Efter ca ett år med min första digitala systemkamera, Canon 40d, kommer jag fram till att jag är missnöjd med följande:
1) För få AF-punkter. Vill jag göra en spännande placering av huvudmotivet och få bakgrunden oskarp så har jag inte många ställen att välja på. Alternativet är att alltid använda mittpunkten kombinerat med AF-stop-knappen. Dvs först fokusera med mitten, trycka in AF-stop och sedan komponera. Smidigt. Som jag gjorde på min gamla Nikon Coolpix..
2) Påtok för mycket chroma noise. Som på min gamla Coolpix..
3) Banding. Jag underexponerar ofta vid lite högre ISO. Långa fula streck kommer som ett brev på postennär man drar upp exponeringen igen i Adobe Camera RAW. Kolla den röda balken för exempel:
http://www.flickr.com/photos/defdac/3004018616/sizes/l/
Det verkar dock som detta är en akilleshäl hos Adobe Camera Raw. Den bifogade Canon RAW-convertern lider inte av detta i lika hög utsträckning.
Det betyder att jag numera först måste convertera med Canons program, spara som TIFF och sedan ladda med Adobe Camera RAW igen (eftersom ACR har överlägset bäst inställningsmöjligheter vad gäller färg osv).
4) Icke-fungerande LCD-zoom. Åtgärdat på 50d:n. När man zoomar in på största inzoomningen i en bild (10x) så blir bilden blurrig - ungefär som när man förstorar en bild i Photoshop med bikubiskt filter till högre upplösning än vad bilden egentligen är.
Detta betyder att det är svårt/omöjligt att avgöra om en bild är helt skarp. Det gör att man kör lite på vinst och förlust och *måste* ta flera bilder även om dom verkar hyffsat skarpa. Som på min gamla Coolpix...
Jag testade en Nikon d80 med ett 70-200mm 2,8 förra helgen. När man zoomade in ett hårstrå var det sådär härligt krispigt pixlat så man såg hur krispigt skarpt objektivet och kameran hade fångat bilden. Avis blev jag.
