Klarar N. livingstonii detta?

Anders

Har i en 720-burk 2+3 F. rostratus, största hanen ca 12 cm, 2+2 Sc. fryeri ca 12 cm, 2+5 P. taeniolatus, största hanen 10 cm, plus ett tiotal rödzebror.
Nu funderar jag på att ge dem några N. livingstonii som nya kompisar. Har samtidigt hört en del varningar att dessa är känsliga för stress och lätt drabbas av "soten". Finns det andra synpunkter eller bör jag avstå denna art?

Mvh
Anders

Anders

Micke

Nimbochromis livingstonii Fungerar bra tillsammans med de haplisar du redan har. Rödzebrorna och mbunas i allmänhet är inget lämpligt sällskap till rovciklider eftersom de har ett mycket hetsigare temperament. Risken är också stor att de blir föda åt vuxna N. livingstonii.
Att de skulle vara extra känsliga för sjukdomar håller jag inte med om, med ett bra foder är det en anspråkslös och anpassningsbar ciklid.

Mvh Michael Persson

Anders

Hej, och tack för ditt svar. Jag har anat temperamentsskillnaden. Är den alltför stor mellan rödzebror och livingstonii tror du?
Kommer jag bli av med alla rödzebror eller är det bara de minsta som är i farozonen?

Mvh

Anders J

Anders

Micke

Så länge haplisarna är i numerär övervikt tycker jag att det brukar fungera att blanda haplisar och mbunas.
En vuxen N. livingstonii äter en vuxen rödzebra.

Mvh Michael Persson

Anders

OK. Min tanke är att haplisarna ska vara de tongivande också i numerär. Men för att få lite mera liv runt stenpartierna vill jag även ha rödzebror. Blir svinnet för stort får jag väl skaffa dem en egen burk...

mvh

Anders

Bjorn

Hej!
Min erfarenhet av Livingstonii är att den inte är så "glupsk" i akvarium som den tydligen ska vara i naturen. Jag hade en hane som var strax över 20cm och han rörde inte ens 2-3cm yngel. Min tanke är att dom blir lata i akvarium där dom egentligen inte behöver jaga, utan får mat dagligen oavsett. Har hört andra med samma erfarenheter, men yngel och småfisk brukar försvinna i större utsträckning under semesterresor och liknande när de inte får lika mycket mat.

Mvh
Björn

Anders

Hej, det var ett glädjande svar. Jag vill gärna försöka med livingstonii.
Jag ställer också upp på din tanke om "latheten". Jag har sett liknande beteende hos mina Sc. fryeri. När jag skaffade dem skuggade de de minsta rödzebrorna hela tiden och gjorde utfall. Nu bryr de sig knappt, om det inte är något alldeles nyspottat som snurrar runt. De kanske har blivit lata, insett att småttingarna i sort sett är omöjliga att få tag i. Men under perioder utan matning blir det förstås några offer.

Mvh

Anders

robber

Jag har både bra och dålig erfarenhet av N.Livingstonii, att den skulle vara en "jobbig rovfisk som äter alla mbuna som kommer i dess väg" är att överdriva, men självklart är det en rovfisk och därför bör man anpassa sällskapet därefter.

Hur vida dom är mer känsliga för sjukdommar eller inte, jadu, jag började med 5 individer och knappt ett år senare så är gruppen starkt reducerad till en individ. Vad det har berott på, ja, övriga fiskar mår bra och mina vattenvärden är helt okej, regelbundna vattenbyten på ca 20% engång i veckan. Ibland har man kanske bara otur, eller så får man tag på hårt odlade exemplar som är dömda att dö (mitt försök till en ursäkt). Det är väldigt tråkigt för det är en väldigt fin ciklid.

Hoppas du har bättre tur än jag haft.

MvH Simon.

-----------------------------------------------
http://kompis.nu

Anders

Ja, Simon, sådant där kan man fundera länge på, om det var individerna som var svaga från början eller ej. Vilka övriga fiskar hade du dem tillsammans med?

mvh

Anders

Micke-Jarhl

Hej
Anders får du en chans så tycker jag att du ska prova en nära släkting till Livingstoni nämligen Nimbochromis Linni den är lugnare
+ att dom är otroligt speciella i sitt beteende dom kan sitta blick stilla och spana efter yngel i en skreva ibland Horisontellt och ibland vertikalt+ att dom ser väldigt roliga ut med sin snabelliknande nos Mycket speciella men ack så svåra att få tag på tyvärr.Sen är VF väldigt känsliga i magen vilket jag har fått erfara några gånger jag hittade till slut odlade djur på chiklidcentret i köpenhamn och då gick det bättre alla mina 7 fiskar lever i högsta välmåga.Tack för mig

Micke Jarhl Laholm

metcrue

jag har upplevt att det är lite problem med maten.
rödzebrorna vill ju gärna ha grönt och livingstoniin vill ha lite mer "kött", har löst detta problem genom att mata dem med torsk, räkor... som jag sätter på en pinne.
Det funkar i min 375 L tank, tar lite tid att mata dem bara.
PS matar dem givetvis inte varje dag med torsk :) DS

robber

Ett svar till Anders, (efter många dagars betänketid)

Jag hade / har min livingstonii hane med 3 st rödzebra, 6 st golden, 7 st ps. tropheops "redfin", 5 st blå delfin, 6 st socolofi och 5 st aratus.

Min kvarvarande hane ser ut att må bra, men jag ligger just nu i vägskälet till om jag ska utöka med ytterligare individer, lite tråkigt för honom o gå ensam, eller om jag ska låta bli o satsa på något annat, tycker om Livingston så vi får väll se.

Kommer eventuellt ha tillgång till att sätta ner kar i en ordlingslokal i höst, och så ett alternativ som jag ser är att flytta över honom till ett kar där, men samtidigt så känns det väldigt dumt o odla på en fisk vars syskon varit så otursdrabbade (att hamna hos mig) :D

Framtiden får utvisa vad som händer..

MvH Simon H.

-----------------------------------------------
http://kompis.nu

Anders

Tack Simon och andra för svaren.

Till Micke Jarhl: Jag tycker både linni och polystigma verkar spännande, kanske skulle prova någon gång. Men nu har jag snöat in på livingstonii.

metcrue: Jag förstår problemet. Har skaffat en plasttång med 60 centimeters skaft för att plocka snäckor med. Det kanske blir till att använda den vid matningen också...

mvh

Anders

peter

hej anders jag har haft ett vf par livingstoni par ihop med röd zebra
det gick jätte bra och jag lät röd zebra honorna spotta sina yngel i akvariet då fick man se livingstonins rätta betende att jaga småfisk
de lade sig platt på botten och spelade döda då kom ynglen fram efter ett tag och då small det.jag gav mina en hel skalad räka det var bar de som klarade av att äta räkan den var för stor för övriga men man fick passa sig de kunde bita tag i halva tummen.lycka till peter