Hittade texten!
Ursprungligen publicerad i Bollmora AK:s medlemsblad omkring 2003
av Erik Åhlander & Ola Åhlander
Nytt:
om Anknäbbar
Anknäbbsmalar eller släktet
Sorubim ingår i familjen Pimelodidae, antennmalar. Den vanligaste antennmalen i akvariehandeln är förmodligen pictus-malen. Anknäbbsmalarna är stora, nattaktiva fiskar som åtminstone under delar av livscykeln lever i stim. Fiskar med långa skäggtömmar, stora ögon och stor mun brukar dessutom vara fiskätare. Allt talar alltså emot att dessa skulle vara lämpliga akvariefiskar om de inte hade ett så säreget utseende och en ganska attraktiv teckning. Det har hänt mycket inom systematiken på släktet
Sorubim de senaste åren. Vi tänkte sammanfatta läget just nu samt göra några vågade gissningar om storleksskillnader mellan arterna.
Det finns flera släkten malar som har ”anknäbb”, t ex
Hemisorubim,
Pseudoplatystoma och
Sorubimichthys, men det är släktet
Sorubim som normalt kallas anknäbbsmalar (på engelska ofta Shovel-nose Catfish = plognosmal, men även Duck-beak Catfish). Alla uppräknade släkten bor i Sydamerika. Det finns även relativt långnästa malar i t ex släktet
Sperata (tidigare
Aorichthtys) i Asien som ingår familjen Bagridae, men dom är inte alls så ”anknäbbade” som de amerikanska. Här tänkte vi dock hålla oss enbart till släktet
Sorubim.
Det vanligaste artnamnet i både vetenskaplig och akvarielitteratur är
Sorubim lima. Arten beskrevs redan 1801 av BLOCH & SCHNEIDER. Det har dock funnits en del andra namn att ta till, men det har varit oklart vilken status dessa namn hade. 1998 reviderade MIKE LITTMAN släktet
Sorubim men doktorsavhandlingen publicerades inte. Det är vanligtvis så i USA och det innebär att beskrivningar av nya arter inte är giltiga och eventuella nya namn är inte tillgängliga. Sedan dess har dock Littman publicerat flera uppsatser där han har städat bland de gamla namnen och även beskrivit ett antal nya arter. Resultatet hittills är som följer:
Det finns två arter som förekommer över en stor del av norra Sydamerika och som ofta lever tillsammans. Bägge arterna förekommer i akvariehandeln. Det är dels
Sorubim lima som är ganska kompakt byggd och den nya arten
Sorubim elongatus LITTMAN ET AL, 2001 som är mera långsträckt.
Sorubim latirostris MIRANDA-RIBEIRO, 1920 är en yngre synonym till
S. lima så det namnet kan vi glömma. Förutom dessa två snarlika arter finns det ytterligare minst tre arter som dock är mindre vanliga eller troligen inte alls förekommer i akvariehobbyn.
Sorubim trigonocephalus MIRANDA-RIBEIRO, 1920 är endast känd från tre exemplar, alla från Amazonas.
Sorubim cuspicaudus LITTMAN ET AL, 2000 från floderna Sinu, Cauca och Magdalena i nordvästra Colombia, alltså väster om Anderna lär bli störst.
Sorubim maniradii LITTMAN ET AL, 2001 slutligen, är den senast beskrivna arten. Den finns i mellersta och övre Amazonas.
Hur vet man då vilken art man har framför sig i zooaffären? De två vanligaste arterna
S. lima och
S. elongatus är svårast att skilja åt. Den senare är mer långsträckt, åtminstone syns det på djur som är 15-20 cm och mer – men då behöver man ju helst ha bägge arterna framför sig. Kanske inte enklare, men betydligt säkrare är att titta på skäggtömmarnas placering på huvudets undersida (se figur).
S. trigonocephalus har en annorlunda form på huvudet (trekantigare), själva näbben är längre, och ögonen sitter högre – allt enligt bilderna i originalbeskrivningen från 1920. Övriga
Sorubim-arter har ett huvud som underifrån är i stort sett jämnbrett från ögonen fram till underkäkens spets.
51952
51953
Huvuden underifrån.
Sorubim lima till vänster och
Sorubim elongatus till höger. Notera att det andra paret skäggtömmar sitter bakom intermandibularspetsen på
S. elongatus. Fiskarna är drygt 15 cm långa.
S. cuspicaudus har en stjärtfena som skiljer sig från alla andra
Sorubim-arter: både den övre och den nedre fenloben är spetsig. Hos övriga arter är den övre spetsig och nedre rundad eller tvärt avskuren. Detta är enligt Littman den största arten, upp till 80 cm utan stjärtfena.
