Robbe
Nu startar jag en Troffe tråd.............Skriv vad ni vill om troffar
odilou
Det är ena riktigt härliga "lirare"! Mina personliga algätande Tanganyika-favoriter återfinns dock bland Petrochromisarna! Tyvärr kräver de flesta arterna enorma tankar - ett undantag är dock P. fasciolatus. Här ett fint stim vid Nkondwe Island:
http://tanganyika.netliberte.org/Petrochromis/Petrochromis_fasciolatus_Nkondwe_Island.jpg
Jonas-E
Jag hade tänkt skaffa troffar antingen i sommar eller till hösten, ett 500-liters med 20 Duboisi-maswa och 20 Ikola, mina favvisar. Har faktiskt redan en ikola, räddade han från en djuraffär, de andra ikolasarna höll på att döda honom så jag fick han 25kr under inköpspriset......
Troffar e riktigt sköna, en som jag känner har ett 375 me dubbar, de så härligt o bara sitta o kolla på dom, osså e dom så himla granna, de e nog dom finaste firrarna jag nånsin sett.
hajhaj
salstad
Själv sitter jag ofta och kikar på mina små juveler 30 "körsbär" i ett 375l. Är ganska rofyllt att kika på firrar i allmänhet men just troffar är något specielt med, formen på troffen är ju helt underbar.... har aldrig känt så för nog firre jag sett någon stans.
T.ex en VF Ilangi som blåser upp sig och jagar lite honor =)
Ante
har 540 l. VF Kachese och sitter och planerar en resa söderut där det kommer att utökas med någon variant, gärna lite ovanligare sort, vi får se vad vi hittar.
håller med om att det är något speciellt med en grupp Troffar som lever om i burken.
Stelin
StefanL
Kanontips Stelin. Jag läste mycket på sajten som jag fick en "aha"-känsla av. T ex så var det väldigt intressant läsning om hur han fick en dominant hane att släppa efter på sitt stora revir genom att plocka i ungdjur tillsammans med de vuxna. Successivt så gav hanen upp sitt stora revir till mindre revir vilket lugnade gruppen betydligt...
Tackar för tipset!
Fredrik-H
Det finns mycket info på "Steves Tropheus" sidan och han har ju testat många varianter (båda tropheus och "setup's") Det är frestande att göra den där typen av "Tropheus myths" sammanställningar som finns på sidan. Jag har själv funderat på att göra detta flera gånger allt eftersom jag lär mig nya saker om Tropheus. Det känns så småning om ganska meningslöst eftersom till synes ALLT till sist slås i spillror. Jag har "seriöst" till och med varit inne på at det finns en sammanslutning av amerikanska odlare som på grund av ekonomiska intressen hittat på att man ska sälja Tropheus i grupper om 20, eftersom livrädda "Tropheus addicts" gör vad som helst för att köpa nya och lyckas, även efter sjunde-åttonde gången. Som tur är har jag i det avseendet, för en gångs skull vaktat min tunga.
Det blir faktiskt svårt att lita på någon när man efter att lagt ut massor av penga, noggrannt studerat sina grupper, gett råd till andra efter att man trott att man kunnat något, och till sist varit hemma hos folk som har ca. 6 varianter av Tropheus i grupper om 3 individer i varsitt 100 literskar och bara matar dem med fiskpellets helt utan problem och med massor av yngel som resultat (sällsynt, jag vet, men förekommande).
Rent vetenskapligt skulle jag också vilja veta på vilken grund man rankar aggressiviteten hos de olika arterna. Jag tror inte att det finns någon skillnad alls förutom de som uppstår genom olika levnadsförhållanden, och om det finns det så tror jag att det är omöjligt att veta något om den idag. Jag har sett massor av "dubbar" som är långt grymmare än sp. black eller brichardi. Det är nog sällan någon köper flera grupper av samma variant och jämför dem med flera grupper av en annan vid ett stort antal tillfällen under exakt samma förhållanden. Detta borde ju vara det enda sätt på vilket man kan komma fram till något?
Nåväl, jag låter kanske lite uppgiven men jag befinner mig just nu i det där vägskälet då man efter flera år lägger märke till att det man lärt sig av sina egna erfarenheter inte längre går att lita på. Som tur är har vi alla dessa internet-forum idag så att vi kan göra lite mer globala jämförelser men i vår iver att beskriva våra upptäckter kommer ofta förhastade slutsatser fram som sedan bildar myter och ibland ligger till grund för vad man kanske kommer till att kalla för "sanning" angående olika arter.
