Xork
Det var en tanke som slog mig när jag håvade ur en ungfisk nu efter jobbet.
Min första tanke var, ja ja det är sånt som händer. Men sen kom en sån obehaglig känsla.
-Är det jag som gjort något fel?
-men men, det var ju "bara en"
-är det inte en för mycket?
Senast jag hade besök av soten plockade den 5 ventralisar och 3 kilesa. Jag var grinig i en vecka.
Hur reagerar ni andra när ni står där med håven?
/Martin
Malawichrille
Första tanken brukar ju vara, sånt händer, men man har ändå dendär obehagliga känslan av att man kanske har gjort något fel själv. Hur som helst, det blir en del grubblande när fiskar dör, helt klart.:S
Chicke
"jaha okej"
Robin
Rycker på axlarna... Pustar "-tråkigt"
LN
Beror på vilken firre det gäller. Fäster mig vid en del och när det gäller dom så blir ja förbannad om någon kolar.
djenan
tja ungäfer så här....tar håvet,får in fisken i den och slänger fanskapet i toan :)
Haacke
När mina L204 och L201or samt avels paret på L144 gick bort nu senast det åskade då kan jag lova att där ryckte man inte på axlar, jag hade tårar i ögonen, stora tårar..:´(
specmats
Alltid gott me ett kosttillskott! :) skämtåsido beror helt på vad det är för individ
Mike_Noren
Jag blir irriterad. Det är ett nederlag när en fisk dör.
Sofus
frustration och lite ångest om det gäller vuxna fiskar, yngel är inte lika tungt.
StefanL
Faktiskt blir jag lite nedstämd...och sedan så grunnar jag på vad som skett och om jag aktivt varit orsak eller om jag missat något. Har jag direkt orsakat dödsfall genom dålig hantering (har hänt) så tar det en stund innan jag "glömmer" det.
Man har ett ansvar som akvariehobbyist för de djur man har och för hur de behandlas. Jag är absolut inte likgiltig till händelsen som om en fisks liv inte vore värt något...
Rovfisken
Surt!
ja... om det är en foder fisk som auratus mfl, så spela roll, e det däremot tex en N.Fusco,A.cristyi som man dragit upp från butiks stl ala 5cm till 25-30cm så blir jag skit arg! dom man jobbat mest med svider mest :D.
imported
hej
Jag känner ingenting. :^)
betyder det att jag är en hård
å okänslig jävel ? Det vet jag inte.
men jag känner inget speciellt när jag håvar upp " den dära"
fisken som nu inte simmar mera:)
PatrikMalmo
Beror helt på vad det är för sammanhang. Om de minsta och svagaste i en stor yngelskock stryker med är det inte särdeles hårt - visst, en del ligger på mig, jag kunde ha sorterat ynglen efter size och matat mer - men de allra minsta som blir efter blir sällan fina i vilket fall. Är det däremot firrar som jag letat efter i många år och till sist fått fatt i ett avelspar - och så hoppar en ut eller blir sjuk... då blir jag rätt sned. Vid varje dödsfall går jag i vart fall automatiskt igenom om jag är orsak till det. Är jag inte det så känns det inte lika hårt. Firrar som dör av ålder känns inte heller så hårt.
Hilsen,
P
rent-vatten
En Demasoni hona dog för mig i går.Och det tog jag hårt.För det första så var det min första tuggande hona och för det andra så är Demasoni mina favoritfiskar.Jag hade ihjäl henne själv kan man säga.Jag startade upp ett nytt 80L spottkar som hom fick gå i.Men eftersom där också gick några Rödzebra yngel.Så matade jag ganska kraftigt.Så jag fick nitrit eller en ammoniaktopp.Så det var jag själv som hade i hjäl henne på grund av okundskap.Hade jag låtigt henne gå kvar i hängkorgrn så hade det aldrig hänt.:´(
deathdealer
annorlunda fråga.....
Man kan väl känna sig besvärad/frustrerad om felet skulle bero på mig...
Men känna någon form av sorg, för att fiskar äter fiskar, eller att dom slår ihjäl varann....
nepp.....det enda stället det kan göra ont i är plånboken!
DD
mek
Om en firre ser nergången ut efter att ha fått spö, man ger den "eget rum" för återhämtning och den ändå dör.... "jaja, jag gjorde vad jag kunde"
När jag råkade släppa ner för små yngel till ungfirrarna och en plötsligt sitter en i gapet på största ungfirren.... "DJÄVLAR!!!!"
Per-B
Det beror mycket på arten. När soten decimerar en grupp Tropheus känns det helt klart tråkigare än när fiskar som är lättare att ersätta dör. Samma när mina fina malasa-hästnosar strök med i soten.
Men visst är det tråkigt när fiskar dör, oavsett art. Men det är inte som när man måste avliva sin hund direkt. Allt måste ses i sitt rätta perspektiv.
Zaphi
Rent moralisk borde ju alla dödsfall påverka känslorna lika mycket, men tyvärr är det ju inte så. Det beror mycket på vilken fisk det är...
På nått sätt kanske man ändå kan tänka att det i naturen endast är ett yngel per föräldradjur som överlever för att den naturliga balansen skall bibehållas. En klen tröst kanske, men ändå.
Bjorn
Rent moraliskt så borde man kanske känna lika stor sorg för alla människor som dör varje dag, men det är bara när det drabbar någon man känner och tycker om som man verkligen blir ledsen. (Visst, man kan bli ledsen över andra människor också, men ni fattar vad jag menar...)
Jag gissar att det är på samma sätt med fiskar och andra husdjur. De man har ett starkare band med känner man starkare för. Svårare än så är det inte.. =)
Mvh
Björn