PatrikMalmo
Ja, trots att de på jobb inte är mer än 8 cm har jag redan en viss respekt för dem... *s*
Hilsen,
/P
addo
Jag hade en ensam (den tolererade inga artfränder) på 30+ cm, den gick hur bra som helst med en stor harneskmal en vändmal samt en liten ancistrus som den växt upp med, dock dödade den den allt som kom i karet när den blev vuxen. Den brydde sig inte heller om växter så länge den hade en stor öppen simmyta samt gott om plats att gräva.
Min tyckte om att bli klappad däremot simmade den inte ryggsim för att bli klappad på magen, vilket jag hört historier om att andras poffar gör. Om jag satt och gapade upprepade gånger samt gjorde "utfall" med huvudet mot framrutan tog den det som en revirstrid och blev alldeles blek och anföll mig genom att stånga glaset.
Jo just det, när min farmor skulle mata den för att vi var på semester hade den hoppat upp och bitit henne i fingret så hon börjat blöda, efter det höll hon sig undan från karet av rädsla för Johanna (som fisken hette) 8)
KuRtaN
Kompisens pappa hade 2 stora oscars 35cm+ i ett 540L tillsammans med en Pleco mal.
Plötsligt dog den ena oscarn och den kvarvarande blev väldigt speciell. Så fort man vistades i samma rum som akvariet tog fisken upp grus och allt den kunde få tag på och spotta / slunga in i rutan tills man tog sig till akvariet.
Då blev den jättelugn och simmade runt och såg nöjd ut men så fort man gick därifrån så började den igen. Otroligt sällksapssjuk fisk.
Dock blev detta väldigt jobbigt för kompisens far efter ett tag så han lämnade bort den.
PatrikMalmo
Hmm, det blir fler och fler fascinerande berättelser här - kanske dags för en artikel?
Hilsen,
/P
Alexander-Ylipaa
Håller med skåningen!
