Mikael Det fanns en princip inom EU om att beslut ska fattas så nära dem de gäller som möjligt. Subsidiaritetsprincipen tror jag det var. Man kunde ju önska, att denna princip skulle leda till att ett förbud som gynnar t.ex. Spanien, bara skulle gälla Spanien.
Det förutsätter ju att det inte står i konflikt med EUs grundprincip om ett fritt flöde av människor, varor och tjänster. Alltså är förbudet mot
invasiva äppelsnäckor korrekt! Det är inte där problemet ligger. Problemet är om en enda art eller hela släktet skall omfattas. Där hävdar några akvarister: förbjud bara den art som verkligen är farlig. Ett antal risbönder i Spanien (som har sin försörjning hotad) hävdar: förbjud hela släktet eftersom nykläckta äppelsnäckor är mycket svåra att artbestämma.
Idag, eller mycket snart, finns DNA-teknik att bedöma om den farliga arten har funnits senaste veckan i det vatten som snäckor i en sändning befinner sig i. Den tekniken fanns inte när beslutet fattades. Frågan var alltså inte helt enkel för en beslutsfattare. Någon har antagligen resonerat:
1. enligt principen bäst att vara på säkra sidan
2. skall det drabba någon är det hellre en svag hobby grupp än ett lobby-starkt näringsliv.
Jag skulle antagligen gjort likadant i den positionen.
Alternativet är att gå ur EU. Personligen var jag aldrig någon förespråkare när Sverige gick med, men jag har ju sedan sett även fördelar med medlemsskapet. Antalet fiskarter som har varit tillgängliga för akvarister har troligen aldrig varit så högt som under de senaste 10 åren. Det går att beställa så mycket fiskar och andra djur från Tyskland idag. Under 1970- och 1980-talen var merparten av de reptiler som fanns i Sverige insmugglade.
På 1960-talet fanns å andra sidan inga begränsningar alls. Det gick att köpa rhesusapor i min lokala zoobutik. En bekant hade en komodovaran. Ett rykte säjer att en firma erbjöd sig att skaffa sumatranoshörningar. Det var inte heller bra!
Vi får nog anse äppelsnäckorna som förlorade som akvariedjur. Men jag hoppas alla som läser tråden är organiserade och arbetar för hobbyns fortlevnad. För som Kjell påpekar det finns starka krafter som vill begränsa utbudet.
