nicson
I och för sig, jag tänkte på om den omgivande marken kunde innehålla ämnen som löste sig i samband med regnet. Det verkar ju även som om många som håller Nothobranchius tillsätter lite salt i vattnet, det borde ju höja konduktiviteten. Men jag kanske har fel? Ännu lurigare blir det väl om man vill veta vilka mineraler och eventuella salter som påverkar mer och mindre. Men det kanske är av underordnad betydelse så länge det inte är uppenbara saker.
Tack för alla förklaringar förresten, mycket intressant! Kanske man kan få lek på svåra guramier så småningom och kanske bra resultat vad gäller annuella arter, kanske det är mycket som påverkar resultaten som är bundet just till det här.
Det finns generellt inte mkt mineraler att laka ur marken i tropikerna. Det myckna regnet har mjölkat ur mark/berg på dem.
JK
Det finns generellt inte mkt mineraler att laka ur marken i tropikerna. Det myckna regnet har mjölkat ur mark/berg på dem.
Det är väl så. Spelar väl in hur berggrunden är också kanske. Men just annuella arter verkar odlas i vatten med ganska hög konduktivitet i och med salttillsatserna. Så det verkar fungera det med. Det kanske beror på vilka sorts fiskar man har, hur viktiga de värdena är.
PatrikMalmo
Svårt att säga vad som är viktigast att hålla koll på. Skulle säga att det beror på syftet.
Om du vill ha svartvattensfiskar till lek hade jag definitivt valt konduktiviteten. Såvitt jag begriper är konduktivitet samma sak som vattnets totala salthalt (alla salter inräknade), eftersom det är salterna som ger vattnet ledningsförmåga. Att man kör NaCl till Nothos handlar om att motverka Oodinium UTAN att påverka pH/KH. Det öppnar för möjligheten att ha ett lågt pH tillsammans med viss salthalt. Samma "trick" används ofta till labyrintfiskar, just för att motverka Oodinium. Trots att man får ett onaturligt vatten så har det visat sig att det funkar bra. Har sett rekommendationer att man håller avelsdjuren i mjukt men saltat vatten, och så flyttar man dem till enbart mjukt vatten för lek, för att sedan flytta tillbaks dem till saltat vatten. Man får hålla i minnet att det är en sak att hålla liv i/få lek på vuxna fiskar och en annan sak att få rommen att utvecklas, iaf hos vissa arter.
Pratar vi ett normalt sällskapsakvarium väljer jag att kika på KH. Det värdet ger i sig rätt många upplysningar. Ligger det på minst 3 så bör inte pH-svängningar vara något stort problem, plus att man vet att filterbakterierna har en kolkälla. Därmed kan man utesluta en del saker som kan ge problem.
pH har ju koppling till KH, så vet man KH kan man oftast dra en del slutsatser (undantag om man kör med CO2). Har man extremt mjukt vatten, t ex osmos, ser jag ett stort värde i att hålla koll på pH. Precis som skrivits ovan är sådant vatten extremt lätt att manipulera i just pH-värdet. Kan räcka med genomluftning för att CO2 i luften (som löses i vattnet) ska sänka pH.
Har man växter i en burk med osmosvatten ser jag det som mycket viktigt att kolla pH - fotosyntesen kan i sådana akvarium ge pH-svängningar på flera _steg_, t ex från 4,5 till 8 (självupplevt!!). Då pratar vi inte tiondelar längre. Torv stabiliserar låga pH-värden, men räcker inte alltid. Rekommenderar ENBART flytväxter i sura akvariemiljöer, risken är annars att man dödar fisken med grymma pH-svängningar.
Så... vad är det du egentligen vill ha koll på? Syftet med att mäta? Personligen mäter jag enbart saker om jag tycker något verkar skumt, men det handlar kanske om en viss erfarenhet också. När jag mäter något brukar jag hålla mig till de stora och rätt enkla parametrarna, som är hyfsat säkra. Det mesta utöver det blir gissningar för oss hobbyakvarister... vattenkemi är minst sagt lite komplext.
