Verkar vara ene roliga galningar det där:) Har du dom går ensamma eller finns det några andra galenpanner i burken?
De är mina "soptunnor", dvs fisk som inte håller måttet hamnar där (det blir alltid någon eftersläntrare/kass fisk om man drar upp många yngel). De går med en Ancistrus (den största jag har), och den har för brett huvud för att de ska vilja ge sig på den - men de smakade lite på fenorna när jag släppte i den. Igår fräste Ancistrusen ifrån för första gången, och jagade faktiskt undan honan från foder på botten. Hon såg mest fundersam ut över hur det kunde gå till och var strax tillbaks vid fodret.
Det är fräcka firrar, helt klart - men lite väl tuffa för sällskapskar. De landar på ca 20 cm som fullvuxna, och det är mycket krut i dem. Jag fattar inte hur folk vågar hålla de större ormhuvudsfiskarna - tar de sats och drar upp i täckglaset så flyttar de med säkerhet både glas och ramp. Hos mig är det dels ett "hoppavstånd" på en dryg dm till täckglaset och ovanpå ligger det sten. Som yngel måste de kunna kila sig fast mellan täckglas och akvarie och slingra sig ut, jag begriper annars inte hur de har kommit ut ur karet. Värre än killis på att hoppa och rymma. Kanske föds ynglen med glasborr...
Vid matning för några månader sedan hade jag täckglaset öppet någon millisekund för länge, och honan hoppade ut ur karet i en lång fin båge. För en gångs skull hade jag riktig röta, så handen åkte ut och fick fatt i henne innan hon slog i golvet. Hade man plats vore det verkligt skoj att ha dem i ett akvaterrarie med någon halvmeter upp till täckglaset, och ha mycket grenar/rötter som går ut över vattenytan. Mata med insekter - då skulle det bli akrobatik!! ;)
Hilsen,
P
