Detta är ju ett lysande uppdrag. Jag kommer själv ihåg min första kontakt på 70 talet med malawiciklider via Stig Jansson och Stuart Grant. Den känslan består än i dag drygt 30 år senare. Jag har hört talas om att vissa fiskar inte längre finns eller knappast längre finns av de arter som har passerat förbi i en färg och formstark revy. Det är ju beklagligt. Finns det program som, förutom består av att lokalt säkra dagens ciklider, även återbörda ciklider som är på väg att utrotas?
Nej det finns inget sådant program och det är ju också lite meningslöst eftersom förutsättningarna för tillbakaplantering inte finns.
Kanske skulle det funka någon gång i framtiden - men då snarare genom en institution än bland privata ciklidister.
Anledningen till att t.ex. inte Ad (och andra som är insatta) talar om vilka arter som ligger närmast i farozonen för utrotning är att det i så fall skulle utbryta huggsexa på de återstående exemplaren i sjön. "Alla" (nåväl, alldeles för många i alla fall) ser dollartecknen glimra för ögonen eftersom de tror att de då kommer att kunna tjäna stora pengar på att odla dessa arter:(!
Detta är inget unikt för ciklidister - utan det finns exempel på att när en art har blivit CITES-listad så stiger priset direkt och fångsten ökar rejält, när den istället borde stoppas helt.
Därmed inte sagt att det är fel med CITES-listning, men minskar man inte samtidigt efterfrågan (genom noggrannare kontroller och mycket strängare straff) så kan en CITES-listning vara av ondo.