Hilsen,
/P
Ola-Svensson
Rekommenderar ENBART flytväxter i sura akvariemiljöer, risken är annars att man dödar fisken med grymma pH-svängningar.
Har du funderat på vad det är fisken mår dåligt av? Oftast är det inte pHt i sig utan att andra ämnen (t ex aluminium och olika kväveföreningar) lever rövare vid ändrat pH. Ammoniak skulle man kunna fixa genom att vädra ut den t ex.
(He he, detta inlägg stryker bara under Patriks avslutande påstående)
JK
Tack för det givande svaret! Jag känner en som är riktigt duktig på kemi men som inte är akvarist, men visst är det krångligt det här med vattenkemi, då är det bra att kunna fråga lite då och då.
Svartvattensfiskar är lockande och jag har redan några sådana. Det kan hända att intresset för sådana fiskar fortsätter och då är det väl konduktivitetsmätare som gäller. Ja det är intressant, man kan ju öka salthalten, eller saliniteten, utan att påverka vattnets andra parametrar så som pH exempelvis. Att använda salt till labyrintfiskar var nytt för mig, men i mindre mängder kan det nog vara bra i och ed att vissa arter är så känsliga. Det med ledningstal har väl just till stor del att göra med hur äggen utvecklas eller överlever när det kommer till svartvattensfiskar. Fiskarna kan kanske trivas och till och med leka, men äggen klarar sig inte om konduktiviteten är för högt. Så har jag förstått det, men jag kan ju ha fel.
Det här med buffring har jag ännu inte haft problem med. Det verkar finnas tre system att använda sig av, karbonater, koldioxid och humusämnen. I ett akvarium har jag i princip ingen hårdhet alls och buffrar med torv. Något vanligt sällskapsakvarium har jag märkligt nog inte, varför vet jag inte riktigt. Men nu står ett till akvarium här till de kommande nothosarna.
Fotosyntes och så kraftiga svängningar verkar inte bra! Jag har flytväxter och ett par långsamväxande växter i akvariet med surt vatten. Det vill jag gärna undvika att uppleva!
Ja, det var en bra fråga faktiskt, syftet med det. Så som jag har märkt så färgar fiska ut fint och verkar trivas bra, jag tycker mig kunna se det på beteende och hur fenorna är och så vidare, ju bättre vattenparametrar man har. Visst, det säger sig självt, men det finns ju olika parametrar. Efter att ha läst det här är nog inte konduktivitetsmätare aktuellt i dagsläget, kanske däremot att investera i en pH-mätare eftersom jag inte har tillgång till någon elektronisk just nu. Det verkar vara ett värde som är av vikt för många fiskar också, till exempel äggläggande tandkarpar där konduktiviteten kan vara normal till rätt så hög. Nothosar verkar gå att odla även i högre pH.
PatrikMalmo
Ola Har du funderat på vad det är fisken mår dåligt av? Oftast är det inte pHt i sig utan att andra ämnen (t ex aluminium och olika kväveföreningar) lever rövare vid ändrat pH. Ammoniak skulle man kunna fixa genom att vädra ut den t ex.
Sant, det behöver inte vara pH-ändringen i sig som ställer till det, det händer grejer med många ämnen när pH ändras. Samtidigt, enbart pH-ändringar kan göra att rom inte utvecklas om jag begriper t ex Römer rätt. Som hobbyakvarist har iaf jag inte några större möjligheter att mäta vad som händer vid pH-svängningar, så jag håller det enkelt och säger bara att det sällan är bra. Misstänker dock att pH-svängningar i sig inte är bra heller, ffa inte i den hastighet de kan inträffa i ett akvarium - kraftiga pH-svängningar torde vara sällsynt i naturen (men visst, några exempel med helt igenväxta dammar har jag sett).
