jan-olof
varför är alla så rädda för inavel jag har haft en stam utav hongie nu i säkert sju åtta år jag har plockat ut dom rödaste generation efter generation från början var hannarna röda på ovansidan medans honorna var mest bruna nu är nästan hannarna helt röda och även honorna har väldigt mycket rött i sig. se på golden jag har gjort samma sak med golden plockat ut dom bästa det är väldigt sällan jag får ljusa golden och jag tror att det är från dom golden som kom in först jag får inga missbildade yngeloch dom blir bara bättre och bättre tycker jag så snacka om inavel malawijanne
Tobbe_B
Så du urvals odlar:) det ska ja börja med nu med mina melaichromis lupeidos.
Rädslan för inavel vet ja inte så mycket om men många har väl sätt inavlade guppieso man vill ju inte att ens ciklid ska se ut så;)
Tobbe
imported
Jag kan inte heller förstå varför många har problem med inavel, jag odlar själv på mina egna avkommor och dom flesta blir bara bättre och finare med tiden! Skulle däremot en kull eller fler bli dålig får man helt enkelt kassera dom, plockar man ut dom fiskar som har dom bästa förutsättningarna till avel från kullarna man får, så brukar resultatet bli bra, det tar lite tid men funkar hos mig i varje fall.
//Kenneth 5800 L
Tobbe_B
Nu när man endå e inne på detta med inavel kan man para syskon med syskon??
Och om man urvals odlar dom som ej e så snygga måste man avliva dom eller kan man sälja dom?
Tony
Kul att se dig här Janne!
Tobbe, att odla på fisk som "ej är så snygga" låter ju inget vidare över huvud taget, så skaffa istället fisk som ser ut som de skall.
Tobbe_B
amen det va det ja menade va ska man gö me dom "fula" fiskarna??
imported
Som sagts tidigare med inavel så blir det att man odlar på syskon, man plockar ut det man tycker ser bra ut och bygger vidare på det, tillskott av ny " fin " fisk kan även resultera till ännu finare avkommor, men det är inte säkert, det tar som sagt lite tid att nå det resultatet som man vill ha, dom som nu inte är så snygga eller då " fula " som uttryckts, tycker jag personligen ska stanna hemma och helst inte spridas vidare på marknaden.
//Kenneth 5800 L
Tony
Problem med att bli av med fula yngel löser man genom att ha ett kar med ursnygga rovciklider =).
Henrik-Dehlin
citat:varför är alla så rädda för inavel
Ja det undrar jag med?
Å bort med den här otroligt dumma lagen om att man inte får gifta sig eller skaffa barn med sina syskon!
jan-olof
hej henke det var en intressant teori med syskon och lagar som jag har läst om tropheus real ilangi ursäkta micke yellow ilangi menade jag dom fångas ju på en 200 meters strandremsa undrar hur många syskon det blir. sen till VF kontra F1 kontra odlat jag har haft och har vildfångade djur men det är inget som säger att det blir bra yngel bara för attdet är vidfångade föräldrar jag kan ju säga så här dom bästa orange moorie jag har sett dom hade kent på nols ciklidhobby dom har orangeröda band ända upp i fenan och det var inga vildfångade eller F1 tro mig jag köpte yngel och drog upp dom dom blev (likadana) en parantes det jag tycker det är inte fel plocka ut dom bästa djuren för avel
imported_na21
citat:Ursprungligen skickat av HeNkEdeh
citat:varför är alla så rädda för inavel
Ja det undrar jag med?
Å bort med den här otroligt dumma lagen om att man inte får gifta sig eller skaffa barn med sina syskon!
hehe,vad gör det om dom utvecklar abnorma stjärtfenor?(eller krökta ryggar(,hårt arbete?,nä det börjar på I.helt olik farfars far!
jan-olof
och jag måste tillägga banden på orangemoorie var dom bredaste jag jag har sett
imported_na21
citat:Ursprungligen skickat av jan olof
och jag måste tillägga banden på orangemoorie var dom bredaste jag jag har sett
naturligt värre ,eller bara inbillning?
imported
Om du fortsätter att inavla dina Hongi på exempelvis färg, fenor och ögon så kanske du kan få fram en ny sorts Guldfisk efter några generationer?
Henrik-Dehlin
Jan olof det var ingen Teori,
Men hos oss människor så är det bevisat att inavel kan ge missbildningar o.s.v (Mycket större chans än normalt) ...Och det bör juh heller inte vara bra att inavla fiskar..
