Nu har Terje själv erkänt, i en kommentar på Fotosidan.se:
"Sitter ute i skogen, vet inte vart jag ska ta vägen. Jag har lurat alla, inklusive min älskade Malin. Sedan att allt jag gjort nu blir ifrågasatt, det förstår jag. Jag vill tacka alla som stöttat mig! Till alla vill jag säga förlåt! Och så vill jag be alla om att inte ge sig på Malin; hon visste verkligen inget om detta! Tack för mig! Malin, jag älskar dig! Till alla mina vänner; tack för att ni fanns där!"
http://www.fotosidan.se/cldoc/arets-naturfotograf-terje-helles-anklagas-for.htm#comments
Det är inte utan att jag tycker synd om honom, vilken fruktansvärd ångest det måste vara. Att själv ha förstört sitt respekterade namn, sin karriär och allt han byggt upp under flera decennier. Hela hans liv verkar ha genomsyrats av fotografikonsten - har han några vänner utan för den, har han något att klamra sig fast vid nu? Självförvållat så klart, och det förtjänades att avslöjas, men ändå.
Det finns ett par intressanta aspekter.
1. Psykologin bakom det hela. Vad fick honom att göra detta?
2. Det var drevet på flashback som hittade de avgörande bevisen. Mängder av personer har suttit och sökt efter originalbilderna och plötsligt hittade en rätt bland internets myriad av bilder. De löste på kort tid vad ingen tidigare lyckats bevisa. Vad säger det om internet som fenomen? På flashback var Terje dömd långt innan konkreta bevis fanns och jag upplevde det som ett otäckt mobbvälde med lynchlusta när jag läste kommentarerna där. Nu, när bevis finns framstår internet snarare självgående ostoppbar kraft för att avslöja mygel.