Hilsen,
/P
PatrikMalmo
JK,
jag tror det finns fler än tre buffertsystem. Karbonater och koldioxid lägger jag i ett enda buffertsystem, kolsyra- eller karbonatsystemet. Rular vid hård vatten. Humusämnen och fosfater funkar i mjukt vatten. En del produkter för att stabilisera lågt pH ska dock vara fosfatfria, så det bör finnas fler än tre buffertsystem.
Hilsen,
/P
kajp
Jag har då aldrig haft stora problem med pH svängninger. Och eftersom jag har en del icke inredda kar så kan det hända att pH kan dippa ner mycket lågt på en vecka eller två t.om ner mot pH 4. Och från att varit försiktig med att höja detta gör jag det idag snabbt med ett stort vattenbyte 80-90 % och jag har aldrig sett någon negativ effekt av detta tvärtom piggare fiskar som vid de flest vattenbyten.
Ola-Svensson
Nu är det svensk limnologi jag läst och i svenska sjöar är pH-svängningar över dygnet vanliga och stora. gissningsvis har Kaj inte en massa andra ämnen som kan "leva rövare" i sina sterila akvarier, men ändå är det som Patrik skriver det man självklart ska gå efter.
En annan grej: pH sänkning med CO2 är mycket värre än annan syra då det påverkar syrebalansen i blodet. Det är inte helt förstått men CO2 ger missbildade yngel mm åtminstone på marina arter (dvs. den försurning pga CO2 vi ser av haven är potentiellt sett inte speciellt lyckad).
Fortplantning är generellt sett påverkat av pH då enzym påverkas av pH. Fiskar "bör" inte kunna leka under pH 4,5-5 någonting eftersom en viss sort enzym helt enkelt inte funkar då men de som gör det lär ha någon anpassning för att göra det (säger sig självt...).
kajp
Vet ej om ni kan se denna länk utan att vara reggade, men här är en av få dokumenterade lekar av Heckel diskus enligt uppgift ligger pH på 3,5.
http://www.diskusforum.se/viewtopic.php?f=46&t=6609
JK
Intressant utveckling av debatten!
Vet någon om man kan få konduktiviteten av sitt vatten testad någonstans? Vore intressant att se vad mitt osmos-filter ger.
LN
Om man har co2 producenter(t.e.x fisk) och inga karbonater i vattnet så har man dagtid då växter konsumerar Co2 ett högt ph, vilket på natten då växterna inte konsumerar co2 (ja endel säger t.o.m att växter lämnar ifrån sig Co2 när dom inte fotosyntesar) ett väldigt ostabilt ph system.
Även mycket små mängder Co2 driver lätt ner ph o det är inget farligt i sig men dagen efter när ph går upp igen (Co2 konumeras) driver andra restprodukter t.e.x amonium till amoniak. Dessutom så verkar inte de nitrifera bakterierna gilla snabba ph-svängningar. Har man lite otur så kan man alltså rätt lätt få amoniak (om inte amonium/nitritbakterierna lever) i karet.
Vattnets ledningförmåga blir då underordnat eftersom fiskens syreupptagnings förmåga blir störd.
Att köra med en låg alkalinitet och/eller inget karbonatsystem är väldigt farligt.
LN
Intressant utveckling av debatten!
Vet någon om man kan få konduktiviteten av sitt vatten testad någonstans? Vore intressant att se vad mitt osmos-filter ger.
Det finns billiga mätare att köpa på nätet. Dom betalar sig snabbt i gämförelse mot köpta vattentester.
Vi sänder våra (simhallarna i Växjö) vattenanlyser till Eurofins och Allcontroll. Slå dom en signal o fråga vad ett test kostar.
