HaE
Tack David och Thomas.
Mikael-Oster
Hej igen alla,
Var uppe i norrköping i helgen och det var mycket bra föredrag. Jag och min sambo hade supertrevligt bland alla akvarister och vi fick träffa några vi inte stött på tidigare.
Så till Tropheus,
Det har gått en liten tid och jag var senast inne på Tr. red mutation. Red bishop som man kallar dem. Enligt utsago var det mannen som skötte odlingsdammarna i Burundi "Bishop" som upptäckte denna mutation av Caramba.
Vad är då problemet med dessa? Jo, det tycks vara så att fisken är partiellt infertil. Det var du, Mikael Westerlund när vi träffades i Norrköping som gav mig en ringklocka. Varför blir det så lite yngel?
Litteratur och vetenskap ger en inblick i hur saker fungerar. En ren mutation kan ge orsak till infertilitet, fast oftast inte. Allt hänger på fiskens DNA-uppsättning. Alla fiskar i Tanganyika såväl som Malawi och Victoria har en oerhört snabb evolution som inte finns dess like på jorden. Vid efterforskningar visar det sig att ciklidernas bagage-fullastat med mutationer, har bidragit till att så många arter uppstått i de stora Afrikanska sjöarna.
Eftersom red bishop inte är korsad talar vi alltså inte om en hybrid. Det fantastiska med arter ur de stora afrikanska sjöarna är att även hybrider visar sig fortplantningsdugliga. Något vetenskapen förbryllas av, men det ligger alltså i deras DNA-uppsättningen som möjliggör detta. Därför en så enorm artutveckling på en historiskt kort tid.
Hade red bishop varit en hybrid hade hade den förmodligen fortplantat sig bättre än vad som är fallet nu. Det är en ren mutation med problem, så är det.
Vad har jag gjort? Efter 15-talet lekar med alla olika honor och med endast 2 yngel som resultat var jag tvungen att undersöka allt lite närmare. Snabbt kom jag fram till att äggen var inte befruktade. Steril hane? Steril hona? Ska jag vara ärlig så vet jag inte. Jag tog i alla fall bort den regerande hanen och så fick en ny ta hans plats. Resultat? Befruktade ägg men bara delvis. 50-50 ungefär. Honans fel?hanens fel? Faan vet alltså.
Tuggar honan upp efter 5 dagar så är de helt enkelt inte befruktade, de upplöses i munnen på henne. Jag vill tro att denna art är väldigt bra ruvare. Har haft Caramba och de har aldrig felat, redan som förstagångsruvare har de gett yngel. Detta gäller så gott som alla Tr. spec "black".
Samtidigt är jag en sån person som gillar utmaningar. Tropheus i sig är en utmaning, det vet vi alla. Jag har förvisso lite yngel, men det känns väldigt sporadiskt. En annan grupp med F2 or leker konstant (19 honor), 15 har lekt och alla tuggar upp, men är inte säker på infertilitet. Den första gav ändå 6 yngel.
Har du Johan lite feedback att ge? Vad händer med dina?
Jag har i alla fall några som tuggat mer än 5 dagar sen jag bytt hane och de är befruktade, det vet jag. Yngel blir det framgent, men hur gör vi med denna mutation? De är konstaterat partiellt infertila vilket du Mikael W gjorde mig uppmärksam på. Vad händer med nästa generation? Jag sätter allt på att de är fertila för så fungerar naturen. Deras DNA-uppsättning kommer att tillåta det. Eller hoppas jag? Man måste vara positiv, eller hur?
Återkommer säkert igen,
Mikael Ö
Mikael-W
Man kan tänka sig olika variationer på temat.
Orsaken till att de "inte finns" i naturen kan vara att det är så glest mellan dem att de aldrig träffar en lämplig partner att föröka sig med. Eller om bara säg 10 % av dem är fertila blir sannolikheten för att en fertil fisk har lekt med en annan fertil fisk väldigt liten, i de flesta lekarna är endera parten infertil (nån statistiskt begåvad kan säkert kalkylera fram sannolikheten).
Eller kanske så att säg 90 % är sterila och 10 % har en mycket nedsatt fertilitet (säg igen 10 %). Då blir det nollresultat av de flesta lekarna och ett mycket litet antal yngel från de lekar som lyckas. Och utsikterna för att dessa yngel skulle ha god fertilitet är små.
