Många av de nya "malarna" är oftast i rätt dåligt skick när de kommer och på grund av okunskap hos både importör och akvariehandlare så säljs de i detta skick, undernärda stackare i mycket dålig kondition och även en del problem med magparasiter/mask vilket är vanligare än man tror. De flesta av dem har även råkat ut för ammonium förgiftning under transporten vilket hindrar blodet att uppta tillräckligt med syre vilket gör dem än mer mottagliga för olika sjukdomar.
Malar är normalt mycket härdiga och klarar de flesta problem om de får rätt förutsättningar från början vilket är ett måste om man vill få dem att komma igen efter sådan dålig behandling som de fått innan de hamnat i rätt händer.
Enklast är att aldrig köpa nyss hemkommen fisk utan avakta minst 2-3 veckor och låta importören och affären göra misstagen så man kan köpa de starkaste individerna som mot förmodan har överlevt, rätt cyniskt. Det dör rätt många innan de hamnat hos en akvarist gäller många VF fiskar vissa mer än 70-75%.
Nu är inte alla arter lika känsliga eller i samma dåliga skick men dessa är normalt de med flest problem: 1.Baryancistrus alla arter, 2.Hypancistrus med några undantag, 3.Panaque när de är små, 4.Peckoltia , inga regler utan undantag ibland går det att få tag på malar i mycket bra skick vilket beror på hur bra de behandlats från exportör (väldigt få) och hur de blivit mottagna.
Undvik att köpa exemplar som har insjunken mage även om de ser friska ut för övrigt, insjunkna ögon vilka ska stå ut lite från huvudet.
Malar med röda fläckar eller små prickar vilket är mycket svårt att se på mörka arter men mycket lätt att se på L46 ex.vis.
Magen skall vara platt eller bukta utåt vilket är ett bra tecken, är magen som en golfboll köp den inte.
Om man nu ändå vill köpa den där malen fast den inte ser helt ok ut så bör man alltid placera den i ett eget kar de första veckorna av flera orsaker vilket ska vara inrett med flera gömställen och stå så till att man stör de så lite som möjligt för malar är mycket skygga fiskar innan de vant in sig och skaffat sig ett eget litet revir.
Blir de störda kommer de inte fram för att äta och det spelar ingen roll hur mycket mat man ger dem, så genom att de får ett eget kar utan andra fiskar och känner sig säkra så kommer de att äta vilket de helst gör tidig morgon eller i gryningen vilket betyder dämpad belysning till och med utan extra ljus förutom dagsljuset.
Vatten, väl ingånget kar med fungerande filter och täta vattenbyten, skaplig cirkulation men inte överdriven de skall inte behöva jaga bytet :-)
Så nära som möjligt samma värden på vattnet som de gick i innan du köpte dem vilket minskar stressen hos fisken, och om de har den minsta antydan till röda små prickar eller små fläckar vilket enklast syns på första bröstfenstrålen och mellan rygg och stjärtfena, använd ficklampa. I sådant fall tillsätt lite salt ca 15-20 ml/100 L en gång per dag under 2-3 dagar vilket ökar deras syreupptag och hjälper mot infektioner, om det inte gått så långt som att det bildats små små blåsor på dessa ställen så brukar detta räcka för att klara dem.
Mat, eftersom de är i dålig kondition när man köper dem så går det inte bara ge dem "grönfoder" även om den normalt bara lever på vegetarisk kost (vilket inga malar gör), de behöver protein för att bygga upp muskler och kroppsmassa som de förlorat sedan de fångades.
Så ge dem mycket fryst foder såsom artemia, cyklops, räkor, musslor (alla malar)och även röda mygglarver (inte till Peckoltior) även en del bra torrfoder brukar de äta i början, en bra räkmix med torsk i är också bra som komplement. Känner till några som till och med uteslutande ger dem Oxhjärta de första veckorna men jag har aldrig provat det.
Detta blev ett långt inlägg men det kan behövas eftersom det inte finns så mycket information om dessa.
citat:En annan fraga ar om odling - vilka ar dom lattaste att odla?
Kan nog vara lite olika beroende på vem man frågar och vilka förutsättningar man har, om man bortser från Ancistrus släktet så kommer nog de olika Hypancistrus arterna god 2'a några ancistrusar är till och med svårare.
För min del är det nog L260 Queen arabesque som leker mycket regelbundet utan ansträngning, det enda de kräver är rent vanligt kranvatten, kraftig cirkulation och en temp. runt 28-29 C samt en lämpligt trång grotta som hannen lätt skall kunna blockera med sin kropp. Mina går i ett 120 L kar 70 x 50 x 36 cm med ett pumphuvud på ca 1200-1500 L/h riktat från ena kortsidan snett neråt mot hannens grotta på andra sidan i karet. Ger dem cyklops och artemia varje dag samt lite räkmix och en gång per vecka får de röda mygglarver, de startar i januari med första leken och leker med ca 5 veckors mellanrum och brukar normalt sluta under juni men hannen ligger just nu och vaktar nya yngel så i år har de hunnit med 6 kullar med mellan 12-16 yngel i varje.
citat:Janne - en grej till - angaende dina 5 L-114, har du en aning om hur man separerar dom pa honor/hanar?
Skall du forsoka odla dom? Har det varit nagan "action" an?
Hur stora kar andvander du till L-114 ? Och hur stora och inredda ar dina kar till odling av L malar?
De jag har är med 99% säkerhet bara hannar :-(
De är mycket svårt att se några yttre skillnader men när de nått den storlek jag har (ca 20 cm) så är de könsmogna och honorna får ett mycket bredare utseende, lättast att se är utformningen på analöppningen. Honans är rund och lite kullrig medans hannens är mer V-formad med en mycket liten tapp i mitten men har man inget att jämföra med så är det inte lätt.
Jag hade dem tillsammans i ett 500 L kar 200 x 50 x 50 cm vilket blev för trångt för 5 st i den storleken, de är rätt agressiva i sina revirstrider men inga direkt allvarliga skador mer än att det fattades någon skinnbit ibland vilket oftast läkte ganska fort.
Måste vara det längsta inlägget jag skrivit, men jag har bara malar :-)
Mvh Janne