JK
Om man har co2 producenter(t.e.x fisk) och inga karbonater i vattnet så har man dagtid då växter konsumerar Co2 ett högt ph, vilket på natten då växterna inte konsumerar co2 (ja endel säger t.o.m att växter lämnar ifrån sig Co2 när dom inte fotosyntesar) ett väldigt ostabilt ph system.
Även mycket små mängder Co2 driver lätt ner ph o det är inget farligt i sig men dagen efter när ph går upp igen (Co2 konumeras) driver andra restprodukter t.e.x amonium till amoniak. Dessutom så verkar inte de nitrifera bakterierna gilla snabba ph-svängningar. Har man lite otur så kan man alltså rätt lätt få amoniak (om inte amonium/nitritbakterierna lever) i karet.
Vattnets ledningförmåga blir då underordnat eftersom fiskens syreupptagnings förmåga blir störd.
Att köra med en låg alkalinitet och/eller inget karbonatsystem är väldigt farligt.
Intressant resonemang, jag håller med, men det fungerar att använda sig av mjukt surt vatten och samtidigt undvika stora svängningar i pH-värden. SOm Patrik skrev så bör man undvika annat än flytväxter eller om man har växter under vatten så långsamväxande som till exepel javaormbunke, vilket borde fungera bra. Nitrifikationen blir ju mindre och mindre ju lägre pH man har, som jag har förstått det. Humusämnena i sig är ju buffrande. Ta Parosphromenus till exempel, för att odla de verkar det krävas ett surt och väldigt mjukt vatten med nästan ingen hårdhet, fiskarna kan nog klara sig ändå, men äggen gör det inte så bra. Som ett exempel. Här är ett intressant inlägg.
http://www.zoopet.com/forum/showthread.php?t=38678&p=362731&viewfull=1#post362731
Jag har inte heller märkt av några problem vad gäller svängningar i olika värden. Men att det systemet är känsligt kan jag instämma i. Sen vet jag ju inte exakt hur pålitliga diverse pH-mätare och tester är vid låga ledningstal, men man kan ändå få indikationer på att värdet är stabilt verkar det som.
JK
Det finns billiga mätare att köpa på nätet. Dom betalar sig snabbt i gämförelse mot köpta vattentester.
Vi sänder våra (simhallarna i Växjö) vattenanlyser till Eurofins och Allcontroll. Slå dom en signal o fråga vad ett test kostar.
Tack för informationen, jo visst, jag tänkte som så, att det kan vara roligt att få det testat en gång. Lätt annars att det ena inköpet leder till det andra, om värdet inte visar sig vara tillräckligt lågt så är det en ny patron som gäller och något på det och så vidare. Om värdena är bra kan jag tänka mig att köpa en egen mätare.
JK
"
Vandet var 100 RO vand, og beplantningen bestor af javabregne, hornblad (store mængder), anubias og lidt andet i små mængder. Jeg fik målt pH én gang, og den var ca. 4."
http://www.labyrintfisk.no/index.php/nb/forum/5-gurami/2453-effektivaste-saettet-att-odla-parosphromenus
LN
Det jag menar är att problemet är inte låga ph utan sväningen i sig är skadlig.
Ja jo det finns dessutom en hake till och det är att sker ingen tillväxt av nitrifikationsbakterier i låga ph, man kan ympa in svamp men dom överlever inte högre ph.
Om nitrifikationbakterierna går i dvala eller dör i lågt ph vet ja ej.
Sen finns det ytterliggare en komplikation med låga ph, o det är att de kloraminerna som tillförs blir 10 fallt mera aggresiva (läs avdödande) för varje ph enhet det sjunker från kranvattnets 8-8.5. Osmosen tar inte bort kloret utan det passerar filtret, askorbinsyra eller ett externt aktivt kolfilter eller UV oxiderar kloret.
JK
Det jag menar är att problemet är inte låga ph utan sväningen i sig är skadlig.
Ja jo det finns dessutom en hake till och det är att sker ingen tillväxt av nitrifikationsbakterier i låga ph, man kan ympa in svamp men dom överlever inte högre ph.
