Lättskött "akvarium" helt utan teknik.

tropfrog

Jag blir så inspirerad av Aheims försök med difusionsbaserade akvarium så det är dags att jag visar ett av mina egna projekt. Jag gör sällan som alla andra. Det kan verka provocerande för vissa. Men det bryr jag mig inte om. Från och till finns de som påstår att jag gör det enbart för att provocera, det får de tro om de vill. 😀

Hösten 2024 när det var dags att plocka in medaka från utomhusvistelsen så hade jag ingen riktigt bra plats för den enorma mängd yngel de producerat. Så jag beslutade att köpa en helt vanlig plastlåda för förvaring. Jag fyllde med vatten från koidammen. Det vattnet innehåller ju förutom avsevärda mängder ämnen som är bra också en rik “bioaktiv” flora av nyttiga bakterier, svampar, parasiter och andra organismer.

Ovanpå burken ställde jag lite slarvigt två växtlampor som jag hade liggandes. Dessa är absolut inte nödvändiga i metoden utan det går lika bra helt utan artificiellt ljus.

Inget pump, inget filter, ingen doppvärmare eller något annat som ser fult ut i “akvariet”. Framförallt inget substrat som samlar ruttnande skit och foderrester som sedan skapar syrefria zoner där alla möjliga oönskade parasiter, virus och bakterier kan samlas.

Efter bara några dagar var burken helt grön. Jag tänkte väl att grönt vatten ändå är naturligt och består också av organismer. Dessutom lever de på oönskade ämnen, avger syre och är säkert mat för en massa microorganismer som jag inte ser. Ett helt födonät med andra ord. Så jag släppte i ynglen.

Tanken var väl egentligen att bygga ett bättre boende för fiskarna. Men det var innan jag såg hur snabbt ynglena växte. Så de gick kvar i min kalla källare i grönt vatten hela vintern. I våras direkt efter att islossning skett fick de då vuxna fiskarna komma ut i trädgården igen. Då förstod jag hur totalt onödig doppvärmaren var. Hade de gått i uppvärmt vatten hade de ju fått en total chock när de kom ut i det hälsosamma, friska, knappt 5 gradiga vattnet. De hade säkert dött av det.

För skojs skull mätte jag alla värden i vattnet. Det var noll I amonium, nitrit, nitrat, fosfat, järn och koppar. KH och PH hade ökat. Sen hade jag inga fler tester. Men om det fanns några ämnen kvar så var de säkert bara bra.

tropfrog

Sörjan stod hela början av sommaren tom på fisk utan åtgärd. Trädgården och utelivet lockade helt enkelt mer. Någon gång i slutet av juli insåg jag att det gröna började att minska för att så småningom dö ut. Detta ville jag inte skulle hända och jag hade precis vad som behövdes. En hink full med grönt dammvatten och ett 20 tal fiskar. När dessa kom I så stabiliserades allting igen.

Att det skulle ta mer än 40 år att inse att akvarium är så enkelt. Att akvariebranchen med tillverkare, grossister och affärer bara finns till för att lura godtrogna nybörjare på pengar. Att allt man behöver är en billig plastbytta, en gammal sliten växtlampa, yngel gratis från en god vän och lite kreativt tänkande “outside the box”. Hade jag förstått detta innan så hade jag sparat 100 tusenlappar på helt onödig teknik I dammen. Men det finns en åtgärd för det med som jag kanske finner en anledning att återkomma till i en annan tråd framöver.

Uppladdning av bilder verkar inte fungera just nu, eller så gör jag fel. Provar igen senare. Men jag måste verkligen dela med mig av detta revolutionerande projekt i bilder också. Hur fantastisk vacker det är med de ståtliga blåryggade fiskarna i knallgrönt vatten. Hur de simmar runt hur bekymmerslöst som helst, friska och lyckliga.

tropfrog

Jag får inte rätt på bilduppladdning. Så här kommer en liten video istället.

Please subscribe to my channel 😀

Mvh

Magnus

tropfrog

Jag skall försöka att förklara lite närmare hur jag tänkte när jag skapade denna metod. Lathet är en uppenbar första tanke som kanske många av er tror. Och det kan jag ingalunda förneka. Men det finns mer…..

Bland annat oxidation. Detta är en negativ process som vi alla vet. Det får Järn att rosta och skapar fria radikaler i kroppen som får oss att åldras snabbare. Nitrifikation är en oxiderande process.

Många natural aquariums förespråkar ett tjockt lager av bottenmaterial för att balansera dessa oxiderande processer genom denitrifikation som är en reducerade process. Och det låter ju fullständigt vettigt.

