Per-B
Som jag berättat i en tidigare tråd så shoppade jag loss hos Kent på Nols Ciklidhobby för fjorton dagar sedan. Bland annat köpte jag en hane och en hona av Lamprologus Ocellatus gul/guld/golden eller vad ni vill kalla den. Att det bara blev två berodde inte på snålhet utan helt enkelt på det faktum att Kent bara hade tre hanar och en hona.
Hanen är cirka 4,5 cm lång och honan en centimeter kortare. Hon är lite mer kompakt i kroppen och baktill på ryggfenan har hon en vit söm. Hanens fenkant är orange. De släpptes i ett akvarium på 385 liter där de får dela utrymme med ett par hästnosar och en grupp maswa. På botten har jag fin sand (Råda 0.4-0.8) och i mitten av akvariet har jag lagt c:a femton vinbergssnäckskal.
Min tidigare erfarenhet av snäcklekare är begränsad till L. Multifasciatus. Jag vet ju att de är kolonibildande och att ocellatusarna är parbildande eller harembildande. Trots det hade jag förväntat mig ett liknande beteende hos ocellatusarna, dvs jag trodde att de skulle vara ganska begränsade till snäckskalsområdet och tillsammans hålla undan de andra fiskarna. Men så var det inte alls. Hanen håller till vid snäckskalen, han har grävt en del och rättat till skalen. Vissa skal är helt nedgrävda, andra är igenfyllda och bara fyra-fem skal är delvis nedgrävda och verkar vara "i funktion". Han bevakar området halvhjärtat. Visserligen kan han ta en och annan fight med Tropheusarna när de är för närgångna men han tillåter att de simmar igenom eller betar lite på någon snäcka i utkanten av området. Tidigare gick mina Multifasciatus i detta akvarium och de släppte inte någon Tropheus i närheten av skalen. Förirrade sig en troffe in bland snäckskalen (som då var betydligt fler) så blev den direkt attackerad och bortkörd av två-tre multisar. Här fanns alltså en tydlig skillnad i beteendet.
En annan skillnad är att honan inte alls har hållit till bland skalen. Hon går mest i ett litet sten- och sandområde femtio centimeter utanför området med skalen. När hanen och honan stött på varandra har de varit ganska aggressiva mot varandra och markerat sin integritet på ett tydligt sätt med utspända gällock och fenor.
Jag tyckte lite synd om honan så jag la i lite fler snäckskal. Jag placerade tre skal i vänstra delen av akvariet, cirka tjugo centimeter från de andra och tänkte att honan skulle kunna hålla till där. Hanen blev väldigt upprörd. Han försökte ta tag i ett skal och flytta hem det till de andra skalen men misslyckades. Det var ganska roligt att se hans uppblommande aggressivitet och slit. Några timmar senare var båda skalen nedgrävda helt i sanden, man kan bara ana toppen på den ena snäckan. En vecka senare, dvs igår, placerade jag två snäckskal en bit till höger om hanens revir och tre andra skal la jag ned i bakre delen av akvariet där honan håller till mest. Honan blev omedelbart aktiv och började gräva och fixa runt skalen.
Igår kväll märkte jag att honan hade färgat ut. Hon hade blivit svart på bakre delen av kroppen och hennes huvudhätta var kolsvart. Vid ett par tillfällen möttes hon och hanen på "neutral" mark, dvs där hon och hanen tidigare hade markerat mot varandra. Förutom att de fortfarande markerade mot varandra så såg jag att honan "skruvade" på sig, hon blev liksom s-formad. Det påminde lite om jullarnas beteende vid uppvaktning. Tyvärr hade jag inte tid att titta mer just då och sedan glömde jag faktiskt bort det (läs lördagkväll och några öl).