Om nitrifikationbakterierna går i dvala eller dör i lågt ph vet ja ej.
Sen finns det ytterliggare en komplikation med låga ph, o det är att de kloraminerna som tillförs blir 10 fallt mera aggresiva (läs avdödande) för varje ph enhet det sjunker från kranvattnets 8-8.5. Osmosen tar inte bort kloret utan det passerar filtret, askorbinsyra eller ett externt aktivt kolfilter eller UV oxiderar kloret.
Man lär sig en hel del nytt! Ja visst är det svängningar man vill undvika, det har jag inte märkt av och finns det inget som påverkar pH-värdet så sker väl inga svängningar, men det andra, att kloraminerna blir mer aggressiva, det visste jag inte. Men då går det alltså att lösa det problemet också. De som odlar exempelvis Parosphromenus klarar det, antar jag.
Kanske kan man dra den slutsatsen att det blir en hel del arbete och omkostnader om man ska pyssla på låga väldigt lågt pH och avlägsna karbonater? Hur är det med vanliga pH-sänkande preparat då, om man vill sätta fiskar till lek? pH-värdet kan väl inte sjunka hur mycket som helst inom ett visst intervall av karbonathårdhet, men jag vet inte hur sådana preparat fungerat riktigt. Alternativt kan man ju filtrera vanligt kranvatten över torv också, det har jag märkt att även det fungerar för att sänka pH.
PatrikMalmo
Mjo, att det blir arbete och merkostnader med att pysslar med låga pH-värden instämmer jag i. Svårt att få till lättskötta burkar med låga pH, man behöver hålla koll.
pH-sänkande preparat funkar såvitt jag vet som syror - de förbrukar karbonaterna och pH sänks. Ett krux där är precis som du är inne på att karbonaterna funkar som buffert. Man tillsätter lite syra, pH sjunker, ökar igen, man tillsätter lite mer syra, pH sjunker, ökar igen, mer syra och pH sjunker som en sten (lätt hänt att tappa tålamodet där också, "det händer ju inget, jag har i lite mer...". I dessa reaktioner produceras CO2, så ta det lugnt när du leker runt med det.
Torven tycker jag erfarenhetsmässigt är säkrare, det går inte lika snabbt då - men samtidigt tar det längre tid och det kan vara svårt att komma ned i verkligt låga pH. VB med kranvatten i sådana burkar kan också vara farligt för fisken, om det finns ammonium i vattnet och pH sticker över sju.
Det med nitrifikationsbakterier och låga pH är en luring. Av det jag läst om det så dör en hel del arter ut någonstans runt pH 6 (det finns ett rätt bra gäng olika arter nitrifierare). Samtidigt, i ETT papper jag läst så uppmätte de finfin nitrifiering och bakterietillväxt i låga pH. Handlar troligen om vilka arter bakterier man har i burken. Som LN skriver ska det också finnas svampar som utför samma jobb som nitrifierarna i sura miljöer, men hur man kommer över dessa svampar är en annan sak. Inte sett något om det.
Hilsen,
/P
kajp
Försökte sammanfatta en artikel från lite vad som står o läsa på nätet Inte f-n för jag kan tolka allt som står men iallafall. Här är den. :)
Allmänt
En faktor som påverkar alla mikroorganismer är surhetsgraden, pH. Varje organism har ett pH-område inom vilket tillväxt är möjligt, och har vanligtvis ett väldefinierat pH-optimum. Det mest vanliga intervallet där organismer har sitt optimum är mellan pH 5 och 9. Liksom för temperaturen klassas mikroorganismer utifrån vilket pH-optimum de har. Acidofiler utvecklas och överlever vid lågt pH, neutrofila organismer vid ungefär neutralt pH och alkalofila bakterier vid högt pH.