Men detta är bara lekmannaspeck, nån som är insatt i genetik och statistik får gärna utveckla ämnet vidare.
Mikael-Oster
Troffetråden verkar lite död....................... Hur som helst red Bishop är partiellt eller helt infertil, Tycks som om de första lekarna kan bära yngel men efterhand är de helt infertila.............. Har diskuterats förut, i början kan yngel komma men sen är det kört. Detta är faktiskt synd då det är en av de vackraste jag skådat. Men vem vill ha en fisk som inte förmår att fortplanta sig, det liksom förtar en del.
Jag har drömmaswa som kommer med 50 yngel i månaden och drömkejsare med 50 yngel i månaden. De fungerar som de ska, mina bishop leker konstant(över 40 vuxna honor) men inga yngel så det är tråkigt.
mvh
Mikael
Pettap
Jag hörde att det kan vara hanarna på Red Bishop som kan vara sterila, byter man den dominanta hanen kan det fungera.
//Peter
Mikael-W
Mikael Men vem vill ha en fisk som inte förmår att fortplanta sig, det liksom förtar en del.
Ackurat! Och om det är så att de är genetiskt gravt skadade när det kommer till fertiliteten, kan man fråga sig vilka andra allvarliga genetiska skador de bär på.
Johan-F
Mikael Troffetråden verkar lite död....................... Hur som helst red Bishop är partiellt eller helt infertil, Tycks som om de första lekarna kan bära yngel men efterhand är de helt infertila.............. Har diskuterats förut, i början kan yngel komma men sen är det kört. Detta är faktiskt synd då det är en av de vackraste jag skådat. Men vem vill ha en fisk som inte förmår att fortplanta sig, det liksom förtar en del.
Jag har drömmaswa som kommer med 50 yngel i månaden och drömkejsare med 50 yngel i månaden. De fungerar som de ska, mina bishop leker konstant(över 40 vuxna honor) men inga yngel så det är tråkigt.
mvh
Mikael
Vet inte om var mina befinner sig men helt klart så får det fortfarande yngel.
I början var det lite tröstlöst men nu blir det fler honor som går hela vägen. Däremot så blir kullarna små 4-6 st.
[/quote
]Jag hörde att det kan vara hanarna på Red Bishop som kan vara sterila, byter man den dominanta hanen kan det fungera.
//Peter
Mikael[/quote
]Man kan tänka sig olika variationer på temat.
Orsaken till att de "inte finns" i naturen kan vara att det är så glest mellan dem att de aldrig träffar en lämplig partner att föröka sig med. Eller om bara säg 10 % av dem är fertila blir sannolikheten för att en fertil fisk har lekt med en annan fertil fisk väldigt liten, i de flesta lekarna är endera parten infertil (nån statistiskt begåvad kan säkert kalkylera fram sannolikheten).
Eller kanske så att säg 90 % är sterila och 10 % har en mycket nedsatt fertilitet (säg igen 10 %). Då blir det nollresultat av de flesta lekarna och ett mycket litet antal yngel från de lekar som lyckas. Och utsikterna för att dessa yngel skulle ha god fertilitet är små.
Men detta är bara lekmannaspeck, nån som är insatt i genetik och statistik får gärna utveckla ämnet vidare.
Mikael-W
Ett par veckor gammalt yngel av
Tropheus moorii , Lufubu. Så litet, men redan vackert.
(Ursäkta bildkvaliteten, de är ena rackare till att vara svårplåtade, och så ska de hålla på och jaga varandra, hela tiden.)
DaRe
stiliga
Marcus1979
Hej,
Nu när sommaren börjar lida mot sitt slut så söker sig blicken allt oftare mot akvariet igen. Med det även suget på att hitta på något nytt.
Jag har kört Malawi i ca 15 år men funderar nu på att byta spår och testa Troffar av något slag. Några nybörjarfrågor som dyker upp.
* Har 960L och så det behövs en rätt stor grupp, vad är era erfarenheter av att sätta ihop flera grupper med ungfisk från olika håll? Kan man göra detta med ett par dagars, veckors eller kanske tom. månaders mellanrum för att få ihop en tillräckligt stor grupp?
