Måste fråga - förstår inte bättre -men varför skulle det vara svårt med munruvare i kortare kar än 150 cm? Gäller det bara Tangayika? Andra munruvare har jag då lyckats med i betydligt kortare kar? Är det inte istället en hel massa andra parametrar som styr, som typ artsammansättning?
Jag vill inte påstå att det
BARA gäller Tanganyikaciklider. Däremot skulle jag inte rekommendera någon att stoppa snabbsimmande fiskar som är aggressiva inom arten i en liten burk som inte är överbefolkad. Om man jämför med exempelvis mbunas brukar det vara ganska trångt i burkarna och någon form av harmoni uppnås därmed. Tanganyikakar har däremot oftast en tendens att ha mycket mindre fisk sett till volymen (Tropheus och dylikt undantaget). Resultatet av det blir mer riktade aggressioner och svagare individer har ingenstans att ta vägen eftersom burken är så kort.
Hästnosar är ett praktexempel på en fisk där ett par kan fungera alldeles utmärkt i en mindre burk, men helt plötsligt är honan helt söndertrasad. Min uppfattning om varför det nästan alltid bara finns VF-hästnosar att köpa handlar mer om att folk inte lyckas få dem att fungera ihop än att det skulle vara svårt att dra upp ynglen...
Paracyprichromis nigripinnis är i min uppfattning den enda munruvande cikliden från Tanganyikasjön som fungerar
BRA i ett akvarium på tvåhundra liter. Jag har provat med mindre grupper (ett tiotal djur) av Cyprichromis leptosoma på en meter, men jag upplever inte att de kommer till sin rätt alls i grupper mindre än 25-30st. De tappar helt enkelt sin charm. P. nigripinnis å andra sidan fungerar felfritt på bara ett tiotal. De bör dock inte gå med prinsesstypen då de inte riktigt orkar med dem.
Sedan finns det annan munruvande fisk från Tanganyikasjön som funkar utmärkt på 200l, t ex Phyllonemus typus eller ett fungerande lekpar av de biparentala Xenotilapiorna, men jag skulle inte hålla dem med lamprologiiner då eftersom de sistnämnda är så mycket tuffare i sin yngelvård.
Var det tydligt nog?
