Det kostar ju kulor, men vill man restaurera miljöer så går det ganska ofta. Se bara på bäckar och åar som restaurerats för öringen här i Sverige. Så jag tror inte nödvändigtvis att det är kört för miljöerna om fiskarna kan bevaras. Men kan en akvariefisk återutsättas? Kan de återgå från att äta pellets till riktig föda?
Fast det är lättare att rulla tillbaka sten ut i en bäck än att avhysa de tusentals bönder som idag bor på och odlar ris på den mark som en gång var det träsk där t.ex. den nu utdöda
Paedocypris progenetica (inte heller i IUCN) bodde.
För att inte tala om att plocka upp den ekonomiskt värdefulla Nilabborren ur Victoriasjön för att kunna återutsätta värdelös småfisk som
Yssichromis sp. "Argens", eller riva Three Gorges Dam för att kunna återutsätta eventuella ungar från de tre sista Yangtzesköldpaddorna som finns i fångenskap.
Och även om man kunde, vad säger att miljön inte är så förändrad pga alla de smådjur och växter och andra arter som också försvunnit att fisken inte längre kan leva där?
Visst, så länge det finns liv finns det hopp, och det görs försök att sätta ut t.ex. Eldstjärt i områden som liknar deras ursprungsmiljö, men det är inte mycket till hopp. Det är säkert mycket få "extinct in the wild" arter som nånsin kommer att kunna bli fria igen.
Vi är på väg mot en värld som helt är vikt för produktion åt människan, med endast spridda små mänskligt skötta parker där de få djur och växter som inte bidrar till vårt uppehälle får leva i ytterligare några hundra år, tills den marken också behövs. Jag tycker inte om det, jag skulle hellre ha kvar de där arterna än ytterligare 5-10 miljarder människor, men jag vet inte hur man skulle kunna undvika det.
För mig är därför det viktigaste att se till att vilda fiskar har ett så högt värde som möjligt, för att de är värdefulla, i $, är det enda som kan rädda dem. Och det innebär vildfångst.