Neutral till svagt alkalisk miljö är bäst för patogena bakterier. Uttryckt i pH innebär detta att bakterierna trivs i miljöer mellan pH 7,2-7,6. Sur miljö eller starkt alkalisk miljö är inte bra för bakterier. Ett effektivt sätt att hindra bakterieväxt är således att bjuda på sådana miljöer. Att motverka bakterieväxt genom att förändra surhetsgraden är en gammal beprövad metod. Lutning av vissa livsmedel, då man skapar en alkalisk miljö, ger längre hållbarhet. Med ättika och liknande medel åstadkommer man en kraftigt sur miljö som är bakteriedödande.
Bakterier
Bakterier som nitrifierar, kallas nitrifierare och tillhör familjen Nitrobacteraceae. Dessa delas in i två huvudgrupper. De som oxiderar ammonium Nitroso- och de som oxiderar nitrit Nitro-.
De är båda autotrofa bakterisläkten och använder oorganiskt kol för att bygga upp cellmassa, Som energikälla använder Nitrosomonas ammonium och Nitrobacter nitrit. De nitrifierande bakterierna är obligat aeroba dvs de förekommer endast i miljöer med syre närvarande.
Bakteriernas tillväxthastighet är mycket långsam, på ett dygn kan de föröka sig mellan två till tre gånger. Det kan alltså ta flera veckor o få igång en fungerande flora. Att tillväxthastigheten är så låg beror på att ammonium och nitrioxidation är en relativt ineffektiv process. För varje kolatom som används vid celluppbyggnad måste ca 100 nitritmolekyler oxideras. (Ternström et.al, 1992) Möjligheten att finna nitrifierande bakterier som har högre tillväxthastighet är väldigt liten , därför är det istället viktigt att optimera tillvaron för de bakterier som finns (Ternström et.al, 1992).
Parametrar
Begränsade fakorer för nitrifikation är bl.a syrehlat, pH, temperatur (Lie 1996) Den viktigaste parametern är syre. Men även neutralt pH, hög alkalinitet eftersom alkalinitet förbrukas samt en relativt hög temperatur äravgörande för att nitrifikationen ska ske.
Syrehalt
Nitrifikation sker endast i syrerika miljöer och en högre syrehalt ger högre nitrifikationshastighet. Syrehalt lägre än 0,5 mg/ml bör inte förekomma (Mossakowska 1993), helst bör syrehalten liggan inom intervallet 2-4 mg/ml (Björlenius 1988). Vid höga halter organniskt material är höga syrehalter ännu viktigare för att nitrifierarna inte skall konkurreras ut av hetrotrofa bakterier. Ammoniumoxiderare är bättre på att utnyttja syret än nitritoxidanterna, (Ternström et. al, 1992)
Alkalinitet och pH
Det råder en viss oenighet om i vilket pH-intervall nitrifikationsprocessen bör ligga. Enligt naturvårdsverket (1991) är optimalt pH strax över 8. enligt Barnes & Bliss (1982) är det optimala pH-värdet mellan 8-8,5. Ternström (1992) menar att optimum ligger mellan 7.5 och 8.0.
Enligt Lie (1996) är optimum i intervallet 7,5-8,5 men optimum utanför detta intervall har observerats.
Det opitmala pH-värdet sjunker dock när ammoniumkoncentrationen ökar (Quinlam, 1984). Ett pH-värde lägre än 6 är ofärdelaktigt för nitrifierande bakterier enligt Haker (1999). Sammanfattningsvis kan konstateras att pH-värdet ej bör vara under 6 och helst inom intervallet 7,5-8,5
Temperatur
Inom intervallet 10-30gradere Celcius ökar nitrifikationshastigheten linjärt med stigande temeraturer. Under och över detta intervall beror nitrifikationshastigheten på hur nitrifikationsfloran ser ut, vilket också påverkas av temperaturen (Ternström 1992) Nitrifierande bakterier har en långsam tillväxt speciellt vid låga temperaturer. (Lie 1996)