För att återknyta till föregående talare, jag skulle vilja se den som lyckas få min dominante hane att släppa på sitt revir för att det släpptes i ungfiskar...men å andra sidan har jag ju en annan grupp i vilken det kanske vore värt ett försök.
mvh,
Stelin
Det finns väl ändå vissa riktlinjer som man kan följa när man har tropheus, sen finns det alltid dom som går emot strömmen och får det att fungera ändå. Skulle man göra någon typ av undersökning så är jag övertygad(utan att ha några egentliga belägg för det) om att 9 av 10 som verkligen provat olika sätt att hålla tropheus skulle rekommendera ungefär samma saker:
Tillräckligt stort kar-vattenkvalite-övervägande vegetabilisk utfodring-Tillräckligt antal fiskar osv-
Nu är det ju inte säkert att det går bra även om man följer alla rekommendationer men chansen att lyckas är nog störst om man gör det.
eller?
Att släppa i fler fiskar i karet för att sprida agressionerna lite låter ju inte heller helt orimligt.
För mig är sidan helt nyupptäckt och jag tyckte den innehöll mycket intressant läsning även om jag inte håller med om allt där står och definitivt inte allt det som stod på Tr. Myths sidan(så enkelt är det nog inte)
StefanL
Trots att man har sina tvivel om ditten och datten så är det riktigt bra att få till sig info och andras erfarenhet.
Stelin skrev:
citat:Att släppa i fler fiskar i karet för att sprida agressionerna lite låter ju inte heller helt orimligt.
Nu var ju inte hans "experiment" på annat sätt än att han släppte in yngel/ungdjur. Just den idéen tyckte jag var god.
Stelin
Tricella skrev:
Nu var ju inte hans "experiment" på annat sätt än att han släppte in yngel/ungdjur. Just den idéen tyckte jag var god.
Det tyckte jag också och menade egentligen yngel/ungfiskar(som väl också räknas som fiskar:)).
StefanL
Vad jag menade med mitt svar på ditt inlägg var att det oftast nämns som en fördel, gällande både Troffar och Malawi, att ha många fiskar i akvariet för att sprida aggressionerna. Med ungdjur/yngel så sprids inte aggressionerna på samma sätt då de yngre inte ses som konkurrenter, däremot så tar de plats och den dominanta hanen kan inte hålla koll på alla och därför minskas revirets storlek.
Förut har det förordats att ta bort stenrösen och att ha fler fisk tillsammans...denna idé är ny för mig och då kändes den intressant att prova.
Jag brukar "tömma" mina honor (har endast Malawi för tillfället) och sedan får ynglen växa till sig i uppfödningskar. Nu skall jag börja återföra ynglen tidigare och på det sättet kanske få "lugnare" i karet...
Jag har haft Troffar förr och skall snart inköpa ett gäng så denna teori känns god att prova när det blir aktuellt. En idé kan ju vara att försöka få tag i en grupp samt komplettera med yngel istället för att enbart köpa en vuxen grupp.
Jag har haft "Kachese", "Duboisi Maswa" samt "Pemba". De förstnämnda hade jag ihop och den dominerande hanen av dubbarna styrde allt och var en riktig tyrann. Han avverkade fisk efter fisk tills han själv var kvar...
"Pemba" hade jag en grupp i flera ålderssteg och där var det inga problem med den dominanta hanens revir.
Stelin
citat:Med ungdjur/yngel så sprids inte aggressionerna på samma sätt då de yngre inte ses som konkurrenter, däremot så tar de plats och den dominanta hanen kan inte hålla koll på alla och därför minskas revirets storlek.
Jag håller helt o hållet med(var lite trött inatt när jag skrev mitt inlägg).
Angående tömning av honor så brukar jag också göra detta. Men kanske det egentligen inte behövs. Efter att ha läst både på ovan nämda länk samt cichlid forum och jd tropheus så är det många som flyttar över sina tropheusar till spottakvarium när det är dax, och det verkar ju faktiskt inte vara några större problem. Så detta är något jag själv tänkte prova när det blir dax nästa gång.
imported
Att plocka ut honorna och låta dom gå i ett spottkar ställer bara till oreda i gruppen. Det är överlägset bäst att låta honorna spotta i karet. Har man bara en art i karet är det ingen som rör ynglen om dom bara har någonstans att ta vägen. Jag tror att när honorna ser att det går yngel i karet så leker dom lättare. Yngel i 5-6-cm storlek har en tendens att jaga småyngel. De vuxna däremot bryr sig knappast, kanske att en dominant hane jagar bort dom.
Om honorna får spotta i karet kör man inte slut på dom så fort. Det är en fröjd att se hur vissa honor håller på i flera veckor och sköter om sina yngel. Om ynglen därmed själva blir bättre på att vårda sina yngel är en annan historia.