* Har ett "schema" för Aulonocara där man ser vilka olika som går att blanda utan större risk för korsning. Någon som har en liknande för Troffar? Eller är det kanske några få "regler" för att reda ut detta? Om det skulle landa i att jag vill köra två grupper.
* Ni som har erfarenhet av många olika sorter. Vilka är, i ert tycke, de "enklaste"/minst känsliga sorterna?
Med vänlig hälsning/Marcus
Pettap
Ska du blanda så håll dig till en från varje grupp. Moorii, sp.red, sp.black med Ikola inräknat, Brichardi med Mpimbwe inräknat, Duboisi. Det är ingen garanti att de inte korsar sig. Jag köpte Mpimbwe yngel från en grupp som gott med Ikola där det visar sig nu när de växt till sig att det var några som var korsningar mellan de två.
//Peter
tege
Det är väl ganska enkelt, ska man odla så blandar man inte(Punkt). Ska man inte odla så spelar det inte riktigt någon roll om det blir blandningar.
Mikael-W
960 liter är ganska stort för en troffegrupp. Titta därför också gärna på Davids utmärkta tråd
https://www.ciklid.org/forum/showthread.php?t=68280
för lite alternativa idéer.
DaRe
Hehe, hoppas få till en artikel i CB om detta framöver. Har frisimmande troffeyngel just nu. De brukar käka supp av leleupin, men nu har honan klarar av 7st rätt länge.
Marcus1979
Mikael 960 liter är ganska stort för en troffegrupp. Titta därför också gärna på Davids utmärkta tråd https://www.ciklid.org/forum/showthread.php?t=68280
för lite alternativa idéer.
Har kikat igenom Davids tråd och det är riktigt snygg uppsättning. Det jag skulle vilja är väl att min grupp av troffar skall vara dominerande arten i karet, dvs minst 45st? För att få ihop det antalet behövs väl kullar från olika honor gissar jag? Men det är kanske bara bra för att blanda generna lite, så länge dom går ihop från ungfiskstadiet?
Med vänlig hälsning/Marcus
Mikael-W
Hej
Det är säkert klokt att bygga upp en stor troffegrupp med ungfisk från lite olika håll (förhoppningsvis är de inte syskon i alla fall, dvs härstammar från samma odlare/grupp). Men passa då på att undvika att blanda olika raser/varianter. Då menar jag inte raser/varianter i stort, utan att det inom vissa finns lokala undervarianter. Ta t.ex. Körsbär, som är en variant av Tropheus sp. "black". Inom Körsbär torde det finnas en handfull olika lokala undervarianter som det är skäl att hålla rena och inte korsa.
En sammansättning med en Troffegrupp som dominerar plus en eller ett par andra arter låter intressant. Utmaningen blir att hitta arter som hinner få mat. Troffarna är duktiga på att förse sig. Tänk också på att eftersom troffarna inte tål animalisk föda måste grönföda passa också de andra arterna. I regel är detta inte ett problem, de flesta icke-växtätare överlever på troffemat. Bara för utpräglade rovfiskar kan det bli lite magert.
En klassisk kombination är ju Troffar plus hästnosar. Ophthalmotilapia ventralis är också ett täånkbart alternativ, de äter grönt och är tuffa nog att hinna få mat. Det finns säkert många andra lämpliga.
Marcus1979
Hej,
Tack för tipsen!
Ophthalmotilapia ventralis var ju riktigt fin.
Jag tycker att snäcklekare verkar ha ett kul beteende och skulle gärna ha med några sådana också. Är dom veka eller skulle det troligen funka?
Med vänlig hälsning/Marcus
riktlinjer
Hej,
Tack för tipsen!
Ophthalmotilapia ventralis var ju riktigt fin.
Jag tycker att snäcklekare verkar ha ett kul beteende och skulle gärna ha med några sådana också. Är dom veka eller skulle det troligen funka?
Med vänlig hälsning/Marcus
Även små multisar etc spöar troffar som är för nyfikna... Dvs är närmare snäckskalen än kanske 5cm, speciellt om det finns yngel.
Goran-A
faltaren
Snyggingar 😄
