de i en hink och sorteras efter det. Oftast haller jag dem i foradsakvarium tre dagar innan jag satter dem till lek, men honorna leker i princip omedelbart om man slapper i dem till en bohallande hane och hanar bygger omedelbart bo om de far chansen. Sandstubb verkar helt enkelt sakna stresshormoner, atminstone under lektiden.
Som Wilhelm skriver sa kan vi nog utga fran att fiskarna som lyckas komma hit ar relativt stresstaliga. Det finns flera valdigt snygga fiskar som inte kan transporteras bort fran sin miljo. De dor i hinken. Priapella compressa (Ungfodare, Poecilidae) ar hur snygg som helst, men de dor i princip i haven. Jag har fangat och fotat dem i Mexiko och de var lojligt kansliga.
Kalle-Maja
OK, då börjar det klarna. Fiskar verkar ibland vara ganska känsliga för stress men "har dåligt minne". Tack för dina exempel Ola.
Nästa projekt när SA-karet är väck är att sätta upp en tanganyikaburk, där kanske det är viktigare med varsam hantering? Ett utav mina prospects, Enantiopus sp "kilesa", beskrivs här under artbeskrivningen som "...är relativt känslig för stress, de kan lätt ta skada och dö om man inte hanterar dem varsamt vid t. ex. transporter." Priset på leptosomor har jag hört förklaras av transportstressproblem.