Stelin
Mido:
Jag tycker nog också att det bästa vore om man kunde låta tuggande honor gå kvar i huvudkaret.
Det som har fått mig att avstå att prova är att jag tror det blir svårt för ynglena att få i sig tillräckligt med mat, och att många yngel blir uppätna av övriga Tropheusar. Jag har visserligen hört andra som påstår att Tropheus inte äter yngel(nyspottade) men min egen erfarenhet är att dom(iaf mina när jag vid ett tillfälle provade) gör det. Samt svårigheter om man skulle vilja fånga upp yngel.
Kanske det hela hade fungerat bättre om man byggt upp stenrös partier i karet, som jag såg en artikel om i ciklidbladet, med småstenar på c:a 5cm där ynglena kunde söka skydd.
Yngelvården hos tropheus är något jag gärna skulle vilja se och förresten så tog jag hem en massa småstenar i precis rätt storlek senast jag var ute o fiskade. Så kanske man skulle våga sig på detta istället...
imported
Stefan L: Det är en förutsättning att det finns växter och någon form av stenpartier i karet för att det skall funka, MEN då går det bra. Jag tror att det ultimata är att ha en art i karet, att det är stort, gärna + 1000 l och att det går ca: 1-2 hanar och inte mer än 20 honor. Nu är detta inte möjligt för de flesta av oss och då får man göra det bästa av situationen, dvs ha mindre kar med mer fisk och mindre stenpartier.
Att Tropheus är en av de mest spännande släktena inom Cichlidae visar ändå diskussioner som denna.
MiDo
Fredrik-H
Mido, du säger att om man bara har en art i karet så är det ingen som rör ynglen? Detta har du då givetvis kollet upp från alla håll och kanter, testat med VF, odlat och olika könsfördelningar, gruppstorlekar, inredningar, akvariestorlekar osv...?
Missförstå mig inte, jag anser absolut inte att man måste ha någon vetenskapligt framställd information för att ge råd på ett forum men det var just denna sortens generaliseringar som jag ville belysa i mitt tidigare inlägg.
Jag kan meddela att jag fått en hel del yngel uppätna under just dessa förhållanden så denna tes kan jag, utan vidare vetenskapligt belägg än ren iaktagelseförmåga, förkasta på direkten. Kan det bero på att jag inte har 2 hanar och 20 honor i 1000 liter möjligen...?
mvh,
Stelin
Fredrik:
När du provade med att låta honan spotta i lek akvariet, provade du då med "stenrös principen" eller hur hade du karet uppbyggt?
Fredrik-H
Jag provade med snäckor typ de som man brukar ha till snäckskalslekare. Jag har testat med att både bygga på höjden och lägga ut mattor och fått varierande resultat. Jag påstår dock inte alls att jag upplever det som om ynglen är särskilt jagade men jag har fått dem uppätna. I vissa fall har jag även fått behålla samtliga och jag tror nog att det kan vara det vanligare.
Jag har också alldeles nyligen introducerat 8 st. ungdjur på ca 3 cm. till min grupp VF Kala Island vilket resulterade i ett våldsamt vredesutbrott hos min dominante hane. Han slog ihjäl 5 av de små och tog en fullvuxen hona med sig i farten. De fem ungdjuren levde alla då jag avlägsnade dem från burken men samtliga var helt utan fenor och dog senare. Tre stycken ungdjur har accepterats in i gruppen. Jag är just i färd med att tillsätta några till eftersom jag har ganska så gott om yngel av dem för tillfället har jag råd att experimentera.
mvh,
Stelin
Ok, själv så funderar jag nu på att prova med att ta bort dom tre stenar jag nu har i mitt 720 kar och istället göra 2-3 st stora högar med småsten istället. Och låt oss säga att det fungerar, honorna kommer att simma fram till stenhögarna och släppa sina yngel. Nästa "problem" blir ju att se till så att ynglena får tillräckligt med mat. Några ideer på hur man kan lösa detta, för inte kan det väl räcka med smulorna som blir över från räkmixen.
Angående att släppa i yngel/ungdjur så har jag provat detta men i lite större skala. Dom vuxna djuren var dock inte Vildfångade utan F1 Moliro storlek 6-9 cm. Jag släppte i c.a 25-30 st yngel(som kom från F1 molirona) i storleken c:a 2-3 cm, mest pga platsbrist i yngelkar. Jag var lite orolig för att dom minsta skulle bli uppätna, men istället gick det helt utan problem, och inga dödsoffer. Det hela fungerade ungefär som Tricella beskrev mycket bra tidigare i den här tråden.
