Nu tillbaka till ynglen. Jag tog upp halva gruppen och la den i en flytande yngelbox som jag hade hemma. Försäkrade mig om att inte ynglen var för små för att ta sig ut genom springorna.
">
För jag har betydligt bättre chans att driva upp ynglen själv, tänkte jag.
Efter en utomhusaktivitet med grabben kom jag och kollade till ynglen och ser bara ett yngel kvar i kanten. Min blick gick direkt till den misstänkte, min fru som satt i soffan….
-”Vad har du gjort med mina yngel”? , frågade jag
Hennes min sa allt. Jag förstod rätt snabbt att det inte var frun som var skyldig. Hon hade inte rört fiskarna och kommer troligtvis aldrig heller att göra det, någonsin!
(Hur ska jag uttrycka mig här? Frun och jag är inte riktigt överens om hur otroligt rolig, spännande, underbar och givande den akvaristiska världen är. Men vi jobbar på att hitta en samsyn där… :) )
Tillbaka till akvariet, jag sökte runt och försökte se om ynglen smitit ut genom någon spricka som jag missat. När jag ser hur en av fjärilscikliderna glider fram till utkanten och suger ut det sista ynglet genom springorna…….. *slurp* (jag kan nästan svära på att jag hörde ett belåtet ”Maahh” efter att han svalde)
Sekunderna går och jag känner hur blodtrycket stiger, och inre bilder framträder av vår elvisp med turbofunktion liggande i kökslådan….. *djupt andetag*.
Självbehärskningens insikt infinner sig och det sunda förnuftet tar över. El och vatten hör ju inte ihop så vi släpper den tanken. :)
Jag går och tar en macka i köket och när jag är tillbaka ser jag gäddcikliderna har drivit upp alla fiskar till ytskiktet och resten av ynglen har hela botten och mellanskiktet för sig själva.
Case Closed, och jag som trodde jag kunde ta hand om ynglen bättre än föräldrarna. De är trotts allt Gäddciklider! ;)
