joe
Satt en stund vid Marlieriparets bosten i karet. Tillsammans med deras stora nya kull (20-25/0.5cm) så går ett äldre yngel (ca. 2 cm) och plötsligt när en av hästnosarna förirrat sig in över bostenen så smaskade "storasyskonet" till hästnosen rejält så att den förpassade sig därifrån. Föräldraparet var upptagna på lite annat håll!
Att större yngel "hjälper till" har jag hört förekommer med Prinsessan av Burundi, men är detta nåt som händer även inom andra arter? Eller är min observation bara en övertolkning?
Per-B
Samma beteende finns även hos Julidochromis. Mina regani har alltid en 2-3 generationer inblandade i yngelvården. Det har även hänt att det har blivit en trio av paret; mamma, pappa och ett av de äldsta syskonen. Någonstans går dock en gräns och då upplevs de äldsta ynglen/ungdjuren som konkurrenter till föräldrarna och blir bortkörda från gemenskapen (undantaget det eventuella äldre syskonet jag talar om ovan).
Anders-i-Askim
J.Ornatus har samma beteende.
Unga honor (ej könsmogna) blir kvar i boet och hjälper till.
Hanarna drar runt och flyttar hem ifrån när faran att bli mat är över.
Intressant beteende och mkt intressant att se. / Anders
joe
Tack för svar Per och Anders. Detta är ju skithäftigt, hade ingen aning att detta också förkom hos Jullar. Nu ska här detaljstuderas lite mer för att upptäcka om det var en engångshändelse eller inte i mitt kar. 2 större yngel blev kvar när jag håvade senast - en "hjälper till" (hona?) och en har liksom dragit till ett eget närneläget stenröse (hane?). Inte helt olika en annan arts beteende;)
patrickeriksson
När jag hade Julidochromis marlieri så vaktade föräldrarna ynglen tills dom blev ca 2cm sen fick dom klara sig själva. Dock fick dom stanna i gruppen. En del av ynglen flyttade till ett röse i andra änden av karet, medans en del stannade och hjälpte till att vakta småsyskonen.
