Ola Även extrem subjektivitet kan vara intressant, men det mesta i kvällspressen står inte ens skribenterna för. Jag tycker att det är intressant att läsa en subjektiv analys om vad personen tycker är bra och varför. Detta fanns (fanns?) på sidan tre i både Aftonbladet och Expressen förr, och de gick längre och var minst lika seriösa som t ex DN och SvD.
Så svaret på "Varför analysera denna kulturgrej" är: VARFÖR INTE?
Edit: Lägg ner sånt där trams som "Bullshit". Du förstod inte vad jag försökte säga. Be mig förtydliga mig istället!
Sorry, var en smula grinig igår, ber om ursäkt för det. Klart att subjektivitet kan vara intressant, min poäng var bara att man inte ska uppfatta det objektivt. Det är så många som bara går på vad som står i tidningarna, och vips är en subjektiv analys en sanning (menar definitivt inte att du läser så).
Media är mitt favorithatobjekt efter nästan 10 års arbete med många mediakontakter, samt en hel del analyser av media och inläsning av hur media påverkar oss. I den numera lite dammiga serien maktutredningen (ordf Olof Pettersson) finns två läsvärda böcker, "Makten över tanken" och "Medborgarnas makt". Den första skär rakt in i hur media påverkar oss. Andra intressanta böcker kring detta är "Massmedia som informationshinder" (Åke Olsson), "Mediernas svarta bok" (Boethius, subjektiv men mycket tänkvärd) samt "Propagandans makt" (Noam Chomsky).
Presstödet kan vi för övrigt lägga ner. Så fort frågan kommer på tal skriar tidningarna om att variationen i nyhetsutbudet kommer att minska. Svaret på detta är att det inte längre finns någon variation att beskydda. Räcker bra med att läsa utrikessidorna från t ex SvD/DN och Berlingske för att inse att man behöver gå över landsgränserna för att få lite variation. Vill man se bra exempel på variation i svensk media får man gå tillbaks långt i tiden och kika på hur samma nyheter vinklades av Arbetet och DN.
Hilsen,
P
