Har bara dragit upp några kullar själv, så jag är ingen proffsodlare - men det jag märkte för egen del (samt sett hos andra), är samma sak som Pinter beskriver i sin bok om odling. Det är sällsynt med äkta genetiska defekter, handlar betydligt mer om vattenkvalitet, matning och plats för att få fram fina scalarer. Blir vattnet "för dåligt" så signalerar de själva - ryggfenan böjs. Bytte jag då mycket vatten rätade den ut sig igen... de fick även bättre fenor om de inte gick så trångt.
Tror faktiskt inte man behöver "börja om" med nytt blod särdeles ofta. Handlar om noggrann skötsel och matning, till största delen - enligt mig.
Nu börjar det bli ett tag sedan Helmut skrev sin bok och saker ändras över tid men alla hans påståenden håller höll jag inte med om ens när de skrevs. Han generaliserar en hel del utifrån anekdoter som att han testade genom att gå till affären och köpa skalarer, behandlade dem utmärkt och då blev dessa samt deras avkomma utmärkt. Men som jag skrev någonstans innan tror jag så kunde säkert Helmut odla gråsten så vad han kan odla säger inte så mycket.
Fenor och ofullständiga gällock är nog nästan alltid fel uppväxtförhållanden, men det är nästan otänkbart att inavel/avel under flera generationer inte leder till att sådant man inte har koll på ändras jämfört med ursprunget. Dit hör hur högväxt fisken blir och på vilket sätt.
Att odlad guppy är svårare än vildformen är ett sådant exempel. Ett annat är färger som sticker iväg. Jag hade P. nigripinnis med brutna band - det tror jag är genetiskt. Vid domesticering tappas ofta beteenden (genetiskt).
Helmut tror att skalarens fortplantningsproblem var 100% dålig skötsel (detta med ett argument att det var hormonellt - de gick inte över från fortplantningsfas till skötselfas) men detta utesluter ju inte att detta är genetiskt.