Idag på morgonen så saknade jag honan i det allmänt hysteriska tiggargänget som bildas vid matningsstället när man rör sig nära akvariet. När jag tittade in genom sidorutan så ser jag honan stå utanför en av "sina" snäckor och vifta med bröstfenorna. Med jämna mellanrum gör hon ett snabbesök i snäckan för att sedan återta sin position vid skalets mynning. Hon är fortfarande till stor del svart på kroppen och bröstfenorna jobbar hela tiden. Visst har de väl lekt? Min slutsats är att honan/honorna behöver sina snäckskal och sina små revir. Hanen besöker dem då och leker hos dem istället för att locka honan till sitt revir.
Anledningen till att jag skriver så här mycket (det är ju inte världens mest svårlekta fisk) är att jag själv ofta saknar beteendebeskrivningar hos olika arter. Många artiklar och inlägg är jäkligt kortfattade och beskriver mest färg, temperatur, pH och dH. Jag gillar att få beskrivningar så jag vet vad jag kan förvänta mig av de olika arterna. Nu vill jag inte påstå att jag lyckats men ett försök är aldrig fel.
wofflan
Uppskattar verkligen ditt långa inlägg Per, det är sådana som jag ofta saknar! Grattis till leken. Är själv sugen på att skaffa någon snäcklekare. Av de två som du haft, Multifasciatus och Ocellatus vilken hade du rekomenderat?
Per-B
Hmm, svår fråga. Jag blev rekommenderad L. Multifasciatus av Alex med fler när jag själv stod i valet och kvalet. Deras beteende är häftigt i och med att de bildar kolonier, samarbetar med försvar och yngelskötsel. För mig motsvarar de mina förväntningar på snäcklekare. Ocellatusen är å andra sidan en extrem och underlig firre. Min hane störtdök rakt ned i sandbotten och försvann helt när jag släppte i dem första gången, deras utseende är härligt extremt, det ser ut som någon dragit över dem med en osthyvel.
Samlingsnamnet "snäcklekare" bedrar. Det är en samling fiskar med helt olika beteenden och jag har svårt att välja den ena sorten framför den andra. Själv valde jag att göra en rockad och flytta multisarna till ett 130-liters där de får gräva och grisa till det bäst de vill. I mitt huvudakvarium känns det bättre att ha ocellatus. De gräver inte lika mycket och tar inte lika mycket plats så det är "snyggare" i akvariet nu. Ska du ha snäcklekare i ett mindre akvarium tror jag multisar fungerar bättre. En ocellatushane och två-tre honor tar betydligt mer plats än tio multisar. Det verkar som snäckorna behöver spridas ordentligt om ocellatushonorna ska kunna skaffa sig ett eget "hushålle".
malplacerad
Tack för underhållande och beskrivande läsning.
Jag har en fråga som kanske är aningen oftopic, vet du eller kanske någon annan vad ocellatus betyder?
Per-B
Jag tror det betyder "med fläckar" eller "fläckig" och syftar väl på de svarta markeringarna vid gällocken? Det stämmer väl på dina påfåglar också, fläckigheten menar jag.
Per-B
OBS! Stava aldrig fel i en rubrik. Redigerar du så slår det inte igenom och kan kännas väldigt pinsamt. Vad fan är "Lamptologus"?
StefanL
Du kan väl redigera rubriken om du väljer att redigera första inlägget du gjorde? Där väljer du då att ändra det som är fel på rubriken...
jullen
Är riktigt sugen på att skaffa några ocellatus om det blir tanganikya i mtt 375.Hur många rekommenderas och skulle man kunna blanda med Brevis?
Per-B
Stefan, det slår igenom här inne i tråden men inte ute på "Afrikanska Ciklider" eller under "Nya inlägg".
Micke
Intressant läsning. Textmängden i ditt inlägg skulle räcka till en artikel på 1,5 sida i Ciklidbladet ;)
StefanL
Per BjellertStefan, det slår igenom här inne i tråden men inte ute på "Afrikanska Ciklider" eller under "Nya inlägg".
Jag såg det, testade att ändra på min "Skrivbordsfoton" men inget hände...
