Detta kanske låter lite sjukt, men jag inser att Moinaodlingen skulle kunna optimeras med dropp.
Till och börja med så kanske man kan styra tillförseln med hjälp av höjden och koncentrationen på jästblandningen.
Sedan när man blir jätterik så kan man skaffa en infussionsregulator.
Tror att man i steg gör detta
1. Matar för hand och tar reda på mängden/dag. Samt blandningskoncentration. ex en torrjäst/0,5 l
2. Tar reda på hur stor en "droppe" är.
3. Tar reda på hur många droppar man kan få ned det till/timme (här kanske ett snabbare tempo ger bättre marginal)
4. Räknar ut vilken koncentration mans ska ha i vätskan.
Här hittade jag ett 10-pack
Utrustning för intravenös tillförsel Infusionsaggregat Det enklaste och vanligaste sättet att tillföra en vätska eller ett läkemedel till en patient är att använda ett infusionsaggregat av standardtyp, kopplat till en infusionspåse eller -flaska.
Höjdskillnaden mellan infartens placering på patienten och vätskenivån i droppkammaren eller infusionspåsen gör att vätskans tyngd skapar ett så kallat hydrostatiskt tryck. Det är detta tryck som är "motorn" och som gör att infusionslösningen kan passera via aggregatet in i patienten. Observera att infusionshastigheten påverkas om höjdskillnaden ändras mellan patienten och droppkammaren/infusionspåsen.
Trycket motsvarar höjden på vätskepelaren i slangsetet
Den enkla hanteringen och den manuella inställningen av dropptakten med en rullklämma gör att man oftast använder sig av denna metod vid infusioner där risknivån är liten. Faktorer som påverkar risken är läkemedlets egenskaper såsom halveringstider, funktion, viskositet och om flera infusioner ska ske samtidigt.
Det finns alltid risker förenade med infusionsterapi. Utvecklingen av infusionsregulatorer och infusionspumpar har till stor del varit fokuserad på att minska dessa risker och att tillföra möjligheter som en enkel rullklämma inte kan erbjuda.
Infusionsregulator (droppräknare) Den så kallade dropptaktsregulatorn eller infusionsregulatorn utvecklades för att man skulle kunna kontrollera dropptakten och få utrustningen att larma, exempelvis vid överinfusion. Överinfusion innebär att för stor volym infunderas eller att ett för snabbt flöde uppstår i slangen till patienten. Regulatorn kan populärt kallas för en "intelligent slangklämma" då den saknar en aktiv pumpfunktion.
Regulatorn har inbyggda larmfunktioner som reagerar om infusionen stannar, går för fort eller om till exempel infusionslösningen är slut.
Infusionsregulatorer används allt mer sällan. Detta beror bland annat på att volyminfusionspumpar med högre säkerhetsnivå och fler funktioner numera kan byggas till ett lågt pris.
Droppsensorn känner av dropptakten. Regulatorn styrs att släppa igenom rätt flöde.