51955
Sorubim cuspicaudus, observera formen på stjärtfenan.
S. maniradii skiljer sig från övriga
Sorubim på teckningen.
S. maniradii har ett diffust mörkt längsband medan övriga arter har ett distinkt svart band. Ska man döma av den bild på
S. cuspicaudus som finns på fishbase på internet liksom den avbildade fisken, kan längsbandet även på denna art vara lite diffus.
Det är möjligt att vissa arter inte blir lika stora som andra. Tittar man på uppgifterna om ”
S. lima” på
www.planetcatfish.com kan man misstänka att någon av arterna, gissningsvis
Sorubim elongatus, inte blir mer än ca 30 cm i akvarium. Burgess refererar i sin stora malbok (dock utan att ange källan) en rapport om en lek – men inte yngel – av en
Sorubim i akvarium. Paret som inte visade några tydliga könsskillnader grävde en grotta under en sten där rommen sedan vaktades. Vår gissning är att det rörde sig om
S. elongatus. Om detta är korrekt betyder det, att om man skall köpa en anknäbbsmal, bör
S. elongatus av flera skäl vara ett föredra. Köper man någon annan art är det risk att man ett tu tre har ett halvmetersmonster i sitt akvarium och att all fisk under 15 cm i akvariet försvinner spårlöst – mest nattetid. Vad som skall hända sen med monstret är ju upp till var och en, men köttet är bland det allra läckraste bland sydamerikanska sötvattensfiskar…
51956
Sorubim maniradii liknar
S. elongatus, men med diffust längsband.
Referenser:
BURGESS, W. E. 1989. An atlas of freshwater and marine catfishes. A preliminary survey of the Siluriformes. T.F.H. Publications, Neptune City, New Jersey, U.S.A. 784 pp.
LITTMANN, M. W., B. M. BURR & P. NASS 2000. Sorubim cuspicaudus, a new long-whiskered catfish from northwestern South America (Siluriformes: Pimelodidae). Proc. Biol. Soc. Wash. v. 113 (no. 4): 900-917.
LITTMANN, M. W., B. M. BURR R. E. SCHMIDT & E. R. ISERN 2001. Sorubim elongatus, a new species of catfish (Siluriformes: Pimelodidae) from tropical South America syntopic with S. lima. Ichthyol. Explor. Freshwaters v. 12 (no. 1): 1-16.
LITTMANN, M. W., B. M. BURR AND U. A. BUITRAGO-SUAREZ 2001. A new cryptic species of Sorubim Cuvier (Siluriformes: Pimelodidae) from the upper and middle Amazon basin. Proc. Acad. Nat. Sci. Phila. v. 151: 87-93.
MIRANDA-RIBEIRO, A. DE 1920. Peixes (excl. Characinidae). In: Commissão de Linhas Telegraphicas Estrategicas de Matto-Grosso ao Amazonas. Historia Natural. Zoologia. Peixes Matto-Grosso No. 58 (Annexo 5): 1-15.
Internetresurser:
CATALOG OF FISHES:
http://www.calacademy.org/research/ichthyology/catalog/fishcatsearch.html
FISHBASE:
http://www.fishbase.org/search
PLANET CATFISH:
http://www.planetcatfish.com/
Nytt:
om Polka dot
Ganska ofta så hinner akvaristerna före ichthyologerna med att hitta nya fiskarter, vilket innebär att vi får fiskarter i handeln som ännu inte fått något vetenskapligt namn. En sådan nyupptäckt fisk som skapat en hel del uppståndelse i ”Botia-kretsarna” är en ny Botia från Myanmar, eller Burma som det också kallas.
Det förekommer flera olika handelsnamn, det vanligaste är Botia sp. ”Polka dot”. Andra namn som förekommer är ”Burmese border Botia” och Botia sp. ”Angelicus”. Det senare namnet refererar till artens utseende, med ljusa prickar på mörk botten, på samma sätt som hos den afrikanska malen Synodontis angelicus. Teckningen kan dock variera ganska mycket, med större och mindre fläckar.
Fisken hittades redan för ett par år sedan som bifångst till Botia histrionica, men uppmärksammades inte nämnvärt då. Under hösten 2002 så hittade några thailändska akvariefiskfångare som gick över gränsen till Myanmar stora mängder av arten, och den har sedan dess exporterats ett antal gånger till både Europa och Nordamerika, även ett par gånger till Sverige.
