Ola Hej, jag skrev om en annan sorts yngel. Min erfarenhet ar ocksa att centralare ar extremt problemfria att foda upp. Var umbriferan hor hemma vet jag inte. Generellt sa tycker jag att man ska mata alla yngel eftersom de latt blir missbildade annars. Att mata foraldrarna med rakmix, torrfoder eller uppblotta peletts ar att mata: det flyger gunk ur galarna.
Umbriferayngel verkar, än så länge, vara ganska problemfria att dra upp.
För de yngel som är kvar i det stora karet så gör honan ett jättejobb.
För att skaffa mat så håller hon hela tiden på att gräva runt i bottenmaterialet. Det är även hon som är mest aktiv i bevakningen av ungarna. Hanen glider mest omkring och jagar fisk lite på måfå, någon nytta gör han väl - men det är inte mycket.
När honan tar sig en rundtur i karet så tar han dock sitt ansvar och bevakar de små.
Jag har också börjat att mata ynglen i det stora karet. Jag blandar ut torrfoder i ett glas vatten och passar på att hälla i det när ynglen är i närheten av ett mathål.
Jag får se hur jag gör längre fram. Jag kan i varje fall inte dra upp alla dessa yngel till försäljningsbar storlek. Det får bli någon form av gallring, vilket dock inte är lätt då jag har kämpat med denna art i några år nu för att komma så här långt.
Hmm, nu sitter jag här och blir sentimental igen.