Jag såg en film från Tanganyikasjön på youtube för ett tag sen och såg en fisk som jag tyckte var speciell. Helt svart! Så...idag var jag i Nol och tog med mig 3 par Variabilichromis moorii. Det roliga med tanganyika är att fiskarna har så olika utseende och sätt. V. moorii har en lång ryggfena till exempel, alltså den sträcker sig ovanligt långt fram mot huvudet. Hannarna är svarta, honorna är ljusgula, och skiftar till svart ibland. Ynglen är gula. Tydligen lägger de ägg strax innan fullmåne, för att avkomman lever säkrare nattetid när månen lyser upp. Detta är enligt wikipedia väldigt ovanligt.
Jag har ett lekande J. marlieri-par som redan lyckats yngla av sig två gånger. De har tagit en stor del av högra sidan av botten. Ingen verkar våga sig på att norpa deras yngel, inte ens när föräldrarna lämnar reviret. Ynglen vaktas av sina föräldrar (liten hanne), men även av en annan större hanne i kanten av reviret som hjälper till att hålla inkräktare borta.
De 13 frontosorna som jag haft i cirka 3 veckor börjar bli lite modigare och lite piggare på maten, men fortfarande lite stissiga och skygga. Jag ville ha någon fisk längre upp mot ytan, men alla avråder mig från att skaffa cyprichromis, av naturliga orsaker. Jag tror jag är nöjd med denna konstellation nu. 13 frontosa, 6 marlieri, 1 synodontis, 6 Variabilichromis moorii.
