Det jag reflekterade över var som sagt kontrasterna mellan synsyätten på de två nämda trådarna, som i min mening inte är så olika.
De ena filmerna visar ciklider som slåss för sitt liv i minuter, och blir mer och mer söndertrasade ju längre filmerna går.
De andra filmerna visar till synes pigga och krya bytesfiskar som slukas hel på några sekunder utan att verka ha en susning om vad som är på väg att hända.
Samma sak? :/
Annat hade det varit om det var en rovfisk som under flera minuter simmade runt och trasade sönder och tog tuggor av bytena. Men något sådant ser jag inte här.
[/quote
]Förutsätt att malen matas endast med levande foder, hade den då varit mer aktiv mellan ättillfällena? Hur fungerar dess nturliga ätbeteenden, jagar den eller ligger den still och väntar på att ett byte komer nära? Är det som i det sista fallet borde inte det beteendet ha ett egenvärde i sig, eller?
Nu har jag ingen erfarenhet av just asterophysusen, men om man tar mina fengäddor som exempel, på dem ser man direkt en skillnad i beteende och aktivitet perioder då de har fått mer levande föda. Själva jakten i sig är givetvis en sak, men pga att de ser så dåligt så triggas rovinstinkterna så de fortsätter söka och smyga även efter att bytena är borta.
Rovfiskar med bättre syn kräver mer trixande för att få fram ökad aktivitet av levande foder. Här kan vi ta en annan av mina favoriter som exempel; jaguarcikliden. Hittar man kvicka och smarta byten som de tvingas smyga på för att få tag på så kan de hålla igång i veckor. Guldfisk däremot är pellets, och då kan man lika gärna ge dem pellets. Jag brukar tänka att det är beteendet snarare än födan jag matar dem med.
