Ok för var och en syftade jag på. Först och främst är det ju väldigt svårt att mäta lidande, och att säkert bestämma vilka fiskar som upplever mest obehag/lidande är i princip omöjligt. Jag reflekterade över att tråden med de territoriella cikliderna framkallade kommentarer (som jag i stort håller med om) som står i stark kontrast till de i denna tråd. Ska försöka förklara vad jag menar:
Lika onaturligt det är att två stora ciklider bråkar om ett revir i minimalt akvarium, tycker jag det är med en stor rovfisk ihop med bytesfiskar i ett litet akvarium utan möjlighet att söka skydd. Visst pågår revirstriden under en betyligt längre tid, men den guldfisk som överlever i mal-video 2 verkar ju få stresspåslag under en längre tid (och hur lång tid tar det egentligen innan fiskarna i gapet på malen förlorar medvetandet?). Man kan även fundera på vilket som ger mest obehag för fisken; "fight" eller "flight"respons?
Jag tycker absolut inte filmerna i den andra nämnda träden är ok, men tycker kanske inte att mal-guldfisk vidoen är helt ok heller. Mina tankar...
Mja den där diskussionen kräver nästan en egen tråd. Själv har jag ju hållit rovfiskar i hela mitt liv med akvarier och matat med levande foder till och från hela tiden. Min åsikt är att det är fel att ha rovfiskar och aldrig ge dem levande foder. I så fall kan man välja en allätare istället.
Fokus i dessa diskussioner är alltid bytet. Det är synd om bytet etc. Men rovfiskarna då? Jag kan säga av egen erfarenhet att utpräglade rovfiskar som inte har något levande föda att snappa upp blir oerhört inaktiva mellan matningarna. Det är inte för oskull som man läser på forum att t.ex. fengäddor är lika spännande som en rot i akvarium. De bara ligger där. Det är helt enkelt för att majoriteten enbart matar med dött foder. Oväntat? Vad ska de annars göra? Simma runt och göra piruetter?
Rovfiskar av den typen har helt enkelt inget att göra i karet mellan matningarna. Inga revir att hålla, förmodligen ingen partner att uppvakta, och inget byte att smyga på. Det bara existerar. Väntar. Dag ut och dag in. Hela livet. Förutom då ägaren förbarmar sig över deras tragiska liv och slänger ner pellets som de skopar i sig på några minuter i bästa fall, oftast snabbare. Sedan börjar väntandet igen. Mätta, visst, men garanterat uttråkade... :/
Tyvärr är man ju inte gjord av pengar så för sin egen skull bör man ändå försöka vänja firrarna att ta dött foder. Men att aldrig ge dem levande foder tycker jag är helt fel. Det finns så många andra fiskar man kan välja i så fall som kommer få ett betydligt intressantare liv i karet.
Angående foderfiskens lidande, så länge man inte har rovfiskar som jagar skiten ut bytena och tar en tugga av en dem för att sedan lämna den att självdö av skadorna så kan jag inte tänka mig att lidandet blir särskilt långvarigt. Och stör man sig på detta så bör man även sluta låta cikliderna leka i akvariumen också, det är bara flytta rommen till ett annat kar och dra upp dem själv för tänk på alla stackars yngel som annars kan bli uppätna, instängda i ett kar med enorma fiskar överallt. Och om yngel börjar äta upp varandra så bör man sära på dem också, annars börjar plågandet igen.
...
