Janne Ola,
Den har typen av skit beror ofta pa Columnaris (Flexibacter) eller Fisktuberkulos (Mycobacterier). Columnaris har ett snabbt forlopp men gar att bota, fisktuberkulos har ett langsamt forlopp och gar inte att bota.
Jag är ganska säker på att detta beror på Mycobakterier, under senare år har de blivit allt vanligare i våra akvarier och det finns ett 50 tal olika arter av denna bakterie varav 5 tror jag det var kan smitta människor. Tidigare trodde man att M. marinum var vanligast bland våra fiskar men de kan vara svåra att skilja arterna åt, men det förekommer flera olika typer av denna bakteria bland våra fiskar. Fiskar som bär på denna bakterie behöver inte bli sjuka utan klarar av att hålla dem i schack så länge de är friska och sunda eller de inte utsätts för stress, det finns många stressfaktorer som kan utlösa sjukdomsförloppet och är väl vanligaste orsaken till att de utvecklar sjukdomen. Bakterien är vanlig i naturen och kommer oftast in med VF fiskar, i eller utanpå fisken bildas en cysta där bakterien ligger i "vila". Ibland ser man små knölar i storlek av ett knappnålshuvud men ofta ligger dessa cystor inbäddade inuti fisken och är då inte synlig. Själva sjukdomsförloppet kan vara både långsamt eller snabbt, sjukdomsbilden är mycket variabel från sårbölder till stora rodnader som spricker upp och ibland försvinner fiskens hela ytterhud över en natt. Det är därför det är svårt att ställa rätt diagnos eftersom man lätt tror det är något annat, enda sättet att vara säker på vilken bakterie det är som angripit fisken är att skicka den på analys till SVA vilket jag gjort några gånger och det kostar en slant.
Det finns bot mot denna sjukdom och Ola nämnde vilka mediciner som fungerar långsiktigt, oxytetracycline och tetracycline (kanamycin känner jag inte till) men medicineringen måste pågå under lång tid och en veterinär måste skriva ut medicinen på recept. En annan medicin som jag provat och som fungerar kortsiktigt är Nitrofurazone som finns i Jungle's medicin Binox, nackdelen är att den botar symptomen och sjukdomen kan komma tillbaka vid nästa tillfälle fisken utsätts för stress...fördelen är att man blir av med det akuta problemet och med lite tur så tar det lång tid innan fisken insjuknar igen. Då bakterien bildar cystor är det svårt att veta om andra fiskar smittats och övriga fiskar som inte är utsatta för stress och är i bra kondition inte insjuknar, i dessa fall kan man kalla själva sjukdomsförloppet mycket långsamt då smittotillfället och fram till de insjuknar kan ta flera år...om de insjuknar alls.
Ett tillägg, den här sjukdomen och dessa bakterier är vida spridd inom vår hobby och vi får nog lära oss att leva med den. Tvätta händerna efter man pysslat i akvariet och om man har flera akvarier så tvätta händerna innan man jobbar med nästa, bakterien smittar inte människor så lätt men om man har öppna sår finns det en risk att bli smittad. UV lampa har nämnts i andra trådar och det tar kål på bakterierna men inte de som sitter på eller i fisken och bara de som passerar lampan men kan säkert bidra med att minska smittorisken.
Mvh Janne
Tack för infon.
Det här med små vita cystor har jag sett förut på umbriferorna.
Vid två tillfällen har en del av dem uppvisat sådana prickar.
Senast trodde jag att det var vitaprick men blev tveksam då medicinering mot vitaprick inte hjälpte. Det jag gjorde då var att salta rejält och sen höjde jag temperaturen till ca 30 grader. Efter 3 veckor försvann prickarna.
Funderar på vad som har utlöst det på hanen just nu, han är dominant i karet och det kan ju i och för sig vara rätt så stressigt det med. För 2 veckor sedan flyttade jag dock alla andra umbriferor utom hanen och honan. En av de flyttade umbriferorna hade fått ett sår på kroppen och dog sedermera av detta, samma typ av infektion som hanen har nu.
Förra fredagen så köpte jag ett par Petenia splendida, en mycket fredlig art som jag inte tror har bidragit till en ökad stress. Det som är det komiska i all tragik är att dessa, trots stark medicinering, en rejält ökad saltdos, nu visar alla tecken på att vilja leka. De var väldigt bleka när de kom men nu har de färgat om rejält och visar en kraftig rödrosa färgton.
Uppenbarligen trivs de förträffligt.
Umbriferhanen visar lite tecken på bättring, igår kväll så spände han till och med upp sig för honan. Det nakna partiet på nedre, VÄNSTRA (inte högra som jag skrev förut) käkhalva har inte blivit större. Däremot så har en del småsår börjat framträda lite närmare gällocken på vänster sida.
För övrigt är han framme en hel del men visar ändå tecken på att vara mer skygg nu än han var förut.
