citat:Ursprungligen skickat av daniel_i_malmö
Naturligtvis kan det i extremfallet vara det motsatta: om man tar en vildfångad diskus från dess nordligaste utbredningsområde och parar ihop den med en vildfångad diskus från dess mest sydliga utbredningsområde kommer dessa antagligen att vara mer olika genetiskt än vad som är fallet hos de djur som möts i naturen. Dock kommer den genetiska variationen att vara mycket begränsad redan i F1 generationen eftersom som det maximalt finns fyra olika varianter av en viss gen hos två föräldrarindivider.
Hmm, känner att jag måste förtydliga mig innan någon anmärker... Vad jag menar med den sista meningen i citatet ovan är något i den här stilen:
Dock kommer den genetiska variationen
sett till grupper av gener som ligger nära varandra i DNA-kedjan att vara mycket begränsad redan i F1 generationen på grund av begränsad rekombination av gener.
Generna blandas, rekombineras, inte helt slumpmässigt var för sig utan förs över till avkomman i grupper - desto närmare två gener ligger varandra i DNA-kedjan desto större chans att de båda två förs över till en avkomma. Detta fenomen kallas för
koppling.
Tack vare koppling mellan gener får avkomman på ett avsnitt av en DNA-kedja, kanske ett par hundra gener, en helt identisk genuppsättning med ett av föräldradjuren. Hade generna förts över till avkomman helt oberoende av varandra hade den genetiska variationen blivit mycket större mellan föräldradjur, avkomma och syskon.
Den maximala rekombinationschansen är 50%, och gäller för gener som ligger på olika DNA-kedjor (kromosomer).
Ser man till kombinationen av alla gener hos en avkomma är det knappast troligt att någon av de yngel man kan vänta sig av ett diskuspar har en helt identisk genuppsättning med ett syskon. (OBS det sista är en gissning från min sida men borde lätt kunna kontrolleras, det finns säkert formler för detta...)