Järnet i gödningar är kelaterat, dvs sitter fast i stora oragniska molekyler som gör det harmlöst.
Jag tror inte fritt järn i kranvatten är lika ofarligt och vattenberedningsmedel innehåller därför någon form av stark kelator, t ex EDTA, som fångar upp järnet.
Hur pass bra det funkar är jag lite osäker på. Järn är nämligen egentligen extremt svårlösligt i vatten och oxiderar snabbt i akvariemiljö. Sedan sedimenterar rosten till bottnen där tillslut olika bakteriologiska mineraliserings/reduktionsprocesser åter gör det tillgängligt för växternas rötter.
Har man torv/rötter så kelaterar även deras organiska syror fritt järn.
Lägre alkalinitet och lägre kalciumnivåer gör även metaller skadligare, varför vet jag inte:
http://www.ca.uky.edu/wkrec/CopperToxicityCalciumMagnesium.htm
Ju högre alkalkinitet ökande kalciumnivåer desto mindre farligt blir alltså kopparn enligt den där sidan.
Normalt sett så säger man ju att GH (kalciumnivåer bla) inte har någon som helst funktion för fiskakvarister, men enligt den där länken verkar det ju vara så.
Därför borde helt rena akvarier utan botten och enbart glas med extremt lågt KH och GH vara det hemskaste alternativet vad gäller metaller i vattnet?