citat:Men så är ju som bekant just "dubben" den värsta och grymmaste av alla Troffar. Något att vänta med tills man är riktigt garvad enligt mig. (obs ironi, det finns givetvis inga skillnader mellan Troffar, bara mellan individer men hos mig är dubbarna helt klart värst).
Jag har aldrig haft någon större grupp med ”dubbar” men trots din ironi hör man just det där ganska ofta ändå, att ”dubbar” är riktiga fighters. Mest då om en gammal hane som löpt amok och slagit ihjäl alla artfränder i karet. Samtidigt verkar ju andra tycka att just ”dubbar” är den snällaste Tropheusen som finns. Dom tre ”dubbar” som jag hade för länge sedan gick tillsammans med tre ”orange” i ett 165 liters akvarium fullt av sten och matades med SERAs vegetabiliska flingfoder (SERA var nämligen en mer seriös fodertillverkare än Tetra enligt min kompis). Trots dessa förhållande vaknade jag en morgon och såg att mina ”dubbar” höll på att leka. Jubel och glädjeskutt och som den sanna akvarieentusiast jag var (är), stannade jag hemma för att studera leken och skolkade således från ett par lektioner i skolan. Läraren förstod inte alls min förklaring till varför jag var sen... Hmm...kanske inte ens borde berätta det här, men det var så länge sedan som 1982, så både skolket och sättet jag hade Tropheus på kanske är preskriberat och förlåtet nu?
Om jag, utifrån vilka Tropheus jag har haft, skulle rangordna aggressiviteten hos dom olika arterna så får det nog bli så här:
1. ”Black” varianterna är värst! Där har jag haft 2 varianter och bara odlade i grupper om 20. Ja, förutom dom tre ”orange” jag redan nämnt och några ”timglas” jag hade en kortare tid. Men slogs gjorde dom.
2. ”Ikola” Här verkar åsikterna också gå isär ganska mycket, men min VF grupp på 20 var riktiga fighters!
3. ”Red” varianter. Här har jag haft ”Moliro” både odlat och VF, ”Kachese” och dom ”Kiku” jag har nu. Hyfsat snälla Tropheusar.
4. Moorii. Har bara haft ”Bärnsten”, odlat och VF, men upplevde dom som snällare än arterna här ovan.
5. ”Mpimbwe”. 30 VF som med stor värdighet samsades inbördes med ytterst få slagsmål. Här måste något varit ”fel” då alla bara skrattar och skakar på huvudet när jag berättar detta. För även om dom aldrig haft dessa själva har dom uppfattningen att just denna variant är riktiga bråkstakar.
6. Brichardi. Den grupp VF som jag har nu samt en liten grupp om 12 odlade ”Kabimba”. Jag upplever brichardi varianter som lugnare och mer harmoniska än t.ex. dom stirriga ”black” varianterna (inget ont om ”black” men jag föredrar just nu lugnare akvarium :-)
Övriga arter har jag ingen erfarenhet av.
Det här är ju bara mina iakttagelser och naturligtvis allt för litet material för att dra några konkreta slutsatser om Tropheus arters aggressivitet i akvarium så det vore intressant att veta vad ni andra har för åsikter och erfarenheter på just detta område? Vilken är den aggressivaste respektive snällaste Tropheus arten?