Ola:
"FI, du sa att dom flesta bottenfiskar funkar, Praktboitior? eller dom kanske växer för långsamt?"
Praktbotior är ju jättesnälla, såna fiskar funkar absolut inte med jaguarciklider, när jaguarerna leker så hugger de efter allt... även bottenfiskarna... så fiskarna måste antingen klara rejält tuffa tag eller också så måste de fatta när det är dags att dra sig undan, gör de inte detta så blir det snart dödsfall, vitaprick eller något annat elände.
Här är några arter jag har som jag tycker fungerar rätt bra.
Chokladmal.
En tuff rackare som mer eller mindre kan liknas vid en pansarvagn då kroppen i princip bara består av benplåtar och sylvassa hullingar...
Troligtvis den tåligaste fisk jag någonsin har haft men tyvärr också den värsta yngeltjuven jag har haft...
Ancistrus.
Ruskigt robusta rackare som tål en hård behandling och som dessutom ser till att de får vara i fred då de är lite större, tar ett revir och försvarar det stenhårt precis som cikliderna.
Synodontis eupterus.
Tål (nästan) hur mycket som helst, den här fisken är nog den som blir mest attackerad av alla fiskarna jag har och trots att jaguarerna hugger efter honom som argsinta blodhundar så står han emot och ser till att få både mat och plats i karet.
Anledningen till stenröset till vänster i nedanstående bild...
http://erland.homeip.net/dirgallery/portal?do=viewpicture&gallery=15&image=akvarium38.jpg
...var för att synodontisen vägrade flytta på sig då jaguarerna kom dit med deras yngelmoln... Jag tänkte: Antingen så tillverkar jag en "håla" åt malen eller också så kommer jaguarerna att döda den eftersom den inte förstår att den inte får vara där längre.
Troligtvis en av de tåligaste och mest envisa fiskar jag har träffat på.
Fengädda.
Trots att jaguarerna i princip har tuggat på honom och bitit honom tvärs över kroppen så ser man varken repor eller andra skador på honom. Rolig fisk om man vill göra akvariet lite mer intressant, dålig fisk om man vill ha kvar alla yngel... Kräver speciell omvårdnad i form av speciell mat och bra gömställen.
Långsträckt pansarmal.
Kanske inte världens bästa mal att ha i ett jaguarakvarium men mina två nu nästan 10cm stora exemplar är mina äldsta fiskar och har klarat sig ända sedan 375an startades vilket var långt innan jag ens visste vad jaguarciklider var för en fisk.
De våldgästade sebraciklidkaret en månad och fick samtliga fenor bortbitna, de kunde inte ens simma utan var tvungen att "kravlade sig fram" då inte ens stjärtfenan var kvar... Men efter 2 månader efter att de hade flyttats tillbaka till jaguarkaret så var alla fenorna utväxta och de ser nu ut att må jättebra och försöker t.o.m stjäla pellets från jaguarerna vid matningen. :)
Mvh Fredrik Isaksson
