KidJag kanske vilseledde lite med rubriken "växtkar". Målet är att få ett snyggt tystgående kar som jag kan ha i sovrummet (och jag är superkänslig för ljud, inklusive lågfrekvent brummande). Och då jag tycker det är snyggt mycket växter i små kar så har jag mycket växter, men det är inget växtkar i den meningen att jag använder Co2 och alla "växttillbehör".
Låter som om jag åtminstone måste stoppa ner en liten pump. Får väl jaga efter en svag tystgående.
Jag är liksom dig väldigt känslig mot brumm och oljud och hade väldigt svårt att få en luftpump tillräckligt tyst när jag hade mitt första akvarium i mitt pojkrum för 15 år sen. När jag skaffade ett litet Eheim-innerfilter så var det problemet löst =)
Självgående akvarium i meningen att du i princip bara ska behöva mata fiskarna är väldigt svårt att uppnå om du bara har grus/sand iom att du har 0 mineralisering. Dvs mat/fiskskit kan inte brytas ner av rotifiers/bakterier och omvandlas till salter som växterna kan ta upp. Speciellt inte om du är flitig med slamsugning och vattenbyten.
Naturligtvis får du med tiden, speciellt om du är försiktig med bottensugning, en viss mineralisering tack vare sedimenterade växtdelar osv. Det är detta äldre akvaristers akvarier uppnått, speciellt sådana akvarister som är lite slarviga med rengörning och har haft igång sina akvarier i flera år. Deras attityd är ofta att man inte behöver göra ett smack för att få växter att trivas och att det snarare är jobbigt att behöva riva ur så mycket ogräs hela tiden.
Vägen till deras till synes självgående akvarier är antingen extrem lång pågränsen till oändlig (med dagens skötselråd för sällskapsakvarier med veckovattenbyten och slamsugning) eller lång (vänta och ha tålamod och vara försiktig med vattenbyten och bottnen) eller kort (Walstadbotten).