Sen är jag lite förbryllad över att man behöver 500% påslag för att det ska löna sig. Det indikerar ju att något är fel. Betyder det att det är för låg omsättning? Någon hade räknat ut att en fisk i genomsnitt kostar ett öre i mat per dag, lägger man på en ettöring i vatten och ström så har man ju rätt många dar på sig att sälja en fisk om man lägger på 10 kronor. Eller är det så att så många dör av stress och vanvård i butiken att man måste salta så mycket för det? Nåt är lite konstigt om man jämför med typ hemelektronik där påslaget enligt folk som jobbar i butik är mellan 5 och 30%.
Inte alls negativ, bara nyfiken till hur det hänger ihop.
Det handlar ju helt enkelt om att det levande ställer mycket större krav på skötsel, omvårdnad, utrymme etc. än vad prylarna gör. Det ställs myndighetskrav på att lokalerna måste se ut på ett visst sätt och att man måste ha gått en utbildning etc.
Som jag skrev ovan så var det för min del mer lönsamt att sälja en burk kattmat med 25% påslag än vad det var att sälja en fisk med 600% påslag. Idag är myndighetskraven ännu större på det som säljer det levande än vad de var när jag höll på.
Men visst kan man öka lönsamheten på fisksidan också (vilket många affärer också har gjort) genom att "slänga ut" allt det icke lönsamma - dvs man behåller bara några klatschigt gula, röda, orange, svarta och blå fiskar och de skall dessutom helst var små så det tar litet utrymme i affären.
Det är ju inte för inte som man oftast hittar de akvaristiskt intressanta fiskarna i småaffärer som ligger i källarlokaler och där ägaren sliter utan vare sig semester eller helgledighet.
Där kan man kosta på sig lyxen att "leka" akvarist.
