Sen har jag även ganska svårt att tänka mig att alla som fiskar i sjön vet att man får mer för en golden Kalambo eller en Maswa.
Är dom arterna då så ovanlig som görs gällande så räcker det ju med några "okunniga" fiskar upp dom som föda för att dom snart ska vara borta.
När jag senast bodde hos Toby Veal i Kalambo så kom det in två hinkar från "grannbyn" 7-8 km bort mot Isanga. I varje hink fanns en "Golden Kalambo" De överlevde och skickades senare till en köpare i Danmark efter någon månad. Betalningen till fångsmännen motsvarar en veckolön ungefär. När det gäller "Golden Kalambo" så vet lokalbefolkningen att de är värdefulla men det gäller bara de områden som är närmast Kalambo som är den enda HELT permanenta fångsstationen i Zambia. "Golden Kalambo" kommer in från områden med olika fisk som ex vis Kasanga och alla exporteras som "Golden Kalambo". Mer än nittio procent kommer dock från Kalambo och områdena söder därom. Som en parantes har jag sett två fläckiga Tropheus honor fångade vid Kachese. Dessa har inte exporterats då de försvann. Troligen dog de eller åts upp av paddor som är en pest i fiskdammarna.
När det gäller Tropheus Duboisi från Maswa så är det två saker som gör att de inte exporteras lika frekvent som tidigare. Dels är inte duboisin lika tät i populationen som övriga tropheus och dels är det väldigt långt dit för de flesta som fångar fisk för akvarieändamål. Då det blivit ont om duboisi vid Maswa så finns det inte längre någon lönsamhet i att lägga ut tusentals dollar i bensin för att hämta dom. Vid en fångstresa för två år sedan så fick man bara upp ett hundra tal duboisi vid Maswa. Resan dit och tillbaka kostade SEK 20.000 i bensin, men resans syfte var inte enbart att fånga Maswa. Därför är nästan allt som kommer sjöodlat och är egentligen inte Maswa utan Halembe. Men vem kan se skillnad på dom?
När det gäller vissa Tropheus som ex vis Ilangi så är beståndet i sjön mycket litet och påverkan från akvariefiskfångst är troligen mycket stor. Återhämtningen kanske går bra om man inte fångar på ett tag. Ilangi sjöodlas hos Toby Veal.
Den mänskliga påverkan av miljön är troligen ett framtida större hot och det ryktas om att runt Mpulungu har det försvunnit Tropheustyper som fanns för trettio år sedan.
Numera (sedan 10 - 15 år) så fångas allt mer fisk som mat vilka tidigare inte fångades som matfisk. Befolkningen äter mindre gärna Troheus men allt går ner. Tanganyikasjöns sandbottnar har ännu inte helt utfiskats som Malawisjön har gjorts på sandbottnarna. Men det är nog bara en tidsfråga det också. I Malawi används finmaskiga nät som tar allt under 5 mm. De kinesiska fisknäten kommer in som bistånd betalda av amerikanska välgörenhetsorganisationer som nog vill gott med sina gåvor men som på lång sikt kommer att göra sjön till en öken.
Befolkningsexposionen tillsammans med billiga nät från Kina kommer troligen på sikt att skapa katastrofer i fiskbeståndet.
Som ett exempel kan jag nämna att för bara 5 år sedan var flertalet mindre sandstränder i Tanganyikasjön obefolkade. Numera får man leta efter en sådan att sätta upp sitt tält på. Flyktingar från Kongo så paddlat över sjön och bosatt sig är stor del av bosättarna.
När det gäller akvariehobbyns påverkan på fiskbeståndet i Tanganyikasjön så är det totalt sett helt marginellt och antalet fisk som exporteras är totalt sett mindre på ett år än vad som dagligen fångas i vilken halvstor by som helst. Däremot är påverkan på mycket begränsade bestånd uppenbar och tydlig.