Knör mig in i tråden lite. Efter oräkneliga antal kullar verkar nu båda paren lyckats hålla liv i sina avkommor med stor framgång. Lite bättre än önskat ;) kul visserligen. Men har ju ingen lust att få karet fullt av små ilskna gulingar. Så nu har merparten fått hoppa över i ett mindre yngelkar. Resten var för jäkla duktiga på att fly undan "sugröret", så dom får vara kvar till ett senare jaktförsök. Känner igen din beskrivning svanvik. Fast hos mitt andra par är det hanen som jagar undan och flyttar bort ynglen. Däremot vaktar han dom en bit utanför snäckskalsreviret. Den mer aggressiva hanen (som tycker sig äga halva botten nästan) gräver en massa vallar, gropar i sanden, och små hålor vid stenar där ynglen kan gömma sig, och det här "reviret" vidgas hela tiden.
Svårt att uppskatta storleken, men drygt cm i alla fall. Och redan nu ser man tendenserna hos en del större ynglen - lite aggressivitet mot sina småkompisar. En verkar redan bestämt sig för att en av snäckorna är hans. Säger hans (kanske ska döpa han till Hans) för även om jag omöjligen kan veta kön så visar han tydligt arv från sin far i beteendet. Hans jagar bitskt ut andra yngel som kommer in i snäckan. Dom är roliga småjävlar dom här, om än något störiga tycker jag ibland, ofta.
här är den lille kaxige Hans - han är kvar i stora karet.