Men det känns juh betryggande att en stor odlare från Göteborg påstår att inavel är bra!,(För isf bör juh en hel del av fiskarna som du säljer till affärerna vara inavel och det är juh "bra"!)
Ola-Svensson
Inavel kan ge alla möjliga problem som missbildningar, kasst imunsystem, psykiska problem mm. I naturen kan populationer duka under pga. inavel.
Att inavel är ett problem som djur i naturen akvtivt undviker gör ju att det inte är så konstigt att akvarister är rädda för det.
Hur mycket inavel en population tål varierar, men små populationer klarar inavel bättre (kassa gener har under generationerna försvunnit). Generellt tål tydligen ciklider inavel bra. Varför det är så vet jag inte.
Dålig skötsel ger missbildningar och många tror att det är inavel, men det är det nog sällan.
Personligen tror jag att inavel är ett mindre problem men det betyder inte att det inte kan vara ett problem. Rent hypotetiskt så borde vissa typer av deffekter vara vanligast hos F2 medan vi ser en långsam förändring i fiskarnas hälsotillstånd efter ett stort antal generationer (särskilt under avsaknad av avelsmål). Till slut blir ju alla genetiskt likadana (som de svenska bävrarna är). Med hård kontrollerad avel på hälsotillstånd så borde denna klon kunna vara fin och frisk (som de svenska bävrarna) och då självklart tåla hur mycket inavel som helst.
daniel_i_malmo
Inavel förstör inte arvsanlagen!
Många personer har en diffus uppfattning om att generna skulle förstöras, bli sämre eller förändras så att de bär på sjukdomsanlag om två närbesläktade individer får gemensam avkomma. Så är inte fallet!
De befintliga generna förstörs inte på något sätt av inavel. Bara för att två syskon får gemensam avkomma blir inte generna sämre eller sjukare utan de kommer exakt att motsvara de som föräldrarna har, dvs arvsanlagen är beständiga (bortsett från ev. mutationer, men mutationer är inte en följd av inavel).
Det var vad jag först och främst ville slå fast. För de som orkar följer nedan ett långt resonemang kring inavel.
------------------------------------------------------------
Precis som Ola skriver kan inavel också leda till positiva effekter om det sker som urvalsavel på tex hälsotillstånd. Och mycket riktigt, inavel används också som ett verktyg för att förbättra/förstärka anlag i den förädling av växter och djur som människan sysslat med i årtusenden.
Evolutionen kan ses som en enda lång urvalsodling – dock omedveten (well, Alf Svensson kanske inte håller med...;), med en stor ursprungspopulation, och med urvalskriterier som ständigt skiftar över tid och rum.
Vad är då problemet med inavel? Först lite grundläggande och mycket förenklat om genetik:
Arvsanlagen, generna förekommer i par, dvs hos en individ finns det två exemplar av varje gen, två alleler.
I ett genpar kommer den ena allelen från den ena föräldern och den andra allelen från den andra föräldern.
Det finns oftast flera versioner av en gen "i omlopp" i en art. Man talar då om genetisk variation.
När det finns genetisk variation för en gen hos en art kan allelerna i ett genpar hos en individ kan vara lika eller skilja sig åt. Är de två allelerna identiska säger man att individen är homozygot för denna gen. Skiljer sig de två allerna i ett genpar åt säger man att individen är heterozygot för denna gen.
En viss egenskap hos en individ bestäms av den kombination av alleler som individen har i den gen som kodar för denna egenskap.
Problemen med inavel är åtminstone två; ett kortsiktigt och ett långsiktigt och båda beror på att den genetiska variationen minskar med ökad inavel:
Hos en art med genetisk variation förekommer alltid en icke oansenlig barlast av dåliga, tex sjukdomsalstrande, varianter av varje gen. Som tur är är de allra flesta dåliga anlag som finns i omlopp recessiva – de manifesterar sig inte alls så länge de inte är homozygota hos en individ – dvs en individ har fått en dålig allel från modern och samma dåliga allel från fadern. Recessiva anlag, dåliga som bra, kan föras vidare dolda bakom en annan allelvariant i många generationer utan att någon är medveten om dem.
Andra anlag är dominanta, dvs de uttrycks även om bara den ena allelen i ett genpar bär på det. De allra flesta dominanta dåliga anlag tenderar dock att dö ut eftersom de inte förs vidare dolda.
