Enda förklaringen till varför vissa fiskar trivs i vissa PH är väl helt enkelt att de kommer från vatten med just vissa vattenvärden och att det blir en chock att komma till andra förhållanden. Men genom avel så kan man ju gradvis vänja dem vid andra PH. Och så ska man inte glömma att Apistogrammor kommer från olika vatten där vattnet skiljer från PH 4,5 till 7,5. Tyvärr är det ganska sällan man får veta i exakt vilka vatten som fisken fångades.
Som ex. har jag ett gäng vildfångade Biotoecus opercularis, som nog brukar räknas som en ganska extrem svartvattensfisk. Dem håller jag i vanligt kranvatten, eller ja, de som jag inte ska använda för att odla på håller jag i vanligt kranvatten. Och Umeås kranvatten har ett pH på runt 8,3 ur kranen, och ett kH på 3-4, alltså får man ju anta att det sjunker till runt 7-7,5, eftersom jag har snäckor i akvariet så kanske man kan anta att det ligger på 7,5. När du köper fiskarna från en grossist, så hålls de nog sällan i surt vatten, och de skickas heller inte i det. Men jag kan tänka mig att t.ex. konduktivitet spelar en större roll, fast i längden spelar nog inte det heller någon större roll.
Annnat exempel är mina Betta uberis, som lever i vatten med ett pH på 4-4,5 i naturen, men i de trivs minst lika bra i kranvattnet, dock leker de inte då, utan jag måste sänka pH-värdet för att få dem att leka, men i övrigt är det absolut ingen skillnad. Mina Betta channoides är också svartvattensfiskar, men de leker som kaniner i mitt kranvatten. Mina Betta foerschi och Betta mandor fångas likaså i vatten med ett pH på 4.5-5, men inte bryr de sig.
