citat:De kan ju inte minnas hur det var när de var små. Det verkar ju helt otroligt
Det finns studie(r) som visat att åtminstone spigg kan det (finns säkerligen fler vetenskapliga studier). En annan viktig grej kan nog vara att fisk som har "kassa" yngelvårdsgener kommer ju inte att föra vidare dem om de inte föds upp artificiellt. Det som fiskarna ska göra under fortplantningen är rätt extremt dessutom. T ex ska helt plötslig sluta fjäska för partnern och inte äta mycket näringsrik mat som ligger framför nosen på dem (äggen). Hormoniellt så är parbildning, lekförberedelse och lek en riktig hormoniell bergochdalbana. Den här typen av beteenden verkar lättstörda när djur tämjs. T ex så bygger inte zebrafinkar bon längre, de båste få konstgjorda. Sedan äter fiskar ofta upp äggen om kullen är för liten och åtminståne en del gobider äter mindre av en stor kull. Även ett rejält predationstryck borde i teorin kumma få dem att käka upp äggen.
Vad kan man göra?
1. Lugn och ro dvs. inga stökiga fiskar, inga vattenbyten förrän äggen är kläckta, inget spring i rummet, framförrallt inte om det inte brukar vara det osv.
2. Något att vakta mot. Det här blir en balansgång mellan för stökigt och alltför skygga scalarer. Fler firrar av samma art brukar göra susen. En spegel räcker faktiskt ofta.
3. Friska välmatade fiskar. Sänk temperaturen och mata rejält under några veckor. Höj sedan temp. Det leder nog till en större kull vilket kan antas leda till bättre föräldrar.
4. Inga malar...
5. ... och framförallt inga jättarmalar av punctatus/gibbicepstyp. När jag hade scalarer låg dessa och väntade på att scalarerna skulle leka. Sedan simmade de fram och åt upp äggen någon halvminut efter att de lagts. De ignorerade scalarernas attack fullständigt. Det är möjligt att mina scalarer tappat beteendet att bita mot ögonen, eller så såg de dem inte.
6. Nattlampa
Mvh.
Ola