Kortsiktigt så medför inavel, dvs minskad genetisk variation, ökad risk för att två individer, som båda är heterozygota för ett doldt (recessivt) sjukdomsalstrande anlag, möts och får avkomma som är homozygot för detta anlag och utvecklar denna sjukdom eller dåliga egenskap. Man talar då om inavelsdepression.
I en art med stor genetisk variation är chansen så liten att två dåliga anlag möts att det inte spelar någon roll för artens överlevnad.
Men om man då som i Olas exempel urvalsodlar på bra egenskaper som tex hälsa?
Problemet med urvalsodling är att man inte är medveten om de utvalda individernas fullständiga genuppsättning eller ens vad alla de olika generna kodar för för egenskaper. Följden blir följande vedertagna genetiska princip: När man urvalsodlar på en bra egenskap urvalsodlar man också omedvetet för någon okänd dålig egenskap.
Eftersom antagligen alla individer bär på något mer eller mindre dåligt anlag är inavelsdepression en reell risk när man urvalsodlar på närbesläktade individer.
Långsiktigt så är problemet med inavel och därpå följande minskad genetisk variation att anlag som fungerar alldeles utmärkt i en viss miljö kan vara sämre eller till och med direkt dödliga i en annan miljö. Med stor genetisk variation ökar chansen att några individer i en population skall vara motståndskraftiga och tåla en förändring i miljö. Miljöförändringar kan tex vara att temperaturen höjs eller en ny mutation av en bakterie eller ett virus uppstår.
Men människan har ju bevisligen sysslat med urvalsavel på närbesläktade individer hos tex vete, kor och pudlar i massor av generationer. Varför har inte dessa framavlade varianter dött ut av genetiska defekter?
Först och främst, denna inavel har i många fall verkligen lett fram till att dittils okända eller obetydliga genetiska defekter uttryckt sig i allt för stor grad. Människan svarar då med att med varierande framgång urvalsodla bort dessa egenskaper, ofta genom att blanda in gener från andra stammar.
Dessutom, dessa framavlade varianter lever under konstlade förhållanden. En guppy urvalsodlad för att få stor slöjstjärt skulle inte klara sig i det vilda. Hårddraget: Det enda urvalet som på lång sikt är bra för en arts överlevnadschanser i det vilda är det urval som sker i det vilda; det naturliga urvalet. På samma sätt har urvalsodlingen mot slöjstjärtsguppy varit bra för guppyns överlevnad - popularitet - som akvariefisk.
Dessa resonemang är naturligtvis grovt förenklade! De allra flesta egenskaper hos en individ är inte resultatet av ett enskilt genpar utan beror på en komplex samverkan mellan många olika gener och miljöfaktorer.
Hmm det här blev ett långt och ganska rörigt inlägg.... och jag som bara ville slå fast att inavel i sig inte förstör generna...
Fredrik-H
Om jag förstår dig rätt så är alltså en av de stora problemen med inavel och då följdaktligen även urvalsodling att det kan skapa en fisk som visserligen är snygg men känslig för förändringar?
Tony
Daniel, varför inte skriva en artikel i ämnet till ciklidbladet? Imponerande utläggning och dessutom lätt att förstå.
daniel_i_malmo
citat:Ursprungligen skickat av Fredrik H.
Om jag förstår dig rätt så är alltså en av de stora problemen med inavel och då följdaktligen även urvalsodling att det kan skapa en fisk som visserligen är snygg men känslig för förändringar?
Ja, men det är nog mest ett problem om man funderar på att återplantera fiskarna i det vilda.
Annars tenderar vi nog att urvalsodla de flesta akvariefiskar så att de är mindre känsliga för vissa typer av förändringar: Vildfångade diskus är generellt sett betydligt kinkigare vad det gäller tex vattnets hårdhet vid lek än de diskusstammar som odlats i många generationer i akvariehobbyn.
För lax är detta dock ett reelt problem. I laxodlingar vill man naturligtvis maximera sin vinst och skapar stammar med mindre genetisk variation för att få individer som växer så snabbt som möjlit. Ganska ofta händer det att laxar i laxodlingar rymmer. Om dessa förrymda laxar konkurerar ut vilda laxar leder detta till en minskad genetisk variation och artens motståndskraft mot framtida, idag okända, förändringar i miljön minskar. Det samma gäller tex grödor.