Måste man skriva anledning till ändring innan det sker en ändring eller vad? Måste någon bekräfta ändringen och isåfall varför?
malplacerad
Per BjellertJag tror det betyder "med fläckar" eller "fläckig" och syftar väl på de svarta markeringarna vid gällocken? Det stämmer väl på dina påfåglar också, fläckigheten menar jag.
Ok, ja det stämmer bra :)
Tennessee
väldigt intressant läsning och informativt du får uppdatera när du får en yngelsvärm.. jag tänkte då mest på beteendet på hanen kommer han hjälpa att försvara som fallet är med många snäcklekare eller bor honan för långt från hans eget revir? Du får gärna uppdatera tråden om en vecka eller så :-) grattis till leken också förstås..
Skulle det inte gå att spåna på om det skulle kunna finnas någon underrubrik på arbeskrivningen. Typ "egna erfarenheter" där man kan lägga in sådan här info, självklart måste det godkännas av någon först vilket kanske skulle bli en del extra jobb... men en tanke i varje fall..
Per-B
Jullen, jag tror att Ocellatus och Brevis skulle fungera i ett så pass stort kar. Många grupper av snäckskal bara. Ocellatusen kommer inte att få spö i varje fall. ;-) Men det är egentligen bättre att andra svarar på din fråga, jag har ju inte haft de två arterna tillsammans.
Tennessee, tack för din uppmuntran. Självklart berättar jag hur det går.
jullen
Tack för svaret per!
Men hur många av respektive grupp och hur många snäckskal?
jullen
Just det ja,riktigt intressant läsning.
Håller med tennesse, rapportera hur det går.
Per-B
Igår kväll inträffade något skumt. Hanen började vara i området med honans snäckor. Hon försökte fösa undan honom och helt plötsligt blev han aggressiv och började nafsa efter henne. Hon for in i det skal hon vaktat och han nafsade i hennes stjärtfena som stack ut och trängde sig in och skrämde ut henne (åtminstone uppfattade jag situationen på detta sätt).
Efter ett tag högg han efter honan ute i det fria och simmade själv in ett flertal gånger i snäckskalet. Nu står inte honan vid snäckan längre men håller sig i det området. Hon har tappat den svarta färgen. Hanen håller till i sitt territorium igen. Vad hände? Har hanen ätit upp rommen, och i så fall, är det ett vanligt beteende?
Micke
TennesseeSkulle det inte gå att spåna på om det skulle kunna finnas någon underrubrik på arbeskrivningen. Typ "egna erfarenheter" där man kan lägga in sådan här info, självklart måste det godkännas av någon först vilket kanske skulle bli en del extra jobb... men en tanke i varje fall..
En funktion för medlemmar att kommentera artbeskrivningar är planerad och kommer senare.
PatrikMalmo
Mina stappersi betedde sig på samma sätt som du beskriver, Per. Först var det 2+5 i ett 600-liters kar, men en hanne och två honor fick ingen plats (nästan hela botten täckt av snäckor). Flyttade dem. 1+3 funkade dock bra i ett så stort kar. Jag flyttade så småningom två honor till ner i annat kar, men "paret" höll inte ihop då heller. Höll till i varsin snäcka en bit ifrån varandra. Hannen kunde ibland bli aggro mot honor som "mopsade sig", och driva in dem i deras snäcka. Fick uppfattningen att honorna faktiskt testade hannen, liksom för att veta att han var stor och stark. Däremot såg jag aldrig att han sabbade någon lek.
Jag hade inte rekommenderat vare sig stappersi eller ocellatus till mindre kar, inte ens i ett par. De är helt klart elaka mot varandra, trots sin litenhet.
Hilsen,
P
Per-B
Ok Patrik, jag försöker just få tag på två honor till. Det borde fungera till min bottenyta på 110x70 tycker jag. Om inte annat får hanen chans att välja partner alternativt bilda harem. Fungerar det inte så får jag plocka ut någon/några honor. En sista variant är att byta hane. Tills vidare får jag helt enkelt vänta och se om de leker igen.
På något sätt ska det här fås att fungera, det är ju en hur tuff och härlig art som helst!