Men jag menar på att om nu oxidationen i sig verkligen är ett problem, varför tar man inte tag i det problemet direkt istället? Då behövs ju inte reduktionen heller och bottensubstrat blir helt onödigt.

Men det finns mer…….

Mvh

Magnus

tropfrog

Medaka är en ytlevande fisk som inte har någon direkt nytta av bottensubstrat. Diskus odlas i kar utan bottensubstrat så grejen är inte helt ny. Men den kommer sannolikt att förbjudas snart så lika bra att testa något jag aldrig testat innan, innan det blir för sent.

Mvh

Magnus

tropfrog

Så vad var det egentligen som hände under första delen av sommaren när vattnet helt plötsligt började att klarna. Jo, nån månad efter att medakan fick komma ut igen tyckte jag att det var tråkigt med en tom burk. Vid tillfället hade jag också en kopiösa mängder med mexikanska märlkräftor. Jag kan bara konstatera att om man har problem med överbefolkning bland dessa så liv så skall man inte släppa ner dem i en illaluktande balja med massor av mulm, svävalger och annat gott. Det blev en tilväxtboom som jag aldrig tidigare sett. När det var dags att ta in första batchen av medaka ynglen så hade jag väl egentligen tänkt byta vatten för första gången. Men vid det laget såg baljan renare ut än någonsin och lukten hade försvunnit. Troligtvis ersattes nedbrytningen av mulm som är en oxiderande process med räkornas ämnesomsättning som inte är en oxiderande process och vattnet blev snabbt hälsosammare och klarare.

När jag släppte i medaka så ökade jag samtidigt på näringsinehållet i vattnet med dammvatten. Vad jag vill uppnå är en stabilitet. En jämnviktspunkt där vattnet fortfarande renas effektivt av svävalgerna men det gröna är lite…..Hmm mindre grönt.

Det fanns från början en oro att vid en viss punkt så skulle kräftorna kunna svältas ut och ge sig på de små ynglen. Men mer om det i nästa inlägg.

Mvh

Magnus

tropfrog

De mexikanska märlkräftornas ungar har ett frisimmande stadie. Det ser ut som små svarta prickar i karet. Det är sannolikt att det är just de som äter av svävalgerna och motverkar tillväxten av desamma. Dessa juvenila kräftor visade sig vara en ganska så bra födokälla för medaka yngel som växte i en hastighet jag aldrig sett innan.

De vuxna kräftorna visade än så länge inget intresse för medaka ynglena som nu borde kallas ungfiskar på grund av extrem tillväxt fött av just kräftyngel.

Kräftyglen äter grönvattnet som hjälper burken att hålla vattnet hälsosamt för fiskarna men fiskarna äter kräftynglena. Moment 22. Så hur kan jag ge kräftorna en bättre möjlighet att överleva på sikt och fortsätta att utföra denna ekosystemtjänst?

Mvh

Magnus

tropfrog

Jag tillsatte grov sjögrus I ena endan av akvariet. Detta skulle skänka kräftorna en fristad ifrån predation och rädda populationen. Nu var akvariet inte längre barbottnat enligt den ursprungliga idén. Men ibland kan det vara viktigt att kunna rucka på sina principer. Detta var ett sånt tillfälle. Ökad oxidation var priset jag fick betala.

Diffusionen är ju trots allt väldigt svag i vatten enligt Joachim mundt. Så nog skulle den inte kunna trycka ner syre ända ner i botten av gruslagret? Nog skulle allt hälsosamt bös kunna brytas ner i en reducerade process som motverkar denna ökade oxidation.

Akvariet balanserades och inga negativa effekter av grusen kunde iakttas. Populationen av mätlkräftor stabiliserades, medaka fiskarna var inte längre övermatade av märlkräftor, grönvattnet stabiliserades och alla biologiska processer var i balans. Ett mycket hälsosamt akvarium helt enkelt.

Mvh

Magnus

tropfrog

I dagsläget är allt i fullständig harmoni. Blir vattnet för grönt så reproducerar kräftorna sig mer och begränsar grönvattnet. Om kräftorna blir fler så äter medaka mer och växer bättre. Den hälsosamma mulmen på som ansamlas på botten under det senaste året är begynnelsen av livet och det som driver hela ekosystemet. Det avger de ämnen som grönvattnet lever av och är mat åt de vuxna kräftorna. Jag har byggt en evighetsmaskin.

