På så vis, annars hade man kanske kunnat börja med vildguppy. Nåja, det får nog bli killifiekar och någon tetra.
Det verkar ändå rätt så svårt det här med genetiken eftersom, om jag förstått det rätt, vissa drag kan framträda i generationer längre fram utan att man har sett dem tidigare. Jag kanske har fel.
Valet är fritt! :D
Men en grej med just vildguppys är att de, om några guppys, är inavlade...
Att de hänger med ändå har antagligen att göra med att de inte selekteras så hårt att de "belastas" med skadliga gener.
Men sen finns det exempel på högavels-guppys (wienersmaragd t.ex.) som är inavlade sedan 40-50-talet och trots detta mår som fisken i vattnet.
Jag säger (lite) som malawi-janne, inavel är inget problem för akvariefiskar. Åtminstone ur ett hobbyperspektiv, bevarande är något annat...
Men sorgmanteltetror är väl ett bra exempel på en fisk som är HÅRT inavlad, de härstammar väl från 3 st individer någon gång långt tillbaka i tiden?