Fiskarna växer bra i denna hälsosamma miljön med god naturlig mattillgång. Det fungerar så bra att jag bara behöver mata någon gång då och då. På sikt skall det gå att sluta med matningen helt och hållet. Detta nästa steg är troligtvis mycket nära. Det är då nirvana är nått.

Jag har byggt ett fullständigt hälsosamt och självförsörjande akvarium i harmoni med naturen där onödig, dyr och ful teknik är överflödig. Fiskarna tackar mig varje dag och jag har blivit en passiv åskådare av allt det fantastiska som naturen själv skapat i min källare. Allt som krävdes var att jag tänkte lite utanför boxen och en hel del lathet.

Men nu när jag inte längre behövs för att upprätthålla livet I denna burk. Vad har det blivit av mig? Är jag överflödig? Kan jag ens kalla mig för akvarist? Jag gör ju inget med mitt akvarium, det bara står där. Det är svåra existentiella frågor som varje framgångsrik “naturakvarist” till slut behöver ställa sig. Vem är jag och varför finns jag?

Frågor på det?

Mvh

Magnus

tropfrog

Allt ni läst i denna tråd är riktiga personliga erfarenheter, det bygger på befintliga och välkända biologiska och kemiska principer och åtföljs av fullt logiska samband och slutsatser. Det är inget hokus pokus. Bara ren och skär vetenskap. Ändå blir det så fel!

Internet är fullt av liknande experimentella metoder och sättet de framställs på liknar ofta hur en djupt religiös försöker att bevisa att gud finns. Det går helt enkelt inte att motbevisa. Men fungerar det i alla fall och är det rimligt att trumma ut det som lösningen på alla problem? Är det rimligt att nybörjare ger sig på liknande försök? Ingalunda!!

Mitt projekt utvecklades enbart på grund av ren lathet. Inte så att jag låg på soffan och var en passiv åskådare. Jag hade massa andra projekt på gång och tiden fanns kanske inte riktigt. Jag kan garantera att inga djur lidit under tiden. Håller extremt noggrann koll på både vattenvärden och fiskarnas allmäntillstånd. Under tiden byggde jag på “the mad scientist aquarium” som skulle vara en bättre vinterförvaring för medaka kommande år samtidigt som det skulle vara en avsevärt mer estetisk lösning. Något jag får anledning att återkomma till.

MVH

Magnus

tropfrog

Så vad är fel och vad vilseledande i min presentation av projektet?

Om jag börjar kanske någon som reagerat kan fylla på? Det måste väl ändå finnas folk på detta forum som tänkt kritiska tankar när projektet presenterades.

Medans det är helt sant att oxidation är inblandad när järn rostar, när fria radikaler bildas och när kväve nitrificeras så går det inte att dra slutsatsen att all oxidering är dålig. Såna påstående är grovt vilseledande.

Vår värld lever just på grund av syre och syre är inblandad i all oxidation. När järn rostar är det första steget mot att bryta ner och mineralisera ämnet. Utan den processen hade aldrig klorofyll bildats och vår planet varit bebobar.

Nitrificieringen är mycket riktigt en process som är oxiderande. Den har två nackdelar. Den ena är naturligtvis syreförbrukningen och den andra är att den är en försurande process via konsumtion av karbonater. Dessa risker måste mitigeras. Det kan göras i små lågbelastade akvarium via ytrörelse och vattenbyten. I större system med högre belastning kan det krävas mer omfattande lösningar. I ciklidakvarium är det vanligt att man tillsätter natriumbikarbonat och använder större pumpar och mer cirkulation för att lösa detta.

Men dessa problemen med nitrifikation trumfas många gånger om av den nytta som den ger i våra akvarium. DVS att förvandla akut giftig ammoniak och nitrit till relativt ofarlig nitrat.

Så varför fungerar mitt projekt trots avsaknad av biologiskt filter? Det är helt enkelt så att ytorna i karet är tillräckligt för att husera den population av bakterier som krävs för att bryta ner det kvävet som produceras av den relativt lilla belastningen som en handfull yngel och några småkräftor utgör. Det är helt enkelt en kapacitetsfråga. Större och fler fiskar kommer oundvikligen att behöva en effektivare nitrificering vilket främst skapas med att filtrera vattnet genom ett ytrikt biologiskt filtermaterial.

Om jag hade valt att faktiskt använda mig av ett filter till denna tillfälliga lösningen så hade det inte funnits någon negativ påverkan på akvariet och det hade inte kunnat öka oxideringen i burken (allt annat lika). Någon som vågar gissa varför jag drar den slutsatsen?

Mvh